Ikväll var Mysan ute på långtur. Hon var verkligen ute i flera timmar, trots att det var väldigt blött ute och hon egentligen inte tycker om sådant väder.

Jag och K har nog varit ute i totalt 1½ timme och letat och kallat på henne.

Till sist vid 22.15 satt hon på gången utanför köket. On med henne coh torka av henne med en handduk, för den lilla blöta kelgrisen ville jag inte ha upp i sängen sådär.

Jag hanterade ångesten mycket bra om jag får säga det själv. Jag kände klart av den, men grät inte och försökte behärska mig och inte tänka det värsta. Jag höll mig lugn. Så jag är mycket stolt över mig själv. Men jisses vad jag blev trött efter det.