Varje dag är det nya utmaningar för mig. Det är mycket jag ska hinna lära mig och på kort tid. Det är bra om jag är fullärd till månadsskiftet. Men det finns ganska mycket att lära sig.

Idag har jag tagit ett stort steg. Jag har svarat i telefon på kundtjänst. Detta trots att min dator inte är redo för det. Mina program funkar inte med min inloggning, så jag måste logga in med en kollegas användare. När jag sen skulle få ut mina papper kom jag på att de kom ut på kontoret i Norrköping eftersom kollegan jobbar där. Och jag fick absolut inte ändra några inställningar. Detta medförde att jag inte fick mina papper och hoppas att det andra kontoret faxar mig dessa till imorgon. *suck*

Annars har det väl gått hyfsat bra. Jag kan inte svara på alla frågor än, men det kunde gått sämre tror jag. Men jag ska inte vara för hård mot mig själv. Jag har bara jobbat där i fem dagar. Jag har fått lära mig en hel del annat idag också, så det snurrar skapligt i huvudet.

Imorgon är vi bara två istället för tre fram till ca 11. Tjejen jag ska efterträda ska till barnmorskan. Det är mycket baby- och gravidsnack på jobbet nu. Det är lite jobbigt att lyssna på, men det går bättre nu än innan jag började med medicin. Då hade det varit olidligt att se henne sitta och smeka sin mage så ofta som hon gör. Men jag förstår ju att hon gör det. Det hade jag också gjort.

En annan utmaning har varit att göra läxan till morgondagens samtal. Det har varit allt annat än lätt. Det går inte att sätta sig in i situationen om hur våra liv skulle se ut om vi adopterade. Men vi har försökt iallafall och pratat om det. 

Jag fick jobbet. Jag börjar onsdag. Jag hade gjort bäst intryck av alla han intervjuat och då var det från andra uthyrningsföretag också.

Det känns så fantastiskt bra just nu. Jag hoppas det känns lika bra sen också när jag väl är där. Denna veckan ska jag bli upplärd i Norrköping, så det blir inte mina närmsta arb.kamrater som jag kommer att träffa och jobba med, men det ska nog bli bra. :)

Så när Kalle slutar ska han köpa hem pizza. Kanske fel sak att fira med, men nu blir det pizza, och lite vin. Nu ska jag ut och klippa gräsmattan.

JIPPI!!!!!!!!!!!!!! Jag drog det längsta strået. 

I eftermiddag ringde min handledare. Företaget jag var på intervju hos i måndags ska träffa ytterligare en kandidat å måndag. Men av de han träffat hittills ligger jag bäst till. Jag hade gjort ett väldigt bra intryck tydligen. Och det kändes sååå skönt att höra från handläggaren. Och platschefen hade även tyckt att min erfarenhet som lärare var väldigt bra i synnerhet när man tänker stresstålighet.

Så på måndag eftermiddag ska jag få besked om det blir jag som får det eller om jag faller på målsnöret, igen. Och jag skulle hemskt gärna vilja ha det uppdraget.

Men nu är det helg och jag ska försöka att inte tänka på det. Nu ska vi ha trevligt.

Då jag inte fick tag på min handläggare per telefon idag mailade jag henne. Jag bad henne ringa mig när hon hade möjlighet.

När hon ringde upp i eftermiddag förklarade jag för henne vad företaget sa att tjänsten innebar. Handläggaren hade inte uppfattat detta med att resa en dag i veckan och när jag förklarade mina problem med ångest så fort jag ska resa (utan Kalle men det sa jag inte) så är det ett mindre helvete och hon förstod då att det inte skulle funka med den tjänsten.

Så på måndag ska hon höra av sig till företaget. Jag tror inte det är något större fara eftersom personen som var sjuk när jag var där fortfarande är sjuk vilket gör att de ändå måste ha en inervju och då kan de ha det med en annan person som inte har de problem jag har.

Istället ska handläggaren skicka min papper till ett annat företag där jag är på ett kontor hela tiden. Det passar mig betydligt bättre. DET klarar jag. :)

Jag kände mig jättedum som ringde och sa att det nog inte skulle funka, men samtidigt måste jag vara ärlig och min ångest är tyvärr inte något jag kan bortse från. Så det kändes bra att jag var ärlig och fick henne att förstå att det är många saker som framkallar min ångest. Men hon var förstående och det kändes bra. Så nu kan jag andas ut igen. :) 

Då har jag pratat med företaget som anordnar visningen.

En mycket trevlig man från Göteborg pratade jag med. Charmig till tusen var han och gav mig komplimanger för min härliga röst, trevliga dialekt samt att han tyckte att jag lät oerhört ordningssam. Ojojoj. Vilken egotripp.

Det ska bli kul att få göra uppdraget på tisdag. Och det är underbart att känna att jag kommer att fixa det kanonbra. Klara och tydliga direktiv så det känns bra. :) Imorgon ska jag ringa säljaren och bara kolla av med honom så att han vet att jag finns och kommer på tisdag. :)

Jag ska på intervju på tisdag. Det handlar om någon form av guidningsuppdrag. Det kan kanske bli bra. Det är svårt att säga nu innan. Men jag får nog svar på mina frågor på tisdag.

Sen fick jag ett miniuppdrag på tisdag mellan 16 och 18. Jag ska visa en lägenhet, och det är inga problem. Det har jag gjort förr, även om det var ett antal år sen. Så det ska bli kul. Och två timmars lön är det ju dessutom vilket inte är helt fel.

Så fram tills dess ska jag vila och stärka mig. Jag ska verkligen se till att tona håret nu också så det blir gjort. Och jag har en att göra-lista som vi ska försöka hinna en del nu innan tisdag iallafall.

Jag har redan en intervju inbokad på onsdag på eftermiddagen denna veckan. Min handläggare än snabb. Det låter som ett bra jobb. Det jag inte gillar är att det är 80% i början om jag får jobbet.

Det är vikariat för en sjukskrivning och när jag kommit in i jobbet och de tycker att det funkar fint blir det i så fall 100%, som jag förstått det. Det är ju ett antal tusenlappar mindre varje månad, vilket inte alls känns skönt.

Jag försöker att inte få ångest över det. Kalle säger att det ordnar sig. Men det säger han alltid, så det funkar inte så bra på mig som jag skulle önska. Men jag ska dit iallafall.

Och imorgon ska jag klippa mig. Nu måste jag bara få tag på tjejen som fixar mina naglar. Det ska egentligen göras på torsdag, men nu skulle jag verkligen behöva fixa det till onsdag. Jag får väl se om jag lyckas.

Jag får sluta idag.

Chefen kom och pratade för en stund sen. Hans nya chef ville inte förlänga. Trots att jag behövs, fick jag inte förlängt. Min chef var lite chockad.

Så jag ska rensa idag  på mitt skrivbord.

Min chef sa förvisso "man ska aldrig säga aldrig", men det lär inte ske någon förändring. Ledningen här är knäppa och bryr sig inte om sina anställda. Så de som är kvar får mer att göra med en person mindre.

Det känns inte alls kul. Men jag vägrar att få ångest över det. Min handläggare har inte hört av sig, men det förväntar jag mig att hon gör. Så får hon väl berätta vad som väntas av mig nu och vad hon tänker göra.

C'est la vie (hoppas jag kommer ihåg stavningen)

Men ibland suger livet lite, som nu t ex.