Igår eftermiddag fick jag tag på min snart f.d chef.

Jag berättade att jag säger upp mig.

"åh vad glad jag blir.... lite för lång tystnad.....för DIN skull!"

Jag vet ju hur jag tolkade det där. Jag VET att de är jätteglad att slippa mig. Lika glada som jag är att slippa dem. Så jag blev inte förvånad. Hon försökte sitt bästa att vara artig, men jag tyckte inte att hon lyckades särskilt bra. Hon är övertygad om att jag inte ska jobba som lärare för det är inte min grej. Och jag kan inte hålla med om det, för jag är en bra lärare. Men, som jag sa till henne, så är det så att jag kanske återgår till att vara lärare om några år. Grejen är den att jag inte vill tillbaka DIT till dem! Men som innan svarade hon då att det beror på den långa resvägen. Jamen fortsätt att blunda då för hur sjukt det är på den skolan. Att folk inte mår bra. Att bara för att man inte dedikerar hela sitt liv till den infekterade arb.platsen så är man en dålig lärare. *suckar*

Hon försökte övertyga mig om att hon gjort sitt yttersta och varit en så bra chef som det bara gick. Jag satt tyst. Vad skulle jag säga?

Hon tyckte vi skulle fortsätta att hålla kontakten för hon tyckte att vi gått igenom så mycket tillsammans så hon vill veta hur det går med framtida IVF och barn överhuvudtaget. Jag svarade att hon alltid kunde fråga den enda lärare där som jag fortfarande har kontakt med och som jag umgås med om hon ville veta något.

Dessutom bad jag om ett rekommendationsbrev eller iallafall ett brev där det står när jag jobbat där ohc vad jag gjort. Hon lät främmande för detta, så jag ska ta och skriva ner vad jag gjort under mina år där så får hon skriva på det istället. Hon har verkligen noll koll på vad jag gjort där, så det är bättre att jag skriver vad jag vill ha fram istället inför framtida anställningsintervjuer.

Det slutade med att hon sa att hon ska skicka hem uppsägningspapper.

Det känns skönt.

Jag vill bli fri från den skiten.

Men jag saknar barnen.

75 minuter klarade jag av att inte logga in.

Jag fick inte ha med mig mobilen till fikat, och det var lite jobbigt.

Så nu efter fikat kände jag att verkligen ville logga in.

Jag är så oerhört stolt över mig själv.

75 minuter är jättelänge för mig. Det är mycket längre än vad jag trodde jag skulle klara av.

Vilken underbar känsla! Det känns som att jag vunnit första pris i en viktig delseger. Hela jag tokler och det känns hur bra som helst.

Jag flippade inte ur. Jag lyckades behålla lugnet och ångesten borta.

Yeay! *ler*

Härom dagen såg jag att någon katt (tror jag) bajsat på vår lilla bit platta utanför garaget utanför där SAABen står. Dock lät jag det ligga kvar.

Det skulle jag inte gjort!

Imorse när jag gick ut trampade jag tydligen i det. Det var mörkt, regnigt och väldigt dimmigt så jag såg inte det.

Jag såg det inte förrän nu på jobbet när jag skulle titta efter om mina stövarl behövde putsas (vilket de gör och jag har ingen svamp med mig). Då fann jag en bit kattbajs halvt under stöveln.

Så nu får jag bege mig till en toalett och försöka tvätta bort det. Jag har fått bort det mesta m h a påsen som jag hade haft min morgonmacka i. Men det luktar fruktansvärt.

Förbannade djur som bajsar på min uppfart!

Bajsa i buskarna.

Merde poop!

Igår på samtalet fick jag rangordna de situationer som jag vill förbättra min ångestkontroll. Tre saker fick jag välja.

1. Släppa ut katterna - att inte få panik när de inte kommer när jag vill.

2. Inte få panik och tro att det värsta hänt när maken åker någonstans. Förutsätta att det gått bra.

3. Inte idiotkontrollera att nycklarna verkligen ligger i väskan, eller passerkortet eller dyl, utan ha en rutin att jag säger "nu har jag lagt bilnycklarna i främre facket i handväskan" eller "nu har jag larmat bilen" osv.

Och idag ångesttränar jag.

Maken tog Toyotan (Oliwer) och jag tog SAABen till jobbet.

Jag tog motorvägen till jobbet och han tog gamla vägen. Jag fick välja vilken bil jag skulle ha. Men jag valde säkrast bil till honom då det finns risk för frontalkrock på vägen han kör. Så det gjorde mig lite lugnare.

Min träning är att han inte ska ringa mig när han är framme.

Jag ska inte logga in på msn för att se när han kommer online. 5 minutersregeln kör jag. När jag känner ett behov ska jag försöka vänta i fem minuter till. När det känns för jobbigt, eller när jag känner att ångesten börjar dala igen är det ok att logga in.

Jag fick nämligen reda på att ångesten har en kurva. Den kommer till ett klimax och sen avtar den igen. Och jag ska träna på att klara av denna kurva och se till att den minskar i intensitet.

Han borde vara framme nu. Idag hade jag ju bättre koll på klockan än i förrgår, men detta beror på att jag lyssnade på radion i bilen samt att jag måste veta vad klockan är när jag kommer till jobbet när jag ska tidrapportera.

Jag ska klara det här! Tack o lov har jag arb.kamraten M som jag berättat min lilla övning för, så hon peppar mig och stöttar.

Det är fredag. Jag ska sluta lite tidigare och jag har gett mig den på att ha en jättetrevlig helg denna helgen!

Så är det och så blir det! :)

Jag är så rastlös på jobbet.

Jag vet inte vad jag ska hitta på.

Jag sitter bokstavligt talat och sitter av tiden.

Det är verkligen inte kul.

Jag vill ha att göra. Vara sysselsatt.

Men för att få lön måste jag sitta här, och vänta på arb.uppgifter

Eller försöka sysselsätta mig.

Fick precis en länk av en arb.kamrat

En sida om bensinskatten.

Jag har skrivit på.

Jag vill varken ha högre bensinpris eller bensinskatt!

Vill man se gammal hederlig reklam (på engelska) ska man titta här.

Det måste ha varit underbart att vara kvinna på den tiden. :)

Usch så dålit morgonhumör jag haft idag! Ajajaj.

Jag skulle inte kört bil till jobbet. Inget hände, men jag svor både en och två gånger. Hade ett helvete att parkera i parkeringshuset, vilket inte gjorde det bättre. Men till slut lyckades jag iallafall parkera. Var fruktansvärt varm när jag äntligen fick gå ur bilen.

Var rejält uppeldad när jag kom upp till min plats. Men snabbt fick en av mina manliga arb.kamrater mig att skratta och nu är det bra igen. Han visade mig denna som finns här, tillsammans med många andra bilder. Har själv inte hunnit kolla där än dock.