Igårkväll vid 18-19-tiden låg jag i soffan och slumrade. Jag hade legat och läst lite och somnade sen. I pysselväg hade jag bara gjort sju kuvert och en överraskning.

Medan jag slumrade dammsög samt tvättade K.

Vid halv åtta-tiden ringde telefonen. K tog det och sa att vi inte gjorde något speciellt och att det var ok att de som han pratade med kom förbi. Han fick tydligen uppmaningen att även fråga mig. Då fick jag reda på att det var f.d arb.kamraten M och hennes sambo H.  De var i krokarna och hade tittat lite på deras nyköpta hus som de ska få tillgång till i augusti. Så de undrade om de fick komma förbi. Jag sa ja och bad K fråga om de hade ätit. Det hade de inte.

Vilken fart vi fick när de lagt på. Jag misstänker att M och H tog en liten omväg för att de borde ha varit här efter 5-10 min. Men vi hann plocka undan ganska mycket och få ganska snyggt på bord osv till när de kom.

Så det blev sällskap i lite mer än tre timmar igår och tacos till mat. Det var trevligt att ses igen. Vi har inte setts sen februari. De har haft jättemycket att göra och vi likaså. Så jag var jätteglad att de faktiskt ringde och ville komma hit. Och de tyckte att köket hade blivit skitsnyggt och en gigantisk skillnad. :)

Skönt att vi hunnit vara sociala med dem också. Ett moln mindre som hänger över oss när det gäller att umgås med vänner. 

För en stund sen kom K in och såg så otroligt glad ut. Jag fick kommentaren att jag var så söt och en jättehärlig kram. När jag frågade varför jag var söt berättade han att det var längesen han hörde mig spontansjunga. Det gör jag inte när jag inte mår bra tydligen. Och det var ett tag sen jag spontansjöng.

Han såg så lycklig ut och jag blev naturligtvis otroligt glad över att han tänkte på en sådan sak som jag själv inte reflekterat över. 

Jag sitter och fixar kuvert (skräddargör dem till storleken på korten) till sju kort medan han är ute och klipper gräsmattan. Under tiden jag fixar med kuverten har jag tittat på Morgonsoffan, Mitt i naturen (som handlade om råttor) och början på Så ska det låta. Så nu är jag uppdaterad igen. :) Har varit för trött i veckan för att titta och därför är det så bra att kunna titta i efterhand på SVT's hemsida. Ett stort plus till dem för det.

Det är jätteskönt att sitta i pysselrummet igen. Det har jag inte gjort på nästan två veckor. Jag har inte orkat och pyssellusten har inte riktigt infunnit sig heller sen jag började med tabletterna. Men det känns som sagt härligt att vara här igen. :) 

Jag vet inte när jag fick detta kort av Kalle, men det måste varit i början av vårt förhållande. Kanske första alla hjärtans dag.

Jag fick iallafall fyra långa rosor av honom tillsammans med ett kort där han skrev så här:

Den första röda rosen står för "Jag",

den andra för "älskar"

och den tredje för "dig".

Den olikfärgade står för hur gränslös min kärlek är till dig.

Längden på blommorna står för att vårt förhållande är livslångt.

Alltså:

Jag älskar dig, för alltid! /din NalleKalle 

Det är kärlek!

Jag ringde en av mina bästa vänner idag som hade ringt oss innan i veckan. Men jag har inte hunnit ringa och det hade inte gjort något. Stackarn hade och låg fortfarande i vinterkräksjukan. Vi pratade renovering och hantverkare.

Sen kom överraskningen. Hon är med barn. Vecka 17 är hon i och i augusti ska de bli föräldrar. Jag är så glad för hennes skull att de ska ha barn, men faaan vad ont det gör. Bättre föräldrar än de kan jag knappt tänka mig med några få undantag. Och hur ont det än gör ska jag försöka så gott jag kan att inte skärma av mig nu när jag vet att hon är gravid. För det har jag gjort innan med andra. 

Så ont gör det. Ingen vidare rolig fredag. Men nu är det så. Det är ju ingen överraskning för mig att nästan alla runt om oss blir gravida och att jag mer och mer inser att vi aldrig kommer att få något barn, varken biologiskt eller adopterat.