Jag har nu lagt upp de julkort jag gjort till min beställning.

Jag har fortfarande två kvar att göra.

Men vill du ha lite inspiration eller bara vill kika av nyfikenhet får du gärna titta på dem. :)

Jobbade till 17.45 idag. Jag hann klart en lista med många punkter. Jag kände mig jätteduktig som hann. Men sen var jag fullkomligt slut!

Jag hämtade maken på sta'n i bilen. Sen bar det av till Onoff för att hämta en smörgåsgrill. Det gick bra. Vi passade även på att kolla på GPS där och fick hjälp av butiskledaren (konstigt ord). Två stycken tittade vi på. En Sony och en Navigon. Navigonen hade bättre bild, bättre färger.

Men det fanns ingen inne som vi kunde köpa, så det fick vi vara utan.

På väg hem  stannade vi inom COOP för att handla mat. Jag hade lyckats få med allt som stod på listan som vi inte fick med oss imorse.

När vi kom hem blev det mat.

Till förrätt blev det avokado, gräddfil med rom och kräftstjärtar och till "middag" blev det färska räkor, romsås och bröd. Mumsigt. 

Jag har visat korten på bild för personen som gjort en beställning. De gillades jättemycket, vilket gladde mig oerhört.

Nu är det strax sängdags. Jag är helt slut. Och fortfarande lite hängig. :( 

Vi firar inte halloween, men lite pynt blir det ändå hemma hos oss.

En glansig duk med svart botten dekorerad med silverstjärnor hamnar alltid på köksbordet (till katternas förtjusning).

En söt liten häxa på pumpa som jag fått av mamma ett år står alltid på köksbordet.

Dekorationspumpor är inhandlade och ska dekorera en liten skål/ett fat.

Oranga ljus ska tändas när vi äter middag idag.

En liten skylt som är laminerad sätts upp på dörrlisten ute vid ytterdörren sätts upp där vi önskar ev besökare en trevlig halloween.

En liten tygkorg att ha bullar i som jag sytt i halloweentyger får komma fram och bara dekorera lite någonstans.

Mina lampor med japanska lyktor tänds och sprider lite orange.

Blir det så att jag åker hem tidigare idag kommer jag att leta upp marschaller som ska sättas i våra hållare som står på varsin sida om häcken när man kommer in i vår trädgård.

Som sagt, det är inte mycket jag gör, men det gör mycket ändå för stämningen.

Pysselbloggen är uppdaterad med ett litet födelsedagskort.

Förr följde jag många serier. Jag var nästan fastkedjad vid tv', och alla dessa serier som var så bra och som man var "tvungen" att följa.

Idag är det inte så alls. Det blir färre och färre serier som jag orkar följa. Och nu håller ännu en på att bli sågad.

Den det gäller är Desperate Housewives på Kanal 5. Jag gillade den verkligen, och ganska länge. Men de senaste avsnitten känns bara mer och mer löjliga. Jag upplever det som att manusförfattarna måste komma på nya idéer för att hålla serien vid liv, men istället blir det bara mer och mer patetiskt. Karaktärerna blir barnsligare och barnsligare för varje avsnitt och jag märker att jag tröttnat. Så det kommer nog istället bli att jag kommer att titta sporadiskt för att se om det jag upplever stämmer eller om serien bara har en svacka. Men att sitta fastklistrad vid tv'n för den serien kommer jag inte att göra längre.

Pratade med maken innan på msn. Jag sa att jag ville åka hem efter bankbesöket och tänkte därmed att även maken skulle med (läs: han skulle köra) och jobba hemifrån resten av dagen.

Men så hade inte han tänkt. Han var mer inne på att jag kunde köra hem själv och han kunde ta tåget hem sen i eftermiddag/kväll. Plötsligt verkade det inte som att han kunde jobba hemifrån. Och jag vet att han har mycket att göra och att han har en deadline. Men jag mår ju jättedåligt. Jag vet inte hur jag ska klara av att ha sinnesnärvaron att köra hem. På något sätt går det, men det känns inte bra.

Och jag blev ledsen när jag läste att han skrev så. Jag behövde ömhet och kärlek och kände att det var inte det jag fick. Jag vet att jag blir jätteynklig de första dagarna när jag har mens. Jag vet att jag är superkänslig, att jag är väldigt hormonell. Att jag behöver ännu mer kärlek än annars och mycket kramande och omtanke. Jag vet att mina taggar åker ut mycket lättare än i vanliga fall.

Älska mig mest

när jag förtjänar det som minst

då behöver jag det som bäst

Fast i mitt fall är det nog älska mig mest när jag har mens. Då behöver jag det som bäst.

Just nu vill jag bara vara hemma under täcket, gråta ut lite för att sen sova, länge. :(

Så var den här igen, den månatliga smärtan. Och rejäl är den, även denna gång. Undrar om min endometrios blivit värre eftersom det känns som att jag inte får de lite "lättare" gångerna längre. :(

Jag är tack o lov inte svimfärdig, men har fruktansvärt ont och smärtan har en ordentlig förbindelse med min rygg idag, vilket gör att jag har svårt att sitta på jobbet och klarar inte av att stå heller.

Har tagit värktablett imorse, men den hjälpte inte mycket alls tyvärr. Och varenda läkare jag pratat med där jag förklarat hur stora besvär jag har, har inte velat skriva ut något utan sagt att jag får vända mig till någon annan. Men vem ska jag vända mig till då? Kvinnokliniken har jag varit hos, RMC, vårdcentralen (visserligen ngt år sen jag frågade sist, men vill ju inte gå dit). Kvinnohälsan kommer man knappt till mer än när man gör cellprov och det ska jag inte på 1 ½ år till. Och undrar verkligen om de hjälper mig med det. *suckar*

Klockan 13 ska jag och maken på banken för att fixa lån på bil och kök (jag hoppas på kök också). Efter det åker jag nog hem. Jag kan inte pina mig här hela dagen. Det är bättre att jag är här nästan hela dagarna än hela dagen ena dagen och inte alls nästa.

Men kul är det inte! Jag är inte glad alls! :(

Imorse var jag och vår "gamla" bil på bilbesiktning. Hon skulle bli kollad.

7.40 hade jag en tid men 7.20 var jag där. Tre bilar stod där redan och väntade.

Jag gick ur bilen och gick mot det lilla huset med registreringsdatorn. Där stod en kvinna och försökte skriva in sitt registreringsnummer, men det gick inte så bra. Eller jo, hon fick in regnr, men fick att hon inte hade en tid. Tack o lov gick hon åt sidan och jag kunde nervöst trycka in mitt regnr. Då skrivaren var trasig fick jag komma ihåg numret utantill. Inte så svårt. 019 fick jag.

Jag hann komma ut och stå i 15 sekunder. Sen var det min tur. Så det var bara att köra in. En äldre, mycket charmig besiktningsman fick jag. Väldigt vackra ögon hade han. :)

Vi hälsade god morgon och tog itu med betalningen direkt. Sen började undersökningen.

Han hade stora problem att få på det gigantiska röret på avgasröret. Vi kom fram till att vi hade ett vääääldigt stort avgasrör. :) Men han fick på det och kunde starta motorn.

Ljus, dörrar och bälten kollades och inga problem.

"-Nu ska jag köra fram bilen så vi kan kolla undertill", sa han och satte sig i bilen. Lycka till tänkte jag. :) Vi har ju manuell växellåda, men ingen kopplingspedal.

Jag stod och tittade på honom. Han tittade först ner mot pedalerna, sen mot växelspaken och sen ner mot pedalerna igen. Jag beundrar honom för att försöka se så neutral ut som möjligt, men lyckades inte helt. Han lyckades inte helt dölja sin förvirring. Men han frågade mig inte och lyckades komma fram till hur han skulle göra och kunde efter en liten liten stund köra fram själv. :)

Allt så bra ut undertill efter ryckande, vridande, knackande, m m.

Det enda var att vi kunde ha lite mer luft i framdäcken. :)

Varje gång han pratade med mig lät han så snäll och log mot mig och jag log tillbaka.

Han körde ut bilen på en liten runda coh jag gick igenom besiktningshallarna ut i en utomhushall där man kollar bromsar.

När det var klart gick vi in och jag fick mitt besiktningspapper som visar att vår lilla svarta (läs: gråskitiga) pärla gick igenom besiktningen felfritt. :)