Då har jag varit iväg på intervju.

Det kändes jättebra. Vi hade väldigt trevligt, pratade om företaget och om mig. Han sa när vi var klara och var på väg mot entrén att jag gjort ett väldigt bra första intryck. Så det är ju bra.

När jag väl var hemma igen var jag smått trött. Ibumetinen jag tog innan jag åkte hjälpte mig att ge mig den ork jag behövde, men väl hemma igen började den avta. Inte skoj. Och vi som skulle handla mat.

Men det blev gjort. Och en julklapp hittade vi. Ett mikroskop/teleskop till brorssonen blev det. Det verkar himla häftigt. Och inte vidare dyrt, vilket är bra för då är det inte hela världen om det går sönder. :) Mat blev det också handlat. Vi ska griljera en julskinka ikväll. Sen blir det mycket skinkmackor här hemma. :) Lättrökt julskinka är det som köps i det här huset. Det har jag med mig hemifrån. Jag tycker det är mycket godare än kokt julskinka. Så det ska griljeras och ätas. Och det som blir över tar vi med till svärföräldrarna då de alltid har kokt och gillade lättrökt som vi hade med oss förra julen.

Det blir inget pysslande ikväll. Bara vilande. Jag vill orka jobba imorgon samt ha sista samtalet innnan jul. 

Idag har vi haft utbildning på jobbet till de som ska ha hand om och ev jobba med det vi gör idag.

Det har inte varit en jätterolig dag jobbmässigt. Det är utbildning hela dagen imorgon också. Och så är det samtalsdags. Jag tror det kommer att bli ett bra samtal. 

Idag har vi äntilgen köpt en Electrolux ErgoRapido. En röd. Maken fick välja färg. :)  Så OM vi vill kan vi köpa gran i jul. ;) Jag tror ärligt att vi kommer att få det renare hemma nu.

Har missat julkalendern idag också. Har missat den två dagar nu. Ajaj. 

Ja det är jag glad om jag klarar imorgon.

Har ganska ont fortfarande, men framför allt kan jag inte röra mig. Det brukar kännas bättre när jag ligger ner , men idag hjälper inte ens det. :( Jag börjar få panik och får väl ligga på ett antal handdukar inatt. :(

Måtte det vara bättre imorgon! 

Jag har fått fast anställning.

Handläggaren vill behålla mig och arb.kamraten Och efter nyår kommer vår nuvarande anställning att gå över till en fast. Och eftersom vi inte var ensamma i ett rum utan hon berättade i ett öppet landskap har vi vittnen på att vi blir fast anställda.

Så nu kan jag ringa rektorn och säga upp mig.

Jag är så oerhört lycklig mitt i all magsmärta. Jag kommer att bli fri från den värld som jag mått så oerhört dåligt av i 6½ år. Jag känner mig mycket lättare. :)

Nu ska här jobbas vidare.

Samtalet kändes bra. Vi pratade om hur det gått hittills här där jag är nu och hur jag ser på framtiden. Jag ska få besked någon gång nästa vecka.

Vi pratade lite om min frånvaro och jag förklarade lite om mina ångestanfall osv.

Så nu är det bara att vänta och se.

Usch. Hela mitt inre änr i uppror.

Strax (max om en kvart) ska jag ha samtal om jag har möjlighet att få fast anställning. Det känns jättejobbigt! Jag hoppas så att det går bra. Kan inte göra mer än mitt bästa.

Jag tror att det jag kommer att falla på är att jag har varit borta mycket. En jätteenvis förkylning, ångestdagar. Usch. Men jag ska inte ta ut något i förskott.

Håll tummarna. Jag lär behöva det.

Idag skulle jag haft samtal om ev fast anställning. Lagom nervös och lite småångest har jag. Men imorse ringde min handläggare och fick tyvärr skjuta upp samtalet till imorgon bitti.

Skoj kändes det inte. Jag hade gärna sluppit denna nervositet.

Men det är inte mycket lönt att oroa sig, även om det inte är det lättaste att koppla bort. Och mina närmsta arbetskamrater tycker att jag inte har något att oroa mig för alls, vilket värmer oerhört om hjärtat.

Så nu blir det att vänta en dag till. Sen får jag ändå inte besked förrän senast vid månadsskiftet. Och rektorn ringde mig härom dagen för att kolla om jag visste något. Det märktes att hon inte alls vill ha tillbaka mig, och jag vill verkligen inte dit igen. Den arbetsplatsen är ett kapitel jag vill lämna bakom mig.

Så vi får väl se hur det går.

Håll gärna tummarna för mig.

Tiden närmar sig till dess att min anställning tar slut där jag är nu.

Om lite drygt en vecka ska jag ha ett samtal med uthyrningsfirman jag jobbar för nu. Då ska det diskuteras eventuell fast anställning. Dock är det fortfarande timanställning som gäller även då, om jag förstått det rätt. Jag ska ta ställning om jag vill jobba ambulerande på kontor eller hur jag vill ha det. Och de ska fundera på om de vill ha mig.

Det jag vill ha är ett liknande jobb som det jag har nu, fast med fast anställning och en fast månadslön. Som det är nu har jag en garantilön och prestationslön utöver ett visst antal timmar. Jag vill gärna veta vad jag ha i månaden samt var jag är nästa vecka.

Även om jag är social och har lätt att komma in i gemenskap och i arb.uppgifter vill jag inte hålla på att hoppa fram och tillbaka mellan olika ställen. En vecka här och två veckor där för att sen vara kanske 1 vecka på ett tredje ställe, osv. Jag vill mycket hellre ha något längre, som det jag har nu. Det har varit på 7 månader. Det passar mig mycket bättre, iallafall som det känns just nu.

Jag borde väl söka en massa jobb nu, men jag tycker inte jag hittar särskilt många. Och jobbet jag sökte förra veckan har jag inte hört ett ljud om. Kvinnan där, samma som jag hade kontakt med i vintras, sa att de har ALLA som de haft på intervju i åtanke när det sen kommer nya jobb. Det tror jag inte ett dyft på. Det innebär att sen i februari/mars skulle det inte kommit ett enda jobb som passade in på mig? Skulle inte tro det. Så henne litar jag inte det minsta på. Jag kanske var för besvärlig när jag var där. Jag vet inte. Men uppenbarligen är jag inte "lämplig" för de tjänster som jag sökt nu.

Så det blir att uppdatera CV och personligt brev ikväll och börja söka jobb med ljus och lykta. För tillbaka till mitt lärarjobb vill jag verkligen inte! Men kommer inget annat och jag inte får fast anställning på uthyrningsföretaget har jag inget val. Men då gäller det verkligen att jag hittar något nytt jobb illa kvickt!

För mitt eget bästa hade det varit så skönt att veta hur jobbsituationen ser ut iallafall ett år framöver. Men det är för mycket att begära just nu.