Idag skulle jag haft samtal om ev fast anställning. Lagom nervös och lite småångest har jag. Men imorse ringde min handläggare och fick tyvärr skjuta upp samtalet till imorgon bitti.

Skoj kändes det inte. Jag hade gärna sluppit denna nervositet.

Men det är inte mycket lönt att oroa sig, även om det inte är det lättaste att koppla bort. Och mina närmsta arbetskamrater tycker att jag inte har något att oroa mig för alls, vilket värmer oerhört om hjärtat.

Så nu blir det att vänta en dag till. Sen får jag ändå inte besked förrän senast vid månadsskiftet. Och rektorn ringde mig härom dagen för att kolla om jag visste något. Det märktes att hon inte alls vill ha tillbaka mig, och jag vill verkligen inte dit igen. Den arbetsplatsen är ett kapitel jag vill lämna bakom mig.

Så vi får väl se hur det går.

Håll gärna tummarna för mig.

 

Micka

14 november 2007 12:40

Alla tummar jag kan hitta hålles i ett fast grepp! Och så tummen upp för det hela.

Kram

 

FF

14 november 2007 23:19

Tackar tackar. Ska göra mitt bästa imorgon. :)

Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här hittar ni mig. Trodde jag skulle kunna sluta skriva om barnlöshet. Så naiv jag var då. Vardagen skriver jag också om....

Nu har jag startat en ny blogg. Även maken är ditlagd så vi kommer båda två att skriva i den.     Då våra namn står där kommer vi att lösenordsskydda vissa inlägg (iallafall jag), så vill du ha tillgång till lösenord får du lämna en kommentar till d...

I söndags fick några av våra kompisar en liten bebis. Dessutom en flicka. När jag fick reda på detta i måndags morse genom att sätta på mobilen och läsa sms fick jga reda på det och det blev för mycket. Ångesten kom som på beställning. Jag var ledsen...

Jag vet inte hur jag vill ha det med mitt bloggande. Denna blogg har känts som min ventil för barnlöshet.  Men jag har så mycket mer att erbjuda.     Så just nu skriver jag och lägger in bilder på min pysselblogg istället. Dels för att den känns posi...

Ikväll var Mysan ute på långtur. Hon var verkligen ute i flera timmar, trots att det var väldigt blött ute och hon egentligen inte tycker om sådant väder.     Jag och K har nog varit ute i totalt 1½ timme och letat och kallat på henne. Till sist vid ...