Igår var min sista arbetsdag. Det kändes bara mer och mer vemodigt.

Jag gav korten jag hade gjort till arb.kamraterna De blev jätteglada och blev rörda och ville absolut inte att jag skulle sluta. Det värmde.

Dagen var stressig och rörig för de flesta på jobbet. Det var mycket samtal, många kunder, många leveranser, mycket som var slut som inte hann komma in i butiken, nycklar som inte hittades, och folk som var småsjuka som ändå jobbade. Men vi hann få undan det vi skulle, jag och K, vilket kändes jättebra. Hade killen jobbat där igår hade de inte hunnit. Det är jag övertygad om.

Jag kunde inte låta bli att önska några arbetskamrater att de skulle ha det så bra igår och berätta att det var min sista dag. De såg väldigt förvånade ut och  jag berättade att det stod mellan mig och killen. Då tittade de på mig och undrade om jag menade allvar (märk att detta inte var två olika tillfällen på dagen). De kunde inte förstå varför jag inte bara fått jobbet.

Flickorna på ekonomin bjöd mig på lunch. Vi åkte iväg, vilket var väldigt skönt när det var så rörigt på jobbet. När vi satt och åt fick jag en liten blomma av dem. Den är jättebedårande och jag har lovat att den ska stå på skrivbordet om jag får jobbet. När vi ätit köpte vi med oss kokosbollar till eftermiddagskaffet till alla. De var uppskattade.

Väl kl 18 kändes det verkligen skit. Jag vill verkligen inte sluta där. Arb.kamraten K såg så vemodig ut och tyckte inte alls att det kändes bra. Hon vill inte komma till jobbet på onsdag utan mig. Då ska killen fortsätta testjobba. Han jobbade förresten igår. Det var meningen att han skulle vara ledig, men fick jobba på lagret istället. Så jag slapp inte honom och hans sliskiga blick. Men han var ju längre bort iallafall.

Ca tio minuter innan jag slutade kom VD'n in på jobbet. Han skulle ju vara på semester. Ingen av de tre cheferna sa något till mig på hela dagen om hur de tyckte det gått, tackat mig eller något. Ingenting! Tur att de arb.kamrater som visste att jag skulle sluta önskade mig lycka till och hoppades att jag får det. Det sa alla! 

Så nu är det bara att vänta och hoppas på det bästa. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här hittar ni mig. Trodde jag skulle kunna sluta skriva om barnlöshet. Så naiv jag var då. Vardagen skriver jag också om....

Nu har jag startat en ny blogg. Även maken är ditlagd så vi kommer båda två att skriva i den.     Då våra namn står där kommer vi att lösenordsskydda vissa inlägg (iallafall jag), så vill du ha tillgång till lösenord får du lämna en kommentar till d...

I söndags fick några av våra kompisar en liten bebis. Dessutom en flicka. När jag fick reda på detta i måndags morse genom att sätta på mobilen och läsa sms fick jga reda på det och det blev för mycket. Ångesten kom som på beställning. Jag var ledsen...

Jag vet inte hur jag vill ha det med mitt bloggande. Denna blogg har känts som min ventil för barnlöshet.  Men jag har så mycket mer att erbjuda.     Så just nu skriver jag och lägger in bilder på min pysselblogg istället. Dels för att den känns posi...

Ikväll var Mysan ute på långtur. Hon var verkligen ute i flera timmar, trots att det var väldigt blött ute och hon egentligen inte tycker om sådant väder.     Jag och K har nog varit ute i totalt 1½ timme och letat och kallat på henne. Till sist vid ...