02.35 vaknade jag inatt, kissnödig så jag höll på att spricka kändes det som. Fick sällskap av minstingen och hankatten som såg äckligt pigga ut.

Gick ut på toa och ögnade igenom anvisningarna och pinkade på stickan. Direkt kom ett stooooort minus. Jag mådde dåligt och lade den åt sidan och kissade färdigt (tog en bra stund).

Sen satt jag där och vågade inte närma mig handfatet där testet låg. Jag ville veta, men ville inte få negativt besked. Jag började tro att jag inbillat mig mina ömma bröst och andra tecken.

Till sist vågade jag titta. Det var inte det starkaste +'et, men där var ett. Hjärtat började slå som en tok och när jag var klar på toaletten gick jag in med testet till maken och väckte honom. Han blev jätteglad och vi låg och pratade en stund. Han lyckades snabbt somna om sen, medan jag låg vaken i över en timme. Så nu är jag fullkomligt död idag känner jag. Men vad gör det? Jag är ju gravid! *ler stort och lyckligt*

Nu imorse vände sig maken om till mig när han vaknade och klappade magen. Han är så supergullig!

Nu ska jag ner och försöka få i mig lite frukost. Får se hur det går. Annars tar jag med mig till jobbet.

Nu hoppas jag bara att jag får vara gravid hela tiden ut. Har inte kommit längre än 7 veckor.

Ha en underbar torsdag. Det ska banne mig jag ha! :) 

Idag ända sen jag vaknade imorse har jag mått dåligt psykiskt. Jag är så nervös för att jag ska testa negativt. Maken undrade varför jag var så nervös denna gången eftersom jag var mycket lugnare förra gången i höstas. På den frågan finns två svar:

1. jag mådde så himla illa att jag var bara tvungen att vara gravid (vilket jag inte alls gör nu)

2. detta är vårt sista gratisförsök. Visserligen har vi tre i frysen, men det innebär ändå att jag måste gå igenom någon form av behandling för att få in ett ägg i mig igen.

Jag har t o m känt av humörsvängningarna på jobbet idag. Har varit nära till gråten flera gånger, men lyckats att behärska mig. Har även idag efter lunch varit helt slut i huvudet. Men det har gått hyfsat ändå tror jag.

Fast så fort jag haft en stund över har jag naturligtvis tänkt och känt efter för att kolla om magen "sagt" något. Men inga menskänningar. Sprungit på toa har jag också gjort idag, men för att jag inte rymmer så mycket vätska just nu. Och naturligtvis har jag ju varit tvungen att kolla pappret, patetisk som man är. Så jag kan ju inte låta bli att hoppas på att få se det efterlängtade +'et på testet imorgon

Nu är snart arbetsdagen slut. Jag ska promenera bort till parkeringshuset och sen ska vi hem. Även idag måste jag pyssla med kort.

Ikväll är det Grey's Anatomy. Den får nog tittas på i sängen om jag känner mig själv rätt. :)

Jag undrar vad maken ska hitta på för middag idag. :) Något gott blir det säkert iallafall. Han är så duktig på att laga mat.

Börjar faktiskt bli lite orolig. Känner mig inte alls gravid. Det känns jättekonstigt. Men heller inte det minsta lilla menstecken alls heller, vilket ger mig hopp.

Maken ska till apoteket senare idag för att köpa ett test.

Sov ganska bra inatt. Somnade som en stock vid 22-tiden. Sov till 01.35 då jag var uppe på toa. Somnade om hyfsat bra igen faktiskt.

Var jättetrött imorse. Vaknade 05.32 och tänkte att det var lika bra att ta en proggis då, men somnade om lika fort igen. Vaknade igen 05.53 och tog den. Låg sen och försökte slumra samtidigt som hankatten var rastlös och gjorde sitt bästa för att få upp oss. Förb... katt!

Det går fortfarande väldigt bra att äta frukost. Fil har jag nu slutat med, vilket jag tycker är lite synd, men magen mår inte så bra av det tyvärr. Juice är det enda jag dricker på morgonen och går fint om jag äter en macka innan första klunken.

Dock är jag trött på morgonen så maken kör mig till jobbet för att sen parkera i sitt parkeringshus. Men det är bara skönt med en promenad på eftermiddagen. Så det går bra.

Humörsvängingarna finns där, men yttrar sig mest mot maken, vilket kanske är tur. Det är lugnt med det på jobbet. Jag känner att jag inte orkar så mycket på jobbet och behöver små pauser då och då. Men det borde ju alla ta, så jag har inte dåligt samvete.

Jag får se hur länge jag orkar jobba idag. Har en del kort att fixa med hemma nämligen. Bröllopskortet är inte inskannat än och ett kuvert måste fixas till det. Sen är det två födelsedagskort som måste göras det sista på också. Grannen fyller på söndag och makens moster på måndag. Men det ska jag nog lyckas fixa till.

Snart är det lunch. Tur det.

Idag är det bara mos i huvudet. Jag kan och orkar inte koncentrera mig. Jag är fullkomligt slut. Det står still i huvudet. Det är som om jag stoppade huvudet i filmjölk, eller något. Jobbigt är det iallafall.

Och så glömde jag ta proggisen innan kl 15. Men den är tagen nu iallafall.

*suckar*

I helgen var vi hos svärföräldrarna i Göteborg. Vi åkte i fredags eftermiddags och kom hem nu i eftermiddag.

När vi kom dit blev vi erbjudna vin och jag svarade "inte för mig". Svärmor fattade misstankar direkt. Så ganska snart berättade vi hur vi ligger till och att vi testar på torsdag. De blev glada, vilket kändes skönt.

Även svågern med fru fick reda på det igår. De blev också glada önskade oss lycka till, fast med kommentaren att även om det är ett positivt gravtest så kan det vara att embryot inte utvecklar sig (för det var vad som hände dem). Tack för den tänkte jag. Och hade de känt mig ordentligt hade de vetat att jag knappt vågar hoppas och tro att det här går vägen. Jag känner mig nämligen inte "tillräckligt" gravid. Jag är ganska öm i brösten ganska ofta under dagarna, är väldigt trött, har fler och större humörsvängningar samt känner av lite i magen då och då. Så jag vågar verkligen inte tro denna gång att skrutt*en hittat någonstans bra att bo i min mage.

Helgen har varit trevlig i helhet. Maken har hjälpt sin far att snickra på en trappa upp till några rabatter. Jag och svärmor var i en second hand-affär och fyndade. Det var jättetrevligt. Bl a hittade jag ett uppläggningsfat och en stor skål i samma serie som mina favoritmuggar som jag fått av mina föräldrar. Stora och fina båda två och 125:- för båda. :) Jag var oerhört nöjd. Och felfria var de också.

Vi har ätit underbart gott, haft jättetrevligt och vädret har varit jättefint.

Men lika skönt som det var att komma hemifrån var det att komma hem igen. I fredags var det en jobbig bilfärd. Då var hela jag upp och ner. Jag grät för att jag saknade katterna. Jag grät när maken berättade om ett naturprogram som lät så olyckligt så. Igår kväll var jag lite irriterad samtidigt som jag var trött. Så vid 23-tiden orkade jag inte vara uppe längre så då gick jag och lade mig.

Jag har haft konstiga och jobbiga drömmar båda nätterna tyvärr. Min träningsvärk i i vänster skulderblad har gjort mig påmind, framför allt på nätterna, så maken har fått smörja in mig med tigerbalsam.

Svärföräldrarna hade gjort jättefint i vårt lilla rum. Numera är sängarna ihop som en dubbelsäng, vilket är mycket trevligare. Dessutom hade de införskaffat två lite tjockare madrasser så sängarna var betydligt mjukare nu. Både jag och maken tyckte de var skönare. 

Jag trodde det skulle bli jobbigare att se svågerns frus mage än vad det var. Hon är väl kring v 20 skulle jag tro. Men det gick fint. Det som retade gallfeber på mig var en del saker dock. T ex att hon nu fått för sig att hon vill ha tre barn men då måste hon ha barn nr 3 ganska snart. Hon är 37 och svågern blir ju 40. Och jag förstår inte hur hon tänker när de väldigt ofta lämnar bort sin son till farmor och farfar. Hon lever i en konstig fantasivärld anser jag.

När hon senare på kvällen föreslog att de skulle flytta till Malaysia för att hon i så fall skulle få en ny tjänst, hade jag svårt att vara tyst, men lyckades. Hur skulle de lyckas med två, kanske t o m tre utan hjälp från någon då? Då hade de varit helt på egen hand, vilket jag slår vad om att de absolut inte skulle klara av. 

Lillkillen var lagom jobbig. Han kunde inte tala normalt nästan på hela tiden utan skrek ut vad han ville säga. Han ville vara i centrum hela tiden och fick vara det också ganska mycket. Och kommentarer som de andra log och småskrattade åt uppfattade jag bara som smått oförskämda. Min son hade inte fått bete sig så som han får. Så är det bara.

Nu har vi ätit middag och snart ska vi ut och plantera tre plantor vi fått av svärmor. vi ska bara se var vi ska planera dem. :) Sen ska det bli en promenad idag. De tär ju fint väder och jag behöver komma igång igen. 

Nu börjar det bli jobbigt. Jag tycker jag mår alldeles för bra för att tro att skrutt*en vill vara kvar i magen. Dock hoppas jag ju varje dag och vill ju att det ska vara så att min mage tar emot skrutt*en och bäddar in denna.

Igår kväll var jag verkligen trött efter jobbet. Jag kämpade hela kvällen för att hålla mig vaken. Gick och lade mig jättetidigt och har faktiskt sluppit gå på toa inatt (detta är ännu en sak som oroar mig även om det varit jätteskönt att slippa).

Dock har sömnen inte varit helt tillfredsställande. Många konstiga drömmar. Har dock funkat bättre inatt när vi hade fönstret öppet.

Imorse undvek jag apelsinjuice helt. Slapp magont helt då, vilket var väldigt skönt. Åt ej heller fil idag. Vågade inte. Men hade inga problem att få i mig lite frukost.

Provade igår att ta proggisen som stolpiller igår. Kul var det inte, men effektivt tror jag. Så det är ju bara att fortsätta med det på eftermiddagarna. Det är inte mycket att be för om man vill göra det så bra som möjligt för skrutt*en. H*n/den är värd allt!

Aptiten är dock spännande. Jag kan vara jättehungrig och mitt när jag äter så blir jag tvärmätt och mår nästan illa. Det är en balansgång.

Nätterna är inte roliga. Jag drömmer konstiga drömmar, vänder mig av och an.

Jag går på toa en gång per natt (än så länge). Inatt var jag dessutom så varm att jag var tvungen att öppna fönstret.

Det är som om jag inte får någon ro på nätterna. Jag vaknar med jämna mellanrum. Och sen måste jag vakna 35 minuter innan utsatt tid för att ta morgonproggisen. Så det är inte konstigt att jag är så trött.

Igårkväll när jag lade mig märkte jag att brösten var mer ömma, för att inte tala om morse.Nu känns det lite lite bättre.

Är jättehungrig när jag vaknar på morgonen, men får max i mig 1 ½ smörgås. Inget illamående än. 

Inatt kände jag att det spände längst ner i magen. Jag har för mig att det är ett bra tecken. Kommer dock inte ihåg varför.

Nu har jag ätit den andra halvan av min macka. Ska dricka lite och sen ska jag lägga mig och vila lite. Har varit iväg och lämnat maken på jobbet.

Vädret är jättetråkigt och har varit det sen i fredags (minst). Det är grått och spöregnar emellanåt. Man blir inte precis piggare.

Nä, lite vila nu. :) 

Jag gör inget på dagarna längre.

Sover, äter, somnar igen, äter lite, sover, osv.

Efter två omgångar sömn känner jag mig lite piggare. Har precis ätit lite rabarberpaj och gammeldags vanilj light. Det var gott.

Nu får vi se om jag orkar göra något ikväll. :)