Åt middag hyfsat tidigt. Blev jättetrött efteråt och somnade i soffan med hankatten på magen. Mysigt.

Maken ringde sen och väckte mig. De var på väg till tunnelbanan och skulle till ett stå upp-ställe. Jag hoppas de får trevligt.

Nu sitter jag i soffan. Det är mycket aktivitet i magen. Det stramar emellanåt och har en liten känsla av obehag. Men inte mensont eller så, vilket är skönt.

Brösten är nu ännu större. Jag misstänker att jag snart får köpa nya bh'ar då jag växer ur de jag har.  Hade inte riktigt räknat med att göra det än faktiskt. :) Men det kan bero på att de inte växt lika mycket de andra gångerna. De har idag varit ömma och stumma nästan hela tiden. Emellanåt har jag t o m tyckt att de var lite i vägen.

Under dagen har det emellanåt kliat rejält på olika ställen på magen. Jag blir redan rundare och rundare om magen, vilket känns skumt när det är så tidigt. Samtidigt kan jag inte låta bli att tycka det är mysigt och klappar magen mycket. Jag tror inte att maken ser något skillnad, men det ska bli kul att se OM han gör det. Han har ju inte varit borta så länge.

Illamåendet har varit lugnt idag, vilket känns skönt. Arb.kamraten U avrådde mig idag till lunch att välja schitzel och stekt potatis då mycket stekt mat kan  göra att man mår illa lättare. Istället blev det pasta carbonara. Det var gott.

Nu hoppas jag bara att jag får sova gott inatt och länge. :) 

 Emellanåt (några till flera gånger varje dag) har jag lite molande värk i magen. Är inte så förtjust i detta då jag är lite orolig att det är något negativt. Det är dock inte jättestark värk och ibland flyttar molandet i magen. Men oftast är det på vänster sida. Anledningen till att jag blir orolig är att skrutt*n satt sig i vänster äggledare, den jag har kvar.

Ska strax gå och lägga mig. Hoppas jag slipper värk/molande inatt. 

Idag börjar sjätte veckan.

Idag känns det jättelångt till v12, då den största risken för missfall minskar mycket.

Illamåendet är bättre nu. Dricker kolsyrat vatten. Gott.

Ca 1,5 m från mig ligger en kaka till förmiddagsfikat. Doften är inte så angenäm för mig just nu, men än så länge funkar det.

Om 20 min är det fika.

Jag har märkt att jag oftare och lättare börjar må illa. Det gillar jag inte.

Det tog lång tid innan jag kom upp idag p g a detta. Tack o lov hade jag coca cola vid sängen. Det kändes lite bättre när jag tagit en klunk. Men känner att jag är allt annat än på topp idag.

Frukost har jag inte ätit än. Är inte sugen heller, men känner att jag behöver äta. 

Ska dessutom kolla vad restaurangen på jobbet har att erbjuda idag. Jag tror inte jag fixar att äta pyttipanna till lunch.

Har lite smärta ibland på vänster sida väääääääldigt långt ner. Är inte vidare orolig för att det skulle vara vänster äggledare och utomkvedes eftersom det känns alldeles för långt ner. Men jag undrar ju definitivt varför jag har ont där emellanåt.

Nu ska jag försöka äta frukost.

Wish me luck. 

Vi fick vänta i 55 min idag på sjukhuset. Jag grät en hel del i ren nervositet, vilket var jättejobbigt.

Väl inne hos läkaren fick vi träffa en jättetrevlig och ordentlig läkare. Dessutom var hon söt tyckte maken. :)

Hon kunde inte förstå hur maken blivit behandlad igår och att han bara fått antibiotika.

Jag blev ordentligt undersökt och nya prover togs. Dock gjorde hon inget ultraljud, men det är ju säkert för tidigt för det.

Livmodern kändes bra.

Inga konstiga flytningar.

Testet i mikroskopet såg jättebra ut.

Så jag fick ingen antibiotika då hon var rädd att det skulle ställa till med större besvär med svampinfektion än nu.

Hon hade dessutom refererat med överläkaren på KK som tyckte hon gjort helt rätt, vilket också lugnade oss. OM testerna visar något hör läkaren av sig. Annars är det lugnt.

Så gissa om jag kände mig lättad när jag gick därifrån. Men samtidigt jättetrött. Så mycket spänningar som släppte. Jag har ju inbillat mig allt möjligt hemskt fram till undersökningen. Så nu känns det lite bättre inför måndagens UL. Lite besviken var jag dock att de inte gjorde något grav.test idag på min urin som jag lämnade. Går ju fortfarande och är osäker, fastän brösten ömmar och blir större på ett helt annat sätt än de tidigare två gångerna. Maken är övertygad på att det är ett sätt att visa att skrutt*n satt sig rätt och att mina hormonnivåer fungerar som de ska (eftersom de inte gjort det tidigare p g a utomkvedes).

Strax slutar jag. Jag och maken ska ut och äta innan jag ska köra hem honom till chefen där han ska sova inatt. Kommer att sakna honom tokmycket och vet att jag kommer att tjuta för det idag också. Det blir så tomt och jag känner mig bara halv. Men jag ska göra mitt bästa.

Ha en trevlig onsdagskväll allihop, och tack Alma & Grodis för ert stöd.

 Kram!

I mars var både jag och maken och testade oss mot könssjukdomar. Vi ville verkligen vara på den säkra sidan inför IVF'en.

Båda fick negativa svar, men båda hade någon liten infektion. Båda fick antibiotika och vi glömde sen bort att kolla upp det igen.

Idag var maken där igen och ett litet spår av infektion hittades igen. Han fick antibiotika, men läkaren där sa att hon inte vågade undersöka mig eftersom jag är gravid.

Nu är jag smått nojjig och orolig eftersom att jag vet att en infektion kan göra så att risken för missfall och utomkvedes ökar då. Så halva förmiddagen satt jag i samtal med sjukhuset.

Imorgon kl 9.30 ska jag till KK för undersökning. Ev får jag någon form av antibiotika. RMC ville dessutom flytta bak min UL-tid med tanke på mina utomkvedes så vi ska dit redan på måndag. De hoppas kunna se om skrutt*n ligger på rätt ställe i livmodern redan då.

Så jag kan tala om att jag är ganska nervös nu. Maken har försökt lugna mig att det säkert inte är något, men jag tycker inte det är så konstigt att jag blir nervös och ledsen när man ser tillbaka på vad som hänt tidigare. :(

Trots att jag är ledsen, är jag ändå väldigt tacksam över att jag fått två så tidiga tider så att jag kanske kan få pusta ut och ta det lugnt efter måndag.

Men tänk om:

* jag har en infektion som kan ställa till det?

* skrutt*n inte hittas på UL

* sitter fel igen

* hormonvärdena inte höjs tillräckligt om de skulle ta blodprov

Usch. Just nu är det allt annat än roligt att vara jag.

Har varit nära att börja gråta flera gånger idag. Har haft jättesvårt att koncentrera mig.

Kan det inte bara vara måndag lunch?

Nu har jag äntligen tagit sista proggisen. 20 dagar med tre tabletter dagligen. Det är fantastiskt skönt att de är tagna. Samtidigt blir jag lite orolig över att kroppen nu helt på egen hand ska fixa allt. Men det får jag förutsätta att den gör bara.

Idag om två veckor är det dags för vårt första UL. Det ska bli jättespännande. Förra gången hann jag inte ens dit. Men det ska jag banne mig göra denna gång. :)

Nu måste jag jobba igen. Men glad är jag att jag slipper proggisarna. :)

Imorse ringde jag RMC för att få en telefontid. I förmiddags ringde en sköterska och hon blev jätteglad för min skull. Hon frågade om jag haft blödningar, vilket jag inte haft (än). Det tyckte hon lät bra.

Vi bokade tid för ett första UL. Det blir 11/6. Det är mest för att se att skrutt*n ligger rätt i livmodern, så blir det ett senare sen för att kolla aktivitet. Detta p g a mina utomkvedes tidigare. Jag hoppas så att vi kommer dit (och gärna hela vägen).

Jag har bestämt mig för att inte oroa mig en massa, utan göra mitt bästa och njuta och glädjas av det här hela tiden istället.

Frågade även vad i tiden jag ligger så jag är i 5:e veckan idag v4+0, vilket jag också misstänkte. :)