Pluttans högra ögat har runnit till och från idag.

Vi vet inte varför det gör det. Ögat verkar fint i allmänhet. Undrar om hon kan ha fått in något skräp. Men man tycker ju att det borde ha kommit ut nu. Hon kliar sig inte eller verkar irriterad i ögat. Det bara rinner lite smått.

Blir det inte bättre får vi väl åka till veterinären med henne. 

Ikväll när vi skulle åka och handla slog maken på sin mobil. Vi har i regel inte på dem när vi är hemma. Men som sagt så slog han på den när vi skulle iväg. När jag hade stängt garagedörrarna såg jag på honom genom vindrutan att han fått något negativt eller sorgligt besked. Och visst var det så. Fredag, ett par kompisars katt, hade blivit påkörd igår och deras grannar hade hittat honom död.

Jag blev chockad och ganska snart tjöt jag så jag fick ont i bröstet. Jag hade svårt att andas och fick nog lite panik. Söta, älskade Fredag som var en av världens keligaste och goaste katter, död. Det kändes så overkligt. 

Maken blev nog lite orolig för mig och frågade flera gånger om vi skulle vända hem igen, men jag insisterade på att vi skulle åka och handla. Hela vägen dit grät jag. Tankar som att det var sista gången vi såg honom förra fredagen när vi var där på middag, att han aldrig kommer att möta oss spinnande på altanen när vi kommer och hälsar på, att jag inte kommer att få kela med honom mer. Det känns så hemskt. Jag är verkligen inte bra på att hantera döden. Ångesten att släppa ut våra katter kom ganska fort. Där de bor kör det inte många bilar och han lyckades bli påkörd. Hur ska det då gå här där det är betydligt mer trafik och folk oftast kör som galningar och två av våra katter kan vara lite impulsiva. Och jag som tyckte att jag klarade av att hantera ångesten för det så mycket bättre nu. Så jag kommer att be om att få ångestdämpande medicin på tisdag när vi ska träffa terapeuten.

Det blev mycket kramande när vi gick och handlade. Tårarna rann emellanåt även på vägen hem.

När vi packat upp varorna gick vi och satte oss i soffan för att skicka ett meddelande till dem där vi beklagade sorgen. Och det gör vi verkligen. 

Fredag var en katt som strök omkring i deras trädgård vårvintern 2002 och plötsligt bestämde sig för att bo hos dem. Han var väldigt tillgiven och jättego redan från första dagen - en fredag, därav namnet. Vi träffade honom max en vecka efter han hade flyttat in och vi fattade tycke för varandra direkt och det har suttit i hela tiden. Han har alltid kommit och mött oss och kelat. Nu för några veckor sen när vi hälsade på hade jag honom i knät jättelänge och han tyckte det var supermysigt att bli klappad. Han var en avslappnad katt som alltid var lugn och snäll mot alla, människor som djur. Förra veckan hade valpen trillat ner på honom och han hade bara tittat lugnt på valpen.

En bättre katt än Fredag kan man inte få och därför är det så extra sorgligt att han gått bort. Jag hoppas så att han dog omedelbart och därmed slapp lida.

Vi älskar dig Fredag och kommer aldrig att glömma dig.

Ha det bra i katthimlen och leta upp Selma. Hon tar hand om dig. 

P.s Bilderna är tagna från kompisens hemsida.

Nu börjar gräshopporna och vårtbitarna bli så pass stora att katterna tycker det är roligt att jaga dem. Men inte nog med att försöka fånga dem. Man måste ta in dem, jama sitt speciella jägarjamande och stolt visa INNE i huset vad man fångat genom att släppa det på golvet.

Det är precis vad hankatten gjorde för en stund sen. Maken var på nedervåningen så han tog han dom det. Först fick katten beröm för att han fångat ett djur.

Sen kom flugsmällan fam. Gräshoppan var oskadd, så den fick sitta på en flugsmälla för att sedan kastas mot vår tujahäck. Så den fick överleva.

Är det jag som får ta hand om dem, dör de m h a flugsmällan. Snabbt går det också. Det har ju hänt ett  antal gånger att de tagit djuret igen och sprungit ännu längre in i huset och under eller bakom någon möbel. Och det var ingen hit kan jag tala om. Så allt sådant som kommer in i vårt hus dör!

Tyvärr var detta långt ifrån den sista vi lär få in denna sommaren. 

Förra veckan när jag pysslade tiiiiidigt på morgonen hade jag ju sällskap av hankatten.

Här kommer ett foto på honom. Min plats vid skrivbordet är precis så som jag tog kortet. Så vilken vy jag hade framför mig medan jag pysslade. :)

Är han inte bedårande? 

Ikväll när vi skulle gå över och mata grannkatterna kom de och mötte oss redan i trädgården. De var jättehungriga och pep och jamade så sött.

När vi kom in allihop öppnade jag en burk makrill i tomatsås som de fick i två skålar. De var så bedårande när de stod där och lapade i sig tomatsåsen och lät massor när de åt. Aldrig har vi varit med om maken till katter att låta när de äter. :) 

När de ätit ganska mycket av makrillen fick de även sin ranson av torrfoder.

Så nu får de klara sig till imorgon bitti. Då blir det tidig frukost. :S 

Var tvungen att lägga upp bilder på när de var små.

Den vänstra bilden är på Hankatten (den övre och ljusare av de två) och det är Pluttan han kramar. :)

Den högra bilden är minstingen längst fram (riktig linslus) och bakom sitter hennes syster F som nu bor hos grannarna. :)

Visst var de söta?

Det är de fortfarande faktiskt. :)

Igår fyllde hankatten och Pluttan 7 år. Det är inte klokt hur fort tiden går. Det firade vi med tonfisk igårkväll till dem. De som brukar älska det åt inte mycket av det tyvärr. Men lite uppvaktning blev det iallafall. Någon leksak är inte lönt att köpa till dem dock. De brukar inte uppskattas särskilt.

Om 3 dagar fyller minstingen 3 år. Himmel. Det var ju inte längesen hon var en liten liten skit i stallet bland en massa andra små söta kattungar. Vi får väl se vad vi ska hitta på för något gott att äta då till henne. Hon är ju inte lika kräsen som de andra två. :) 

Katterna är så söta som tittar till mig med jämna mellanrum.

De ligger gärna på mig också. Gärna långt ner på magen. Det värmer jätteskönt. Det är så gulligt.

Pluttan nosade väldigt nyfiket och länge på mina bröst idag. Men jag kan väl inte avsöndra något redan. Det har jag svårt att tro. Det har bara gått 3 ½ dag. Men jag klagar inte. Jag älskar att de är så mysiga. Så länge jag får ligga ifred i sängen på natten. De kan ligga nere vid fötterna, men inte på mitt täcke. :)