I lördags tittade vi på finalen av Körslaget på TV4. Vi har försökt följa det och nu såg vi finalen.

Efter programmet ringde telefonen och en reporter pratade med svärfar. Det resulterade i detta. 

Och ikväll ringde svärfar. Han hade pratat med Joakim Cans innan idag och bad mig och Kalle att göra en transkription av deras samtal. Så det gjorde vi. Jag skrev och Kalle skötte ljudet. Intervjun ska komma som ledare i tidningen för Sveriges körledare.

Det tog betydligt längre tid att renskriva en 20 min lång intervju, men kul att ändå få höra deras samtal. Jag hoppas det blir en bra ledare och ser fram emot att få läsa den.

Och svärfar var mycket glad över vår snabba insats.

Varje dag är det nya utmaningar för mig. Det är mycket jag ska hinna lära mig och på kort tid. Det är bra om jag är fullärd till månadsskiftet. Men det finns ganska mycket att lära sig.

Idag har jag tagit ett stort steg. Jag har svarat i telefon på kundtjänst. Detta trots att min dator inte är redo för det. Mina program funkar inte med min inloggning, så jag måste logga in med en kollegas användare. När jag sen skulle få ut mina papper kom jag på att de kom ut på kontoret i Norrköping eftersom kollegan jobbar där. Och jag fick absolut inte ändra några inställningar. Detta medförde att jag inte fick mina papper och hoppas att det andra kontoret faxar mig dessa till imorgon. *suck*

Annars har det väl gått hyfsat bra. Jag kan inte svara på alla frågor än, men det kunde gått sämre tror jag. Men jag ska inte vara för hård mot mig själv. Jag har bara jobbat där i fem dagar. Jag har fått lära mig en hel del annat idag också, så det snurrar skapligt i huvudet.

Imorgon är vi bara två istället för tre fram till ca 11. Tjejen jag ska efterträda ska till barnmorskan. Det är mycket baby- och gravidsnack på jobbet nu. Det är lite jobbigt att lyssna på, men det går bättre nu än innan jag började med medicin. Då hade det varit olidligt att se henne sitta och smeka sin mage så ofta som hon gör. Men jag förstår ju att hon gör det. Det hade jag också gjort.

En annan utmaning har varit att göra läxan till morgondagens samtal. Det har varit allt annat än lätt. Det går inte att sätta sig in i situationen om hur våra liv skulle se ut om vi adopterade. Men vi har försökt iallafall och pratat om det. 

Då har jag hunnit jobba två dagar till samt haft helg.

I fredags åkte jag till Linköpingskontoret. Jag fick träffa mina arb.kamrater samt tjejen jag ska efterträda när hon går på mammaledighet. Alla var väldigt trevliga mot mig och jag kände med en gång att jag kommer att trivas.

Jag lärde mig en hel del både i fredags och idag. Idag har jag avancerat rejält och nu dröjer det inte länge förrän jag kommer att sitta och ta emot samtal i kundtjänst. Jag imponerade rejält på de andra idag genom att vara lättlärd. Underbar kick för mitt självförtroende och självkänsla.

Sen i onsdags går jag på medicin. Både jag och Kalle märker stor skillnad. Jag är mer avslappnad och gladare. Förutom två tillfällen när det svartnat för ögonen så går det jättebra. Vi misstänker att det kan vara blodtrycksfall. Jag märker att jag är lite varmare, men det funkar. Svettas inte iallafall vilket är vanligt annars.

I helgen var vi hos svärföräldrarna. Det var trevligt. Kalle var jättegullig och körde både dit och hem sen. Vädret har varit kanon och jag har kunnat koppla av. Det var skönt för himmel vad trött man blir när man ska lära sig en massa nytt.

Annars tror jag inte att något speciellt har hänt. Vi jobbar och på fritiden försöker vi vara sociala och ändå hinna med hemmet.

Inget vidare roligt inlägg idag tyvärr, men jag lever och mår bra och hoppas att det är så med er andra också.  :)

Det är fullt ös nu på dagarna kan jag tala om.

Upp kl 6 (det är jag inte van vid).

Äta frukost hemma jämfört med på jobbet tidigare.

Börja ta medicin (går bra än så länge).

Köra 7 mil enkel resa.

Bli upplärd hela dagen och prova på själv. Inte mycket till pauser.

Köra hem.

Äta något hemma.

Igår var jag så trött att jag somnade i soffan efter det att vi ätit. Idag har det varit bättre. Ikväll har vi spelat GH III tillsammans. Jag på hard och Kalle på expert. 16 av 44 låtar klarade vi innan vi kände att koncentrationen inte var med oss längre (läs: för svårt).

Jag har packat ihop presenten till svärmor. Vi borde packa lite kläder till helgen. Det går fort.

Imorgon jobbar jag tack o lov i Linköping. Det gör att vi kan sova lite lite längre och vi kommer iväg lite tidigare på eftermiddagen, vilket är skönt. Och så ska jag få träffa de jag ska jobba med nu i några månader.

Så jag lever. Och mår ganska bra. Hade mitt samtal igår. Det gick bra. Jag berättade att jag fått medicin. Vi pratade om läxan. Nästa läxa är att "fantisera" om hur det skulle vara att få ett adoptivbarn. Hur skulle våra liv se ut då? Ingen lätt läxa, men lättare än den vi hade till igår. Men vi klarade av den fint tycker jag. Några tårar rann när jag och Kalle försökte föreställa oss hur det skulle vara att ha biologiska barn. Men det var mysigt och en härlig bild vi skapade. Dock ganska realistisk tycker jag. Jag vet att det inte är en dans på rosor att ha barn, men jag skulle nog inte ta det för givet vilket jag tror att många vuxna gör. Speciellt de som inte behövt kämpa för att få barn. 

Vilken pärs att ta sig till undersökningen.

Jag skulle ta med mig lunch. Jag ändrade mig från mackor till frukt istället. Men det hjälpte inte för att jag glömde allt hemma ändå. Inga ringar eller klocka på mig heller fick jag.

Hittade till P-huset, men hade ett helvete inne i det. För mig som var så nervös och uppskruvad blev det bara tokigt. Körde fel och kom till förhyrda platser så jag fick vända. Hade sen svårt att komma in med vår bil i rutorna, men till sist lyckades jag. Såg till min fasa att jag inte hade någon tia, men bensinkortet gick bra.

Memorerade var jag befann mig och gick ut. Fick stå och fundera en stund åt vilket håll jag skulle, men gick åt rätt håll efter att kartan jag sett hemma dök upp på ögonlocken.

Hittade företagshälsovården. Gick rätt med en gång och anmälde mig. Fick vänta några minuter. Möttes av en medelålders herre. Vi gick in på hans rum och jag fick berätta vad anledningen till att jag var där. Han mätte mitt blodtryck som var 100/70. Ingen struma och lungor lät bra.

Blodprov togs av en väldigt vänlig sköterska. Dock gick det inte så smidigt utan hon fick prova i båda armvecken innan det funkade och jag är fortfarande öm. Men hon var försiktig och mycket bra.

Väl tillbaka hos läkaren hade han skrivit ut ett recept på antidepressiva tabletter till mig. Dessa ska jag bara ta halv dos i två dygn för att sen ta hel, d v s 75mg/dygn. Den 29:e ska jag tillbaka och vi ska utvärdera hur det funkar med tabletterna samt hur mina värden ser ut från blogproven.

När jag var klar där var jag helt slut. Fullkomligt utmattad. Tog mig till Kalles kontor och satt där en stund. När Kalle kände sig klar gick vi ut på stan. Tog ut receptet och gick sen och åt kebabtallrik. Jag hade kupong 2 för 1.

Efter det gick vi till CD Media. De har alltid 40:- för alla sina pocketböcker oavsett vilken prisklass de har egentligen. Det tycker jag är bra. Vi köpt en hög med böcker till svärmor som jag tror att hon kan tycka om. Hon gillar att läsa men köper inte mycket böcker. Men nu ska hon få. Jag köpte även lite till mig själv. Några var rea så det var 25:-/bok och dessa var inbundna. Bra pris tycker jag.

När vi handlat klart där pussades vi och skildes åt. Jag åkte till mataffären och handlade lite frukt och grönt. Jag lämnade tillbaka Soda Stream-flaskorna vi köpte i torsdags som inte passade till vår ålderdomliga (år 2000) maskin. Köpte då 10 säckar jord à 50l. Jag fick betala 40,50:-. Bra pris. Kanonbra att jag lämnade tillbaka flaskorna då. Så 500l jord lastade jag på en vagn som drog oftantligt mycket åt höger, för att sen lasta dessa i bilen. 

De ligger fortfarande kvar i bagaget. Kalle får ta det när han kommer hem. Nu ska jag dricka lite för att sen slita i gången i trädgården. Handläggaren har hunnit ringa nu under tiden jag bloggat för att kolla hur det gick idag.

Ikväll ska vi sätta oss med läxan. Dessutom ska jag ta och titta på DVD-skivan jag fick av mina föräldrar med film från när jag var yngre som vi spelat in med videokameran. Det har legat på videoband hittills, men pappa har överfört. Jag fick även en cd med massor med bilder på när mamma var ung och även äldre bilder. Det ska bli jättekul att titta på.

Men nu ska jag ut. 

Om en stund ska jag iväg till stan. Jag ska till företagshälsovården för att göra en ordentlig undersökning. Dessutom ska jag prata med dem om antidepressiva tabletter. Det hade varit skönt att bli av med de höga topparna och djupa dalarna jag har. Att jämna ut det lite. Att inte se kolsvart när jag är där nere i dalarna. Att få må lite bättre.

Det är inte alls säkert att de kan hjälpa mig. Men det är värt ett försök. Annars har vi ett namn på en läkare som tydligen ska vara bra enligt en kompis till oss. 

Men för mig är det inte bara att ta mig dit som det säkert är lätt för alla.

Det är många orosmoment.

Jag ska hitta ett parkeringshus nära (det tror jag vi hittade nu på morgonen på en karta). Men att ändå ta mig dit och parkera.

Jag ska hitta till företagshälsovården.

Jag ska antagligen ta blodprov i armen. Det är jobbigt. Att veta att jag brukar må illa och även känna mig svimfärdig.

Att ta upp det att jag behöver antidepressivt.

Som sagt. För de allra flesta är detta inga problem. Men det är stora saker för mig. Många trösklar att ta mig över. Mycket energi som går åt.

Nu ska jag packa lite frukt och göra fruktsallad sen när jag ska äta lunch med Kalle.  Efter det ska vi leta efter en liten födelsedagspresent till svärmor. Det känns som mission impossible. Men det blir nog bra.

Jag hade klippt, spolat av och satt in gräsklipparen lagom till när Kalle kom hem. Han hade köpt med sig pizza. Vi åt för att sen plocka undan och byta om. Ut i vårkvällen för att bli av med barrbusken som bara är ivägen, inte vidare vacker och samlar getingar på sommaren.

Jag började med att rensa lite i gången. Det går framåt om än långsamt. Kalle började med att försöka få igång svärfars motorsåg som ska lämnas tillbaka i helgen. Han kämpade men fick igång den.

Sen började avverkandet av busken. Himmel så stor den var. När alla grenar var borta och bortforslade av mig m h a skottkärran började vi försöka gräva upp roten. Detta gjorde Kalle mestadels. Men för att få bort den helt fick vi båda två kämpa lite.

Men nu är den borta. Nu finns ett hål där den varit. Det hålet ska fyllas med krusbärsbusken istället samt med jord som vi ska köpa imorgon.

Som belöning åt vi varsin Nogger när vi kom in.

Nu ska vi titta på Pablo Fransisco på Kanal 5.

Jag tror att jag kommer att sova gott inatt. Är fortfarande jätteglad. =)

Godnatt  

Jag fick jobbet. Jag börjar onsdag. Jag hade gjort bäst intryck av alla han intervjuat och då var det från andra uthyrningsföretag också.

Det känns så fantastiskt bra just nu. Jag hoppas det känns lika bra sen också när jag väl är där. Denna veckan ska jag bli upplärd i Norrköping, så det blir inte mina närmsta arb.kamrater som jag kommer att träffa och jobba med, men det ska nog bli bra. :)

Så när Kalle slutar ska han köpa hem pizza. Kanske fel sak att fira med, men nu blir det pizza, och lite vin. Nu ska jag ut och klippa gräsmattan.

JIPPI!!!!!!!!!!!!!! Jag drog det längsta strået.