Vilken pärs att ta sig till undersökningen.

Jag skulle ta med mig lunch. Jag ändrade mig från mackor till frukt istället. Men det hjälpte inte för att jag glömde allt hemma ändå. Inga ringar eller klocka på mig heller fick jag.

Hittade till P-huset, men hade ett helvete inne i det. För mig som var så nervös och uppskruvad blev det bara tokigt. Körde fel och kom till förhyrda platser så jag fick vända. Hade sen svårt att komma in med vår bil i rutorna, men till sist lyckades jag. Såg till min fasa att jag inte hade någon tia, men bensinkortet gick bra.

Memorerade var jag befann mig och gick ut. Fick stå och fundera en stund åt vilket håll jag skulle, men gick åt rätt håll efter att kartan jag sett hemma dök upp på ögonlocken.

Hittade företagshälsovården. Gick rätt med en gång och anmälde mig. Fick vänta några minuter. Möttes av en medelålders herre. Vi gick in på hans rum och jag fick berätta vad anledningen till att jag var där. Han mätte mitt blodtryck som var 100/70. Ingen struma och lungor lät bra.

Blodprov togs av en väldigt vänlig sköterska. Dock gick det inte så smidigt utan hon fick prova i båda armvecken innan det funkade och jag är fortfarande öm. Men hon var försiktig och mycket bra.

Väl tillbaka hos läkaren hade han skrivit ut ett recept på antidepressiva tabletter till mig. Dessa ska jag bara ta halv dos i två dygn för att sen ta hel, d v s 75mg/dygn. Den 29:e ska jag tillbaka och vi ska utvärdera hur det funkar med tabletterna samt hur mina värden ser ut från blogproven.

När jag var klar där var jag helt slut. Fullkomligt utmattad. Tog mig till Kalles kontor och satt där en stund. När Kalle kände sig klar gick vi ut på stan. Tog ut receptet och gick sen och åt kebabtallrik. Jag hade kupong 2 för 1.

Efter det gick vi till CD Media. De har alltid 40:- för alla sina pocketböcker oavsett vilken prisklass de har egentligen. Det tycker jag är bra. Vi köpt en hög med böcker till svärmor som jag tror att hon kan tycka om. Hon gillar att läsa men köper inte mycket böcker. Men nu ska hon få. Jag köpte även lite till mig själv. Några var rea så det var 25:-/bok och dessa var inbundna. Bra pris tycker jag.

När vi handlat klart där pussades vi och skildes åt. Jag åkte till mataffären och handlade lite frukt och grönt. Jag lämnade tillbaka Soda Stream-flaskorna vi köpte i torsdags som inte passade till vår ålderdomliga (år 2000) maskin. Köpte då 10 säckar jord à 50l. Jag fick betala 40,50:-. Bra pris. Kanonbra att jag lämnade tillbaka flaskorna då. Så 500l jord lastade jag på en vagn som drog oftantligt mycket åt höger, för att sen lasta dessa i bilen. 

De ligger fortfarande kvar i bagaget. Kalle får ta det när han kommer hem. Nu ska jag dricka lite för att sen slita i gången i trädgården. Handläggaren har hunnit ringa nu under tiden jag bloggat för att kolla hur det gick idag.

Ikväll ska vi sätta oss med läxan. Dessutom ska jag ta och titta på DVD-skivan jag fick av mina föräldrar med film från när jag var yngre som vi spelat in med videokameran. Det har legat på videoband hittills, men pappa har överfört. Jag fick även en cd med massor med bilder på när mamma var ung och även äldre bilder. Det ska bli jättekul att titta på.

Men nu ska jag ut. 

Om en stund ska jag iväg till stan. Jag ska till företagshälsovården för att göra en ordentlig undersökning. Dessutom ska jag prata med dem om antidepressiva tabletter. Det hade varit skönt att bli av med de höga topparna och djupa dalarna jag har. Att jämna ut det lite. Att inte se kolsvart när jag är där nere i dalarna. Att få må lite bättre.

Det är inte alls säkert att de kan hjälpa mig. Men det är värt ett försök. Annars har vi ett namn på en läkare som tydligen ska vara bra enligt en kompis till oss. 

Men för mig är det inte bara att ta mig dit som det säkert är lätt för alla.

Det är många orosmoment.

Jag ska hitta ett parkeringshus nära (det tror jag vi hittade nu på morgonen på en karta). Men att ändå ta mig dit och parkera.

Jag ska hitta till företagshälsovården.

Jag ska antagligen ta blodprov i armen. Det är jobbigt. Att veta att jag brukar må illa och även känna mig svimfärdig.

Att ta upp det att jag behöver antidepressivt.

Som sagt. För de allra flesta är detta inga problem. Men det är stora saker för mig. Många trösklar att ta mig över. Mycket energi som går åt.

Nu ska jag packa lite frukt och göra fruktsallad sen när jag ska äta lunch med Kalle.  Efter det ska vi leta efter en liten födelsedagspresent till svärmor. Det känns som mission impossible. Men det blir nog bra.

Jag ska försöka att verkligen bearbeta min sorg över vår barnlöshet. Hittills har det tyvärr inte gott så bra. Jag och terapeuten har tagit de saker som varit mest akuta först, så som min ångest. Men nu är vi inne på min självkänsla, mål i livet och min sorg över barnlösheten.

Jag fick läxa i tisdags om att skriva som om vi hade barn. Alla möjliga detaljer om hur jag/vi tror att det skulle vara. Kalle sa igår att han gärna är med och skriver om det. Att få höra de orden att han ville vara med betydde så oerhört mycket. Att vi är två som sörjer även om vi sörjer olika. Men framför allt att jag slipper att känna att jag är ensam i allt detta. Så detta ska vi göra innan onsdagens samtal.

Dock blev jag klar med en sak som jag grunnat på ett tag. Jag vill ha något "fint" att kunna titta på. Något som det räcker att kanske just bara titta på för att sen kunna fortsätta med något annat istället för att gräva ner mig i tankar och sorg. Någon form av minne. Men jag har inte vetat vad jag skulle hitta på innan förrän för någon månad sen. Men sen har jag inte vetat hur jag ville ha det. Men igår infann sig inspirationen, och tyvärr även sorgen. Jag satt och skrev en kladd på vad jag ville skulle stå. När jag var nöjd visade jag Kalle och frågade om det skulle stå som om det var om mig eller om oss. Om oss, tyckte han då och kramade mig. Tårarna kom och snabbt hade jag både Kalle och vän som tröstade mig. Det kändes bra. Men det kändes skit att tårarna kom när jag gjorde den. Kan inte förklara varför. Dumma lilla jag satt och bad om ursäkt för att jag grät och förstörde stämningen.

Tavlan blev iallafall klar och så här ser den ut. Jag tänker inte lägga ut den på pysselbloggen nämligen och därför hamnar den här.

Det må nu vara så att flera, kanske t o m majoriteten tycker att det är patetiskt att jag gjort denna tavla när det handlar om tre små embryon som blivit 10v, 5v och 8v. Men för mig är detta viktigt. Jag har älskat det som bott i min mage, alla tre gånger. Och därför hoppas jag att detta ska ha hjälpt mig att bearbeta min sorg. Så jag undanbeder mig ev kritik om att jag skulle vara konstig eller knäpp. Anser du detta vill jag att du håller dessa värderingar och åsikter för dig själv.

Idag visade Niklas oss en film som han hittat eller sett på YouTube. Och "halvdansk" (skånsk) som jag är så tyckte jag den var rolig. Det tyckte de andra också. Det är tydligen från ett norskt program.

Gillar du den så titta gärna även på More Danish Language. Jag vet nämligen inte om man kan lägga in mer än en YouTube-länk i ett blogginlägg och jag orkar inte göra två. Kalla mig lat.

Det känns underbart att se tillbaka på denna långhelg. Vi har varit något vi alldeles för sällan varit sen i somras (i stort sett). Vi har varit sociala.

Från torsdags till igår hade vi besök av en underbar vän. Igår kväll var vi ute och åt middag med grannarna samt tittade på en film.

Idag har vi hälsat på vännerna Niklas och & Sofie med deras barn.

Det är mycket mitt "fel" att vi inte umgåtts med våra vänner. Jag har inte orkat/klarat av det. Ångest, ork, lust har inte funnits. Men jag och Kalle har pratat om att det måste ändras. Jag kan inte isolera mig socialt. Det blir bara värre med tiden också, så därför är det viktigt att vi vänder den trenden. Och det har vi gjort denna helg.

Vi åkte till Niklas och Sofie vid 13.30-tiden och var där. Jag fick underhålla lille 3-årige Jonatan medan Niklas lade beslag på Kalle (som alltid). Kalle brukar vara den absoluta favoriten hos Jonatan, men inte idag. Då var det jag av någon anledning. :)

Vi stannade på middag. Det var trevligt. Vi försökte ha samtal alla fyra vuxna, men det var inte det lättaste med två små barn.

Det var trevligt att träffa dem. Det var alldeles för längesen och jag är glad att vi gjorde det istället för att stanna hemma och vara duktiga. Detta är också en viktig bit och då prioriterade vi umgänge idag istället för trädgård.

Det har varit härligt väder idag som bara blivit bättre och bättre. Det känns som att jag fått lite färg i ansiktet fastän jag ändå inte varit ute så mycket. 

Kalle visade mig precis den här.

Den är väl värd att se. 

Vi har besök av en vän nu. Det är därför jag inte bloggat. Hon kom i torsdags och åker hem ikväll (tyvärr).

Vi har superkul. Vi har pysslat (och ska pyssla mer idag). Vi har lagat jättegod mat, pratat massor, druckit lite vin, var iväg till stan igår och shoppade (mest till Kalle). Vi hittade massor med snygga kläder till honom och i mindre storlekar än vad han behövt ha innan. Och han strålade verkligen när han visade oss kläderna. Han var värd vartenda öre. 

De hade lovat regn igår mitt på dagen, men det var tack o lov uppehåll tills vi åkte hem. Då började det. Men det hindrade inte oss från att grilla ändå. :)

Det är synd att tiden går så fort eftersom hon snart ska åka hem. Men jag hoppas och tror att vi ska försöka ses med jämna mellanrum nu. För hon är en vän för livet. 

Jag hade otroligt svårt att somna igår.  Lyckades till sist men hade otroligt jobbiga drömmar inatt.

Vaknade imorse och hade jätteont i ryggen. Smärtan visade sig sen dyka upp i magen också. F-n! Inte nu. Inte idag. Det räckte inte med att jag var skitnervös och hade ångest för att jag var i stort sett övertygad om att jag inte skulle klara av dagens uppdrag. Så imorse försökte jag få i mig en macka mellan smärtattacker, illamående och alla tårar som rann längs kinderna.

Jag tog mig till "jobbet" och det gick över förväntan. Långt över förväntan. Ont hade jag, men jag satt tack o lov still så det gick.  Jag fick beröm och jag var väldigt gärna välkommen att jobba där fler gånger. Så det kändes bra.

När jag var klar där åkte jag till Kalles jobb och vi åt lunch tillsammans. Det var mysigt. Jag stannade kvar där på eftermiddagen och vid 15-tiden gick vi och tre arb.kamrater till Kalle till Bosses för att äta glass. Det var premiärglassen för oss i år. Mumsigt.

jag lyckades ta mig till samtalet idag. Eftersom det är valborg imorgon hade vi veckans samtal idag. Det var ganska jobbigt och jag fick den jobbigaste läxan hittills. Jag ska drömma och berätta hur jag tror att det skulle vara om vi hade barn. Vad barnet skulle heta, hur det såg ut, m m. Bara tanken på det gör mig ledsen. Jag grät när jag fick läxan och jag grät när jag berättade läxan för Kalle. Men om det kan hjälpa mig vidare med min sorg, så är jag beredd att skriva om det.

När jag kom hem fixade jag lite i bastun med lite hjälp av Kalle.

Jag försökte rensa lite i gången utanför köket, men klarade inte så länge p g a min rygg. Men lite blev det iallafall. Kalle satte upp två små lister längs golvet. Han har jätteont i armarna idag efter söndagens slit i gångarna.

Nu ska vi äta lite. Sen är det lite tv-program. Vi ska bara koppla av nu. Imogon ska jag hinna mycket.