Ja så var det dags igen att vara vuxen och ansvarsfull. Blä och tvi. Lagom skoj.Det var inga problem att komma upp imorse, men det var nog mest för att jag skulle till sjukhuset.Kom till jobbet två timmar senare än alla andra och de var i full gång i personalrummet och pratade och gick igenom kalendariet. Att försöka smyga med mina sneakers som var blöta och knarrade var dömt att misslyckas. Jag sjönk ner på en stol och försökte komma in i vad de pratade om. Jag tror jag lyckades ganska bra, iallafall en liten stund. Sen började jag slappna av efter morgonens strapatser och då blev jag jättetrött. Kände att jag hade lite svårt att koncentrera mig på vad de diskuterade.Så småningom tog det mötet slut och ett nytt möte satte igång och vi skulle sätta upp mål för eleverna på vad de minst skulle hinna i år 2 och 5 i svenska, matematik, engelska och även sociala mål. Ju mer jag lyssnade upptäckte jag att en hel del av mina kollegor jobbat i sommar och läst en massa och hade en mycket klar uppfattning om var vi borde lägga gränserna. Jag vände mig till närmsta kollegan i soffan och viskade frågande om jag var den enda som faktiskt haft sommarlov och låtit bli att jobba? Men även hon hade låtit bli det och njutit av ledigheten istället. Detta erkände hon bara någon minut senare då de andra frågade vad hennes åsikt var i ett av ämnena. De blickar hon fick av de som suttit och jobbat i sommar var inte att leka med. Jag tyckte synd om henne. Lärare är bara ett yrke, inte ett kall.Höjdpunkten på dagen var när det var lunchdags. Min medhavda (dock köpta) räksallad togs fram och mumsades på. Det var gott och jag njöt och kände mig nyttig. Vi satt några och pratade om ditt och datt.Eftermiddagen var seg. Jag fick lite gjort, men hade säkert kunnat hinna mer om jag orkat. När det var kaffepaus satt jag, rektorn och två kollegor och började konversationen med min IVF. Efter några minuter halkade vi in på könsroller, sexuell läggning, adoption och allt kring personer som bytt kön. Det var en spännande konversation vi hade. Lagom fördomsfulla personer jag satt kring. Ett barn kunde ju inte må bra av att ha homosexuella föräldrar tyckte de. Allt fler testar sex med samma kön för att alla vill utmärka sig och vara speciella idag, m m kom från deras munnar. I början försökte jag argumentera men jag gav upp så småningom. Det var inte lönt.Det var väl en trevlig första dag med mycket folk som log och verkade glada att se mig. Hur ska morgondagen bli tro?

Imorse kl 08.15 befann vi oss återigen på kvinnokliniken på sjukhuset. Jag var nervös och mådde illa. Vet inte varför eftersom jag visste att ett nytt blodprov skulle tas samt ultraljud. Men dåligt mådde jag iallafall. Jag hann knappt sätta mig i väntrummet förrän en sköterska kom och hämtade mig för att tappa mig på blod. Hon såg lite förvånad ut över att maken skulle med, men jag bara sa att han SKA med. Jag berättade (som alltid) min rädsla för nålar och hon ville undersöka båda armar för att se vilken som skulle vara lättast att sticka i. Jag försökte förgäves förklara att det gått utmärkt förra veckan att sticka mig i vänster arm. Men hon trilskades med att vilja kolla båda armarna. Och gissa vilken arm det blev, jo vänster. Hon var inte lika duktig som sköterskan förra veckan, men det gick ganska bra. Hon verkade dock tycka att hon var väldigt duktig på att sticka eftersom hon ställde frågan och svarade på den själv genom att säga "det där kändes väl inget?!". "nääääääääeehh" fick jag fram och jag tror nog att det hördes att jag inte riktigt var överens med henne.
Nåja, när vi var klara fick vi sitta i väntrummet ett tag. Då tycker man ju att jag borde ha börjat må bättre igen, men ack nej.
Efter en stund fick vi komma in idag till doktorn och hon hade en blond, kvinlig läkarstuderande med sig. Vi skakade hand allihop (inte jag & maken *ler*) och gick in. Jag hann knappt sätta mig i stolen jag blev anvisad förrän jag skulle hoppa upp igen, ur kläderna och lägga mig på den trevliga "reclinerfåtöljen". Läkaren frågade, som alltid, "är du klar?" och stod med ultraljudsstaven i beredskap. Visst, tyckte jag och den kördes upp. En massa grått i olika toner dök upp och hon mätte och hade sig på skärmen. En annan sköterska hade kommit in i rummet och skrev nu ner de värden som läkaren sa. Läkaren räknade och om jag hörde rätt fick hon det till 14 äggblåsor, vilket vad jag läst mig till, är bra. Dock har inte maken hört något om hur många hon hittade, så vi får höra nästa gång.
"-Det såg bra ut" sa läkaren när hon var klar, drog ut staven och klappade mig på knät. På med kläder och skor igen och ett litet kort snack innan vi var klara.
Idag tog det totalt bara ca en timme, vilket var trevligt. Iväg till jobbet och senare ringde de från sjukhuset.
Domen löd:
* fortsätta med pennan i fyra dagar till med samma dos
* fortsätta med nässprayen samma dos
* nytt blodprov och ultraljud på fredag morgon

Jag hoppas detta innebär att jag börjar bli "mogen" för att plockas nästa vecka.
Hoppas!