Ett litet arbetsnamn har kommit nu. Pyret blev det. Jag tyckte det kändes neutralt och fint. :)

Det har nu gått tre dagar sen införandet av Pyret. Jag tycker att jag mår ganska bra men orkar inte mycket.
* Varje natt mellan 2 och halv 3 är jag uppe på toaletten.
* Jag har lite svårt att vända mig eftersom äggstockarna säger ifrån och tycker det är lite obekvämt.
* Jag är rejält svullen vilket gör att jag har lite svårt att ta riktigt djupa andetag
* Jag kan definitivt inte äta lika stora portioner nu som innan då det inte får plats eftersom magsäcken är lite undanträngd.
* Jag har mycket lättare för att må illa
* Mitt luktsinne har förbättras oerhört, vilket tyvärr kan vara en nackdel eftersom jag lätt mår illa av en doft
* Promenadtempot är inte lika högt längre.
* Jag är trött hela tiden
* Jag går och lägger mig jättetidigt varje kväll. Dels för att jag behöver sova mer men även för att jag är hur slut som helst.
* Jag är innerligt trött på att ta progesteronvagitorierna!

Annars är det bara bra. :) Kollegorna på jobbet samt chefen tycker det är jätteroligt att följa hur det går med Pyret. De ställer frågor och jag svarar gärna. Jag har läst lite andra bloggar på sistone och det verkar som om många skäms över att de inte kan få barn på "egen hand". Det kan inte vi heller, men jag skäms absolut inte för det och det är inget jag tänker hålla hemligt. Innan vi började med IVF hade jag ingen aning om vad det innebar. Flera av kollegorna har berättat att deras väninnor har genomgått IVF, men de har aldrig berättat för kollegorna vad som gjorts under IVF'n eller hur de mått eller någonting. Och eftersom jag är lärare vill jag gärna utbilda min omgivning och har därför sagt till dem att det går jättebra att ställa frågor. De är jättefascinerade och nyfikna och tycker det är jättespännande. Och det gör mig glad. Dessutom vet de redan vad jag gått igenom om det är så att Pyret inte lyckats grabba tag i livmoderväggen, vilket underlättar för mig för då kan det vara lite jobbigt att berätta för alla.

Så jag uppmanar faktiskt:
Berätta för din omgivning. Dels för att det är viktigt att de får förståelse för att detta inte är gjort i en handvändning ohc att det är en omtumlande behandling, både fysiskt och psykiskt. Sen är det absolut inget att skämmas över.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här hittar ni mig. Trodde jag skulle kunna sluta skriva om barnlöshet. Så naiv jag var då. Vardagen skriver jag också om....

Nu har jag startat en ny blogg. Även maken är ditlagd så vi kommer båda två att skriva i den.     Då våra namn står där kommer vi att lösenordsskydda vissa inlägg (iallafall jag), så vill du ha tillgång till lösenord får du lämna en kommentar till d...

I söndags fick några av våra kompisar en liten bebis. Dessutom en flicka. När jag fick reda på detta i måndags morse genom att sätta på mobilen och läsa sms fick jga reda på det och det blev för mycket. Ångesten kom som på beställning. Jag var ledsen...

Jag vet inte hur jag vill ha det med mitt bloggande. Denna blogg har känts som min ventil för barnlöshet.  Men jag har så mycket mer att erbjuda.     Så just nu skriver jag och lägger in bilder på min pysselblogg istället. Dels för att den känns posi...

Ikväll var Mysan ute på långtur. Hon var verkligen ute i flera timmar, trots att det var väldigt blött ute och hon egentligen inte tycker om sådant väder.     Jag och K har nog varit ute i totalt 1½ timme och letat och kallat på henne. Till sist vid ...