Usch. Jag önskar jag hade något positivt att skriva, men just nu är det inte vidare kul. Jag är konstant trött, svullen, öm och lite deppig. Imorgon ska vi till sjukhuset och jag hoppas verkligen att jag sedan bara behöver ta den där sista sprutan innan äggen ska plockas ut. Jag vill ha min kåthet tillbaka. Jag har ingen aptit på vare sig sex eller mat längre. Det är jättetråkigt. Jag hoppas verkligen att jag får glädjande besked imorgon när det är dags för ännu ett blodprov och ultraljud.
Wish me luck.

Ja så var det dags igen att vara vuxen och ansvarsfull. Blä och tvi. Lagom skoj.Det var inga problem att komma upp imorse, men det var nog mest för att jag skulle till sjukhuset.Kom till jobbet två timmar senare än alla andra och de var i full gång i personalrummet och pratade och gick igenom kalendariet. Att försöka smyga med mina sneakers som var blöta och knarrade var dömt att misslyckas. Jag sjönk ner på en stol och försökte komma in i vad de pratade om. Jag tror jag lyckades ganska bra, iallafall en liten stund. Sen började jag slappna av efter morgonens strapatser och då blev jag jättetrött. Kände att jag hade lite svårt att koncentrera mig på vad de diskuterade.Så småningom tog det mötet slut och ett nytt möte satte igång och vi skulle sätta upp mål för eleverna på vad de minst skulle hinna i år 2 och 5 i svenska, matematik, engelska och även sociala mål. Ju mer jag lyssnade upptäckte jag att en hel del av mina kollegor jobbat i sommar och läst en massa och hade en mycket klar uppfattning om var vi borde lägga gränserna. Jag vände mig till närmsta kollegan i soffan och viskade frågande om jag var den enda som faktiskt haft sommarlov och låtit bli att jobba? Men även hon hade låtit bli det och njutit av ledigheten istället. Detta erkände hon bara någon minut senare då de andra frågade vad hennes åsikt var i ett av ämnena. De blickar hon fick av de som suttit och jobbat i sommar var inte att leka med. Jag tyckte synd om henne. Lärare är bara ett yrke, inte ett kall.Höjdpunkten på dagen var när det var lunchdags. Min medhavda (dock köpta) räksallad togs fram och mumsades på. Det var gott och jag njöt och kände mig nyttig. Vi satt några och pratade om ditt och datt.Eftermiddagen var seg. Jag fick lite gjort, men hade säkert kunnat hinna mer om jag orkat. När det var kaffepaus satt jag, rektorn och två kollegor och började konversationen med min IVF. Efter några minuter halkade vi in på könsroller, sexuell läggning, adoption och allt kring personer som bytt kön. Det var en spännande konversation vi hade. Lagom fördomsfulla personer jag satt kring. Ett barn kunde ju inte må bra av att ha homosexuella föräldrar tyckte de. Allt fler testar sex med samma kön för att alla vill utmärka sig och vara speciella idag, m m kom från deras munnar. I början försökte jag argumentera men jag gav upp så småningom. Det var inte lönt.Det var väl en trevlig första dag med mycket folk som log och verkade glada att se mig. Hur ska morgondagen bli tro?

Imorse kl 08.15 befann vi oss återigen på kvinnokliniken på sjukhuset. Jag var nervös och mådde illa. Vet inte varför eftersom jag visste att ett nytt blodprov skulle tas samt ultraljud. Men dåligt mådde jag iallafall. Jag hann knappt sätta mig i väntrummet förrän en sköterska kom och hämtade mig för att tappa mig på blod. Hon såg lite förvånad ut över att maken skulle med, men jag bara sa att han SKA med. Jag berättade (som alltid) min rädsla för nålar och hon ville undersöka båda armar för att se vilken som skulle vara lättast att sticka i. Jag försökte förgäves förklara att det gått utmärkt förra veckan att sticka mig i vänster arm. Men hon trilskades med att vilja kolla båda armarna. Och gissa vilken arm det blev, jo vänster. Hon var inte lika duktig som sköterskan förra veckan, men det gick ganska bra. Hon verkade dock tycka att hon var väldigt duktig på att sticka eftersom hon ställde frågan och svarade på den själv genom att säga "det där kändes väl inget?!". "nääääääääeehh" fick jag fram och jag tror nog att det hördes att jag inte riktigt var överens med henne.
Nåja, när vi var klara fick vi sitta i väntrummet ett tag. Då tycker man ju att jag borde ha börjat må bättre igen, men ack nej.
Efter en stund fick vi komma in idag till doktorn och hon hade en blond, kvinlig läkarstuderande med sig. Vi skakade hand allihop (inte jag & maken *ler*) och gick in. Jag hann knappt sätta mig i stolen jag blev anvisad förrän jag skulle hoppa upp igen, ur kläderna och lägga mig på den trevliga "reclinerfåtöljen". Läkaren frågade, som alltid, "är du klar?" och stod med ultraljudsstaven i beredskap. Visst, tyckte jag och den kördes upp. En massa grått i olika toner dök upp och hon mätte och hade sig på skärmen. En annan sköterska hade kommit in i rummet och skrev nu ner de värden som läkaren sa. Läkaren räknade och om jag hörde rätt fick hon det till 14 äggblåsor, vilket vad jag läst mig till, är bra. Dock har inte maken hört något om hur många hon hittade, så vi får höra nästa gång.
"-Det såg bra ut" sa läkaren när hon var klar, drog ut staven och klappade mig på knät. På med kläder och skor igen och ett litet kort snack innan vi var klara.
Idag tog det totalt bara ca en timme, vilket var trevligt. Iväg till jobbet och senare ringde de från sjukhuset.
Domen löd:
* fortsätta med pennan i fyra dagar till med samma dos
* fortsätta med nässprayen samma dos
* nytt blodprov och ultraljud på fredag morgon

Jag hoppas detta innebär att jag börjar bli "mogen" för att plockas nästa vecka.
Hoppas!

Fan!Jag vill ha sex, men kan inte. Jag vill, men är inte sugen. Eller är sugen, men kroppen vill inte. Jag är så förvirrad. Jag som älskar att titta på porr, för att inte tala om att porra mig, kan inte njuta av det längre utan irriterar mig bara på det istället (porrfilmen alltså - inte mig själv).Jag har alltid älskat att höra andra ha sex, men inte nu längre. Vi har hört grannarna ett antal gånger i sommar vid varierande tider på dygnet när vi varit i trädgården. Men istället för att bli upphetsad, slita ner maken på gräsmattan och göra detsamma som dem, har jag blivit irriterad och nästan lite äcklad istället. Jag har t o m blivit förbannad på mig själv för att jag reagerat såhär. Jag känner inte igen mig. Porriga pinglan har blivit torra träbiten. :( Sedan jag började med hormonerna har jag mycket svårare att njuta av sex och framför allt få orgasm. Vi har fantastiskt bra sex och sen jag gått ner i vikt har vi det mycket skönare. Men det hjälper inte. Dock händer det att jag känner mig sugen, men oj vad det gäller att maken är på samma nivå som jag då eller bara är jäkligt snabb, för det kan ändra sig lika snabbt som man smäller igen en dörr. Det är lite som i "det våras för rymden" när de Dark Helmet pratar med överste Sandurz om att missa ögonblicket. "-You've just missed it.-WHEN? -Just now! Hänger han inte på med en gång, är det kört. Tur att man iallafall fortfarande känner sig kramig och pussig fortfarande. Annars hade jag nog varit helt knäckt misstänker jag.Jag ska önska mig en rabbit tror jag "and claim my body again", eller bara lära mig hur jag ska njuta på fler sätt, om det är så att det kommer att vara så här ett tag.Nu ska jag nog gå och lägga mig. Har nog svamlat tillräckligt för idag misstänker jag.

Då har jag tagit den sista av de sex sprutorna. Det har gått bättre och bättre i veckan, men ikväll blev jag hur feg som helst. Jag hade stora svårigheter att köra in den i magen. Har ingen aning om varför. Jobbigt var det iallafall. Men nu är den tagen. Imorgon bitti bär det av till sjukhuset för att mäta hormonnivåer och kolla äggblåsor. Det hade varit himla skönt om de kunde säga att jag bara behövde ta den där sista sprutan innan de ska "plocka" ut äggen. Men vi får väl se. Spännande är det.

Jaha!Sista dagen av semestern och jag får för mig att starta en blogg. Och vad ska den handla om? Ja det undrar jag nog lika mycket som du, om du nu hamnat här. :)Sex kan den mycket väl handla om. Tankar kring livet i allmänhet, jobbet, renovering, provrörsbefruktning, livsironi, frustration och annat smått och gott.Jag kan börja med att meddela att den här sommaren blev inte riktigt som jag tänkt mig. I våras när jag såg fram mot sommarens aktiviteter hade jag så mycket planer och förhoppningar. Jag skulle t ex renovera sovrummet på 1 vecka, sola och bada massor så man blev härligt brun och fräsch och sist men inte minst skulle vi knulla som kaniner med andra och förlusta oss i en sexfest vi tänkte anordna. Men oj vad annorlunda det blev.Renoveringen tog nästan 4 veckor (det har ju varit hur jävla varmt som helst att ingen klarat av att vara i husets varmaste rum för att lägga golv och tapetsera förrän kl 20 och framåt). Dumma små spån som jag och maken är har vi ju inte bara gett oss på sovrummet utan även badrummet (som inte är helt klart än). När väl renoveringen var klar blev vädret mycket sämre. Lite badande har det blivit men knappt något solande. Inte kul alls att börja jobba igen och känna sig som ett mumintroll.Vi har bytt två rum med varandra så att pysselrum har blivit gästrum och tvärtom. Det blir nog fint när jag fått iordning bland allt pyssel.Och sex ska vi ju inte snacka om. Hela våren har jag gått och varit ganska kåt varje dag. Sen började jag ta sprutor mot endometrios. De tog bort en del av sexsuget (vilket kanske var bra så att renoveringen inte tog ännu längre tid). Men nu när jag börjat med hormonspray och sprutor för IVF har jag i stort sett inget sexbehov alls och det är hur frustrerande som helst. Så någon sexfest har det inte blivit av och ingen trekant heller. Och jag som ville så innerligt. Så innan var jag frustrerad för att jag var så otroligt kåt och sugen på en trekant och nu är jag frustrerad över att jag inte är sugen på sex.Men fint har vi ju det i huset nu. Eller lite finare iallafall. Vi är ju långt ifrån klara.

Då var det dags för första sprutan. Jag satt vid köksbordet och hade plockat fram det jag behövde. Pennan laddades och nervositeten ökade lavinartat. Maken peppade mig så sött och jag kände att det var lika bra att bita ihop och köra in den. Jag knep i lite hud, hade det rätta handgreppet om pennan och förde långsamt in den i magen. Mitt när jag satt där med nålen i mig kom tanken "vad i helvete sysslar jag med? Är jag inte klok?". Jag försökte trycka på toppen på sprutan och det gick inte alls bra. Jag fick trycka i omgångar och paniken började så smått sprida sig. När jag fått i mig hela mängden skulle jag försöka räkna till tio och maken hjälpte till. Visste inte om jag skulle vara glad för hans stöd eller irriterad för hans tio var mycket längre än mina. Till sist fick jag dra ut den och sen började den verkliga mardrömmen. Jag kände hur jag höll på att svimma. Det susade för öronen och det började svartna för ögonen. Jag mådde fruktansvärt illa, svettades och hade svårt att andas. Maken sprang som en galning och fixade allt jag ville ha: kall saft, en blöt och kall handduk och golvfläkten på.
Jag kan väl lugnt säga att det var en fruktansvärd upplevelse men jag kände mig sååå stolt när jag mådde lite bättre senare. Jag hoppas inte att alla sprutor blir lika "intressanta".

Dessutom trodde lilla godtrogna jag att jag skulle få slippa nässprayen nu när jag började med sprutor. HAHAHA. Nej! Dock behöver jag bara ta i ena näsborren, men fortfarande tre gånger om dygnet, kl 06, 14 och 22. Sköterskan skrattade bara åt mig i luren igår när jag frågade om jag skulle sluta med sprayen och berättade istället glatt att jag ska hålla på att ta den under HELA behandlingen! Yay.

Det blir nog bra.

Idag var vi på sjukhuset. Till min naiva förvåning var det inte bara vi som fått tiden 8.15 för provtagning och undersökning utan även 4 andra par. Så det var bara att få en nummerlapp och gå och sätta sig.
När det var min tur att gå och ta blodprov följde maken med mig. Alla andra kvinnor var så himla hurtiga och modiga och har tydligen ingen sprutskräck som jag.
Väl inne i rummet segnade jag ner i stolen och den mycket snälla och tålmodiga sjuksköterskan påpekade att hon såg att jag inte var så förtjust i situationen. Det gick dock bra och ganska snabbt för att vara jag. Efter det fick vi sätta oss i väntrummet igen och vänta på vår tur ytterligare en "stund" för att få träffa läkaren. Väl där gjordes ett ultraljud och tjockleken på livmoderslemhinnan kontrollerades. Jag beundrar läkarna som så lätt kan se och urskilja alla olika grå och svarta prickar och annat på ultraljudsmonitorn. "-Ser du den där grå pricken?" frågade läkaren oss när jag låg där med benen i vädret och med en stav med plasthandske och glidmedel på djupt upp i mig. -Ja, svarade vi båda, men uppenbarligen var jag på helt fel prick när hon började dra linjer hit och dit för att mäta. Kände mig lite som Rachel i Vänner när hon inte hittar fostret på ultraljudsbilden. Får väl be läkaren nästa gång att ringa in vilken prick jag ska kolla på så att även jag ser.
Tydligen såg det bra ut och vi fick ännu en gång gå ut och sätta oss, men nu ute i korridoren. Efter en stund fick vi träffa en annan sköterska för att få lite utbildning i hur jag ska ta sprutor. Vi kom in i ett rum och fick sätta oss i en soffa. På soffbordet låg det lite olika kartonger, kanyler och sprutor som vi skulle gå igenom. Vi började (ganska opedagogiskt) med den sista sprutan jag ska ta. Sköterskan tog fram en spruta och en gigantisk nål (den var faktiskt stor och grov och det säger jag inte bara för att jag är livrädd för nålar). Jag trodde jag skulle svimma då jag tänkte att en sådan nål kan jag aldrig sticka mig med och fantasierna började skena iväg med mig i en rasande fart som om de hade eld i baken. Men det visade sig att den bara behövdes för att blanda två behållare med vätska och en med pulver. För injicerandet behövdes en betydligt tunnare nål. Jag andades ut.
När den var visad gick vi över till "pennan" som jag ska använda. Det var hur lätt som helst att ladda den med vätska, nål och dosmängd. Jag fick göra detta själv för att visa, injicera i papper, dra ut och plocka isär. Jag fick t o m beröm för att jag var en sådan duktig elev. :) Ja, jag erkände att jag är lärare.
Efter att ha visat undrade sköterskan om jag vill prova att sticka mig i magen, men jag hoppade glatt över detta erbjudande. Sticka mig frivilligt bara för att? Aldrig i livet!
Hela besöket där tog över två timmar och jag var lite mör.
På eftermiddagen ringde de sen för att meddela hormonvärdet och imorgon och sex kvällar framåt ska jag injicera 150 mg.
Åh vad jag längtar till imorgon kväll. :/