Vilken pärs att ta sig till undersökningen.

Jag skulle ta med mig lunch. Jag ändrade mig från mackor till frukt istället. Men det hjälpte inte för att jag glömde allt hemma ändå. Inga ringar eller klocka på mig heller fick jag.

Hittade till P-huset, men hade ett helvete inne i det. För mig som var så nervös och uppskruvad blev det bara tokigt. Körde fel och kom till förhyrda platser så jag fick vända. Hade sen svårt att komma in med vår bil i rutorna, men till sist lyckades jag. Såg till min fasa att jag inte hade någon tia, men bensinkortet gick bra.

Memorerade var jag befann mig och gick ut. Fick stå och fundera en stund åt vilket håll jag skulle, men gick åt rätt håll efter att kartan jag sett hemma dök upp på ögonlocken.

Hittade företagshälsovården. Gick rätt med en gång och anmälde mig. Fick vänta några minuter. Möttes av en medelålders herre. Vi gick in på hans rum och jag fick berätta vad anledningen till att jag var där. Han mätte mitt blodtryck som var 100/70. Ingen struma och lungor lät bra.

Blodprov togs av en väldigt vänlig sköterska. Dock gick det inte så smidigt utan hon fick prova i båda armvecken innan det funkade och jag är fortfarande öm. Men hon var försiktig och mycket bra.

Väl tillbaka hos läkaren hade han skrivit ut ett recept på antidepressiva tabletter till mig. Dessa ska jag bara ta halv dos i två dygn för att sen ta hel, d v s 75mg/dygn. Den 29:e ska jag tillbaka och vi ska utvärdera hur det funkar med tabletterna samt hur mina värden ser ut från blogproven.

När jag var klar där var jag helt slut. Fullkomligt utmattad. Tog mig till Kalles kontor och satt där en stund. När Kalle kände sig klar gick vi ut på stan. Tog ut receptet och gick sen och åt kebabtallrik. Jag hade kupong 2 för 1.

Efter det gick vi till CD Media. De har alltid 40:- för alla sina pocketböcker oavsett vilken prisklass de har egentligen. Det tycker jag är bra. Vi köpt en hög med böcker till svärmor som jag tror att hon kan tycka om. Hon gillar att läsa men köper inte mycket böcker. Men nu ska hon få. Jag köpte även lite till mig själv. Några var rea så det var 25:-/bok och dessa var inbundna. Bra pris tycker jag.

När vi handlat klart där pussades vi och skildes åt. Jag åkte till mataffären och handlade lite frukt och grönt. Jag lämnade tillbaka Soda Stream-flaskorna vi köpte i torsdags som inte passade till vår ålderdomliga (år 2000) maskin. Köpte då 10 säckar jord à 50l. Jag fick betala 40,50:-. Bra pris. Kanonbra att jag lämnade tillbaka flaskorna då. Så 500l jord lastade jag på en vagn som drog oftantligt mycket åt höger, för att sen lasta dessa i bilen. 

De ligger fortfarande kvar i bagaget. Kalle får ta det när han kommer hem. Nu ska jag dricka lite för att sen slita i gången i trädgården. Handläggaren har hunnit ringa nu under tiden jag bloggat för att kolla hur det gick idag.

Ikväll ska vi sätta oss med läxan. Dessutom ska jag ta och titta på DVD-skivan jag fick av mina föräldrar med film från när jag var yngre som vi spelat in med videokameran. Det har legat på videoband hittills, men pappa har överfört. Jag fick även en cd med massor med bilder på när mamma var ung och även äldre bilder. Det ska bli jättekul att titta på.

Men nu ska jag ut. 

Om en stund ska jag iväg till stan. Jag ska till företagshälsovården för att göra en ordentlig undersökning. Dessutom ska jag prata med dem om antidepressiva tabletter. Det hade varit skönt att bli av med de höga topparna och djupa dalarna jag har. Att jämna ut det lite. Att inte se kolsvart när jag är där nere i dalarna. Att få må lite bättre.

Det är inte alls säkert att de kan hjälpa mig. Men det är värt ett försök. Annars har vi ett namn på en läkare som tydligen ska vara bra enligt en kompis till oss. 

Men för mig är det inte bara att ta mig dit som det säkert är lätt för alla.

Det är många orosmoment.

Jag ska hitta ett parkeringshus nära (det tror jag vi hittade nu på morgonen på en karta). Men att ändå ta mig dit och parkera.

Jag ska hitta till företagshälsovården.

Jag ska antagligen ta blodprov i armen. Det är jobbigt. Att veta att jag brukar må illa och även känna mig svimfärdig.

Att ta upp det att jag behöver antidepressivt.

Som sagt. För de allra flesta är detta inga problem. Men det är stora saker för mig. Många trösklar att ta mig över. Mycket energi som går åt.

Nu ska jag packa lite frukt och göra fruktsallad sen när jag ska äta lunch med Kalle.  Efter det ska vi leta efter en liten födelsedagspresent till svärmor. Det känns som mission impossible. Men det blir nog bra.