Jag försöker se positivt på det och vara glad för alla andra som nu verkar producera barn.Ett par fick i fredags. Ett annat par ska har i november. Ett tredje par ska ha i februari. Alla dessa ska ha sitt andra barn. Idag var det även dags för svägerskan att göra gravtest efter deras IVF-försök och det verkar som att de lyckats. De tyckte det var lite otydligt på testet, men de är säkert gravida och det kommer att gå jättebra. Jag är glad för deras skull eftersom de fått betala för att göra detta försök då de redan har ett barn, men jag kan ändå inte låta bli att tycka det är orättvist. Men jag brukar ju säga till mina elever att världen inte är rättvis och med jämna mellanrum får jag verkligen känna av det också.

Som jag skrev igår hade jag ganska ont men det gick hyfsat att reglera med Voltaren och Panodil. Men inatt kl 4 vaknade jag av att vara kallsvettig och hade smärta som inte var av denna världen. Hur knäppt det än låter, så hade jag fått värkar. NU skulle det "lilla" som byggts upp i livmodern ut! Det var inget snack om det. Jag låg och profylaxandades som en idiot och jag trodde jag skulle svimma av smärta. Vid kvart över 4 lyckades jag ta mig ut på toaletten och satt där och bokstavligt talat krystade. Och jag fick ut en hel del blodhinnor och dylikt. Efter en kvart kändes det lite bättre och jag försökte lägga mig igen. Då satte det igång igen ganska fort och jag var tyvärr tvungen att väcka maken. Han fick i uppgift att värma vetekudden och ta upp värktabletter och något att dricka. Jag kände mig svimfärdig och jag svettades. Fläkten var i full gång men det var som om den inte var igång. Jag mådde illa och flåsade och flämtade. Jag lyckades få ner tabletterna och maken somnade om. Efter några minuter hade jag nästan lika ont igen så det var bara ut att sätta sig på toaletten. Jag försökte sitta och läsa lite när jag ändå var där och satt där ett tag. Fick ut lite fler hinnor. Så småningom började tabletterna hjälpa och vid 05.45 somnade jag i sängen igen.Det är jobbigt när man inte kommit ihåg att man faktiskt fick värkar förra gången och att det inte bara var mens. Och lite jobbigt när sjukhuset inte informerade oss denna gången. Vet inte om de glömde eller om de förutsatte att man kom ihåg så pass bra vad som hände för snart 4 år sen.Och ovanpå det har jag nog lyckats krysta och har fått jätteont i mitt vänstra sår igen. Jag hoppas inte jag gjort något dumt. :(Nu mår jag iallafall lite bättre men magen är helt i oordning.Är det värsta över? Jag hoppas verkligen det. Nu orkar jag snart inte mer smärta.