Igår kväll var jag lite nere. Jag har känt att julkänslan mer och mer håller på att försvinna. Jag har, som alltid, försökt att analysera det och tror att jag kommit fram till en del av det iallafall.

Jag brukar alltid julbaka, men vill inte göra det i år i vårt befintliga kök. Det är trångt, bökigt och jag vet att jag bara blir arg och ledsen. Därmed inget julbak. Det är en hel del julkänsla i det.

Sen ska vi inte ha julgran för att vi åker bort över julen. Jag är mer och mer inne på att köpa en konstgran för att alla våra jular ser ju mer eller mindre ut så att vi åker iväg. Ska vi aldrig mer ha julgran då? Maken vill ha en riktig, och jo det är ju lite trevligare. Det doftar gott. Men det är jättesvårt att hitta en lagom kort och samtidigt snygg gran som får plats i vårt lilla hus. Dessutom barrar de fruktansvärt mycket, vilket inte är kul. Och jag är van sen uppväxten att vid lucia kommer granen in i hemmet och så får man njuta av den ett bra tag utan att den dör. Men ingen gran i år = lite mindre julkänsla.

Sen brukar jag alltid sätta nejlikor i apelsiner och hänga upp lite överallt i huset så att det ska dofta lite gott. Men det hade vi inte gjort än. Men då var maken så gullig igår att han värmde lite glögg, hittade saffransbullar från förra julen (jag vet), och tog fram apeliner och nejlikor medan jag gick på jakt efter band. Så fem stycken blev klara och upphängda lite överallt i huset. Då kändes det lite bättre. Emellanåt är maken så otroligt gullig och söt! *puss* Ok, alltid då. ;)

En annan sak är att vi inte varit ute och letat julklappar än. Vi vet inte vad vi ska köpa. Vi har bara jobbat, jobbat, jobbat känns det som. Jag försöker pyssla ihop lite trevliga julklappar som man alltid kan ha nytta av eftersom att julklapparna inte ska kosta så mycket i makens familj/släkt. Men det är ju jag som gör dem, vilket känns lite ensamt ibland. Därmed inte sagt att maken ska pyssla, men jag sitter här själv i mitt pysselrum och känner mig lite isolerad.

Sen tror jag tyvärr att det är så att jag sörjer lite att jag fortfarande är tjock, men av fel orsak denna jul. Förra året var jag övertygad om att jag vid den här tiden skulle ha en stor bula på magen och vara i åttonde månaden. Vara jättelycklig och bara vara såååå lycklig. Men ytterligare en jul som barnlösa medan svågern med familj är så lyckliga och vart man än tittar så går det gravida par. Jag gör mitt yttersta för att inte bli bitter, men jag känner att jag inte riktigt lyckas. Det är sällan jag gråter över det längre, men arg, sur, tvär och bitter blir jag. Och det gillar jag inte. Ska det vara en aktiv del i min personlighet nuförtiden? Hur trevligt är det? Inte alls. Jag känner mig som en hagga, som spyr galla på de föräldrar som behandlar sina barn illa och som uppenbarligen aldrig borde fått ha sex utan att vara steriliserade. Varje gång man läser i någon tidning eller hör hur föräldrar använt sina barn som slagträn, eller hur de på något sätt förnedrar eller skadar sina barn blir jag så bitter. För det känns som om någon stod och skrattade och pekade åt mig och hånar mig.

Men även detta ska väl gå över någon gång.

Sen har vi inte tittat på julkalendern. Jag har väl inte tyckt om den vidare i år, men det är själva grejen, att titta på den. Och vi har ju några andra på DVD som man annars skulle kunna titta på, men det har jag inte kommit mig för att göra heller. Det är väl just det att vid ett visst klockslag varje dag samlas och titta på den lilla snutt som kommer och sen fortsätta med det man höll på med innan.

Så det är kanske inte så konstig efter allt att jag inte har så mycket julkänsla. Just nu känner jag inte vidare för att åka iväg i jul, mer än för att träffa lite kompisar. Men att fira jul just nu känns inte så angeläget. Jag kan vara utan det känns det som.  Och jag som verkligen älskar julen egenligen.

Men frågan är, kommer jag att bli 100% lycklig av att få ett barn då? Eller kommer jag inte att vara helt nöjd då heller? Den tanken skrämmer mig. 

Nej, tillbaka till att fortsätta göra julklappar. 

Ork, vad är det?

Jag vet inte längre. Jag har ingen. Jag låg jättelänge även idag. Orkar vara uppe en stund. Har lyckats pyssla ihop lite bokmärken. Men efter bara en liten stund är jag helt slut och måste vila. Jag är så trött att jag inte ens orkar koncentrera mig på att läsa. Hur kul är det? Jag blir ju aldrig färdig med Harry Potter-boken. Fast samtidigt kanske jag inte vill bli färdig med den heller. Jag vet inte.

Några middagsgäster blev det inte igår. Det kändes onödigt att smitta ner dem och vi hade inte orkat städa, förbereda och vara sociala igår. Så det får bli en annan lördag som vi flickor spöar pojkarna i TP. ;)

Har legat nerbäddad i soffan några timmar. Slumrat till en dokumentär om Michael Moore och till en film som jag inte vet vad den hette.

Fast lite duktig har jag varit. Vi behövde verkligen tvätta, så två maskiner har det blivit, undanplockning av gammal tvätt samt lite dammsugning med rapidon. Hmmmmmm...inte konstigt att jag är så trött.

Vet inte hur jag gör imorgon. Förnuftet säger att jag inte borde jobba, men jag känner samtidigt pressen ekonomiskt att jobba eftersom lönen kommer att bli ganska liten då det är många röda dagar. :( Så jag får se hur jag gör.

Duscha ska jag verkligen se till att orka idag. Känner mig så ofräsch. Bläää.