Då var vi hemma igen, ca 1 dygn tidigare än det allra först var planerat.

Vi åkte i lördags, efter det att vi packat klart. Vägen ner till Göteborg var underbart vacker. Träden var smyckade med frost och jag satt och var alldeles lyrisk när jag körde. Jag orkade faktiskt köra hela vägen, vilket var skönt.

Väl framme hos svärföräldrarna packade vi upp lite snabbt och förberedde oss för släktmiddagen som skulle börja kl 18 (vi var framme ca 16.30) Ca 15 st var vi. Det bjöds på lax med spenat och pasta. Gott var det. Gästerna stannade länge, så vi var ganska trötta när vi väl lade oss.

I söndags var jag och en kompis iväg och handlade de sista julklapparna medan maken var kvar hemma med sina föräldrar. Jag hade en jättetrevlig dag. På kvällen möttes vi på Götaplatsen för att kolla in ett ljusspel som Göteborgs stad gjort. Det var lite fräckt, men emellanåt blev det lite löjligt.

Efter ljusspelet sade vi hej då till kompisen och jag och maken promenerade bort till Liseberg. Vi hade fått låna svärföräldrarnas säsongskort så vi gick in gratis.

Väl inne gick vi och myste, höll händerna och pussades emellanåt. Njöt av alla ljus som fanns. Det var mycket mer folk där än vad jag trodde det skulle vara dagen innan julafton. Vi gick runt lite och tittade för att sen promenera till Heden där maken parkerat. En jättemysig och härlig lillejulafton.

Julafton var en grå dag, precis som de andra.

Vi fick alla en liten morgonjulklapp - olika böcker. Maken fick en med julrim och jag en pocketroman. Vi tog det lugnt och gjorde vid oss så småningom. Jag hade på mig nyårskläderna jag hade på grannarnas bröllop i vintras.

Vi sjöng julsånger till svärfars pianospelande. Brorssonen fick ett av sina jobbiga utbrott och jag mådde sådär. Hade inte jättemycket röst och kände mig småfebrig.

Kl 15 var det dags för Kalle Ankas jul och det tittade vi på. Direkt efter det bar det av till Lindome kyrka för att vara med i julaftonskören, som bara träffas just på julafton för att sjunga under gudstjänsten. Och eftersom jag varit iväg dagen innan hade jag inte varit med och övat, men det gick jättefint ändå.

När vi sen kom hem igen väntade vi på tomten. Jag hade sagt ifrån innan att jag ville att någon annan kunde vara tomte än maken i år. Det känns så ensamt att sitta där själv när de andra familjerna sitter samlade och tar emot sina julklappar. Så svärfar hade fixat en tomte. En av grannarna. Samma granne som jag kom ihop mig med när vi åt surströmming tidigare i höst. När han kom lät han som en gammal snuskgubbe, vilket han mer eller mindre var sen också. Alla kvinnor tvingades att krama honom och han var lagom pilsk. Måtte han aldrig få vara tomte igen! Det var obehagligt och jag satt och fick lite ångest för att gå fram och krama tomten/grannen. :(

När han väl hade gått öppnades julklappar.  Det var väl småtrevligt ända tills vi öppnade en julklapp jag aldrig trodde jag skulle få. En stor, klädd kartong - med babykläder. Det var kläder som var för små för brorsbarnen. Jag och svägerskan hade pratat om det tidigare i höstas om att vi inte ville att de skulle slänga några kläder, utan att vi kunde ta dem sen. Men att få dem i julklapp hade jag aldrig trott. Det var inte det enda vi fick, men att få det så. Jag blev så chockad, och maken likaså. All glädje bara försvann. Jag ville bara gå och lägga mig. Jag ville inte fira jul längre. Vi spelade Geni, som svärföräldrarna fått av oss. Brorssonen härjade och förpestade hela tillvaron och det tjaffsades när vi spelade. Så när vi spelat klart gick vi och lade oss. Väl där lättade jag på trycket för maken och sa att jag inte längre ville stanna. Att få babykläder så bev för mycket för mig förutom brorssonen som tror att han bestämmer, måste stå i centrum, är oförskämd mot alla och är mer högljudd ensam än mina klasser varit (nästan). Maken kände ungefär samma sak. Det kändes skönt att vi kunde prata om det.

Så igår morse packade vi och förklarade att vi skulle åka hem efter det att vi hälsat på mina föräldrar. Svärmor ville veta varför och vi sa att jag kände mig lite hängig och för att vi blivit lite ledsna över babykläderna och att det kändes lite jobbigt att ha lille D runtomkring hela tiden (som nu är 3 månader). Vi nämde inte D's storebror som beskrevs ovan. Vi såg att hon blev lite ledsen. Men vi diskuterade sen att vi kan åka dit ohc hälsa på en annan helg när inte makens familj bor där hemma också. De gjorde det nu nämligen så man fick aldrig andrum och vi kunde inte förstå varför de skulle bo där heller när de bor ca 3 km bort.

Vi åkte vid 11-tiden och vi hälsade på mina föräldrar. Det var trevligt, men när vi ätit klart blev jag dålig i magen. Diarré och mådde illa. Jag gick och lade mig en stund och lyckades somna. Tyckte att jag mådde bättre efter vilandet, men där hade jag fel. Kaskadspydde samtidigt som jag fortfarande var dålig i magen. Och ovanpå allt fick jag min mens. :( Och så höll det på i ca 7 timmar. Jag var totalt slut till sist. Och vi kunde inte åka hem som vi tänkt, utan fick sova över hos föräldrarna. Pappa fick sova på madrasser och jag och maken delade pappas säng. Så tre personer var smått ledbrutna imorse.

Idag har jag mått bättre, men varit väldigt svag och darrig. Lite vatten fick jag i mig imorse. Men vi kunde inte stanna kvar. Vi packade ihop och kom iväg vid 11.30-tiden Maken fick köra. Jag var inte körbar utan satt bara bredvid och såg mest menlös ut. Det tog lite tid att komma hem idag då maken var trött och vi fick pausa så han sova lite.

Men nu är vi hemma. Vi (mest maken) har packat upp. Katterna blev jätteglada när vi kom hem och smått spattiga.

Strax ska vi försöka äta lite. Jag ska fortsätta att dricka mycket vatten så att min vätskebalans återställs igen. Det känner jagh att den inte gjort än.

Så att så har vår julhelg varit. Jag är otroligt glad och lättad över att vara hemma igen. Nu ska det mysas med maken i lugn och ro.

Tack maken, mamma och pappa för att ni tog hand om mig så igår när jag var så dålig. Och tack för lånet av kläder. Och maten var jättegod.