I eftermiddags slutade jag 15.15 och begav mig till Minelle.

Det var skönt att sluta tidigt och jag såg verkligen fram emot att pyssla.

När jag kom dit mötte jag henne precis när hon skulle rusa iväg. Så istället för att slippa stänga höll jag ställningarna i affären. Medan hon var iväg började jag pyssla på ett kort. Tyvärr hade jag inga kunder under tiden, men det kändes bra ändå.

Jag hann göra kortet klart och jag blev supernöjd med det. Men eftersom det är till en tävling, har jag inte kunnat lägga upp det på pysselbloggen än. Men korten som svågern och hans familj fick i helgen har jag lagt upp. 

Jag är så glad att jag hunnit pyssla och fått umgås lite med Elle. Det har varit mysigt och precis vad jag behövde. Och som tack för hjälpen fick jag en jättesöt stämpel. :)

Men trots att jag mår bättre är jag väl medveten om att allt inte är helt bra. Men jag njuter av att jag just nu mår bra. :) Och himmel så skönt det är att le. Tack och många kramar till Henric som varje dag gör sitt bästa för att få mig att le. Och tack till maken för att han inte ger upp om mig utan stöttar och är så underbar.

Hela tiden har jag lite små-panik.

Jag ska försöka förklara det.

Det är som om det bubblar otäckt inuti mig.

Jag sitter hela tiden på spänn, beredd att bara tokspringa iväg. Springa långt bort och gömma mig. Ta mig hem och dra täcket över mig.

Jag spänner mig så mycket att jag har lite svårt att andas emellanåt, vilket antagligen ökar paniken lite till.

Detta tar all min kraft! Jag förstår verkligen inte hur jag ska klara av hela denna dagen rent orkesmässigt men även ångestmässigt.

Och så känns det som att jag bara gnäller. Men det får vara så. Jag hoppas kunna skriva något positivt snart.

Är helt slut redan.

Hade en jättejobbig natt med drömmar där jag blev jagad hela tiden. Vaknade flera gånger med dunderhuvudvärk för att jag spänt mig så när jag drömt.

När jag steg upp imorse var jag jättetrött och hade ångest.  Mådde tidvis illa, vilket inte underlättade.

När vi skulle åka till jobbet fick maken mer eller mindre locka ut mig. Jag kände panik när jag tänkte att jag skulle sitta i bilen. Nästan hela vägen till jobbet höll maken min hand (behöver jag skriva att det var han som körde?) och berömde mig för att jag höll mig lugn. Själv koncentrerade jag mig så mycket jag bara kunde på att inte få panik. Tårarna rann nerför kinderna och jag spände varenda muskel. Så var jag trött innan imorse är det inget mot nu.  Jag skulle hur lätt som helst kunna gå och lägga mig och sova.

Annars känns det lite bättre nu. Tabletten jag tog imorse för min huvudvärk har inte hjälpt så mycket som jag hade hoppats. Men jag har ätit frukosten maken gjorde imorse medan jag frös in köttfärs som han glömde frysa igår. Och snart är det fika. Då ska jag fylla på min vattenflaska och vara duktig idag med att dricka. Jag drack knappt något igår. :(

Solen skiner och det är skönt. Ev slutar jag lite tidigare idag. Jag har lite timmar att ta ut. Vi får se.