Jag är trött på att leta bil.

Jag är trött på att räkna fram och tillbaka på vad som är ekonomiskt fördelaktigast.

Jag är trött på att inte hitta just den bil VI vill ha.

Jag är trött på att oroa mig för att vi kanske kommer att ändra oss när vi väl köpt en bil.

Jag är trött på att på att provsitta och provköra.

Jag är trött på otrevliga bilförsäljare som ljuger och där man undrar om de överhuvud taget vill sälja en bil.

Jag vill hitta bilen med alla de saker jag vill att den ska ha.

Skit i vilken färg den har bara den är fin.

Den ska vara skön och prisvärd!

Bara ge mig den bilen nu. 

Eld i kakelugnen

En varm kopp te till mig & en kopp kaffe till maken

Månen som lyser in

Mysbelysning

Pläd i soffan

Myskläder

Mman kan mysa närsomhelst. 

Jag har varit uppe på stegen och tvättat/skrubbat vinskivorna på garaget mot uppfarten. Det var ganska skitigt och nu är det jättefint. Maken tog ytterst på båda sidor när han bara behövde stå på den lilla stegen.

Naturligtvis blåste det ganska friskt när jag skulle upp, vilket inte var kul alls, men jag klarade det.

Nu är jag riktigt trött och hungrig. Maken värmer mat från i lördags. Det ska bli gott. Lyckades stå emot frestelsen på eftermiddagsfikat idag. Det fanns pepparkakor och waffers, men jag höll mig till min banan och russin. Jag kände mig superduktig! 

Idag är jag supertrött. Dels efter panikanfallet jag fick i affären när maken inte svarade i telefon. Dels för att jag aldrig sover gott natten efter ett anfall.

Dessutom känns det sämre och sämre att köra bil. Jag är räddare i trafiken och reagerar kraftigare när något är på väg att hända. Som imorse när jag körde och en kvinna som överhuvudtaget inte tittar in i rondellen där jag är kör rätt in mitt framför mig.

Jag får tvinga mig att köra bil nu om dagarna. Jag vill helst inte köra, men är rädd att om jag slutar kommer jag tycka det blir jobbigare att sätta mig framför ratten, vilket inte går alls. Vi måste kunna köra båda två. Det är tur att jag ska på samtal på fredag. Jag längtar verkligen dit!

Fick ett litet anfall när jag kom till jobbet och satt mig ner. Tack o lov var det inte lika kraftigt som det varit tidigare, men det tog dock kraft från mig ändå. Kraft jag behövde idag. Och envisa jag vägrar att lägga mig i vilorummet.

Så det känns inte vidare kul på jobbet. Jag känner mig mindre och mindre som mig själv. Det är inte alls kul.

Vi skulle behöva sluta tidigare idag för att åka hem och tvätta vindskivorna på garaget samt norrsidan på huset. Idag ska vara sista fina dagen på ett tag, och jag vill ha det gjort. Frågan är bara hur jag ska få hem maken lite tidigare. Vi kan ju jobba över de andra dagarna i veckan (bara jag mår bra).