Jag känner mig verkligen deppig. Det känns som om jag bara vill börja tjuta och det är jättejobbigt. Jag har svårt för att le och vill bara gå och lägga mig. Sov en stund innan för att hoppas att det skulle hjälpa lite och få mig lite mer utsövd samt lite gladare, men det hjälpte inte.Har äntligen kopplat ihop två fönsterlampor som nu hänger i pysselateljén. Maken var jättegullig och hjälpte mig. Det kändes skönt att de äntligen är uppe.Maken ringde sin bror idag. De fick ett positivt gravtest i onsdags och hon mår hur bra som helst. Hon känner ingenting. De ska på ultraljud den 18/10. Är glad för att de lyckas, men känner ändå att det är orättvist. Inte orättvist att de lyckas och vi har misslyckats. Jag vet inte hur jag ska förklara det. Läser ju andra bloggar där folk kämpar för att få barn och heller inte lyckas, så jag vet att vi inte är ensamma. Men det känns ändå orättvist. Det kanske inte är konstigt att jag känner mig så otroligt låg. Sen känner jag mig besviken på mig själv för att jag inte bakat kanelbullar idag. Jag ville verkligen göra det men jag har verkligen inte orkat eller känt för det idag och då känns det som att det är risk att det bara blir katastrof. Jag hoppas kunna baka imorgon. Jag hoppas att middag och en rolig film kan pigga upp mig lite.

 

Hemlig

1 oktober 2006 19:55

Förstår dina känslor, man är givetvis glad för de andra men är samtidigt så himla ledsen för att man själv inte får uppleva den glädjen.

KRAM

http://hemligatjejen.blogsome.com

 

Grodis

1 oktober 2006 22:56

Beklagar verkligen utgången av ert senaste försök och sänder många styrkekramar inför framtiden. Hoppas du snart mår lite bättre!

http://grodis.bloggagratis.se

 

jessica

2 oktober 2006 12:16

Förstår precis hur du känner dig, att det känns orättvist fast man inte missunnar någon annan lyckan att få barn. Har kännt så själv. Men till slut blev det även min tur. Ge inte upp...Skickar lite styrkekramar till er och hoppas!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här hittar ni mig. Trodde jag skulle kunna sluta skriva om barnlöshet. Så naiv jag var då. Vardagen skriver jag också om....

Nu har jag startat en ny blogg. Även maken är ditlagd så vi kommer båda två att skriva i den.     Då våra namn står där kommer vi att lösenordsskydda vissa inlägg (iallafall jag), så vill du ha tillgång till lösenord får du lämna en kommentar till d...

I söndags fick några av våra kompisar en liten bebis. Dessutom en flicka. När jag fick reda på detta i måndags morse genom att sätta på mobilen och läsa sms fick jga reda på det och det blev för mycket. Ångesten kom som på beställning. Jag var ledsen...

Jag vet inte hur jag vill ha det med mitt bloggande. Denna blogg har känts som min ventil för barnlöshet.  Men jag har så mycket mer att erbjuda.     Så just nu skriver jag och lägger in bilder på min pysselblogg istället. Dels för att den känns posi...

Ikväll var Mysan ute på långtur. Hon var verkligen ute i flera timmar, trots att det var väldigt blött ute och hon egentligen inte tycker om sådant väder.     Jag och K har nog varit ute i totalt 1½ timme och letat och kallat på henne. Till sist vid ...