Det är jobbigt att må som jag gör nu. Ena stunden känner jag mig stark, pigg och ok. Nästa stund gråter jag, all kraft och energi jag hade försvinner för att efter det bli arg på mig själv för tankar jag haft nyss eller för att det känns som om jag inte mår bättre.Igår på föreläsningen var det en lärare som hade med sig sin son. Han kan max ha varit några veckor gammal. Jättesöt och snäll var han. Men usch vad jobbigt det kändes att se honom. Jag satt så pass där att jag kunde se dem hela tiden. :( Emellanåt blev jag lite deppig och tårarna samlades i ögonen men jag lyckades från att de svämmade över.Innan idag pratade maken med sina föräldrar. De berättade att makens bror och hans fru varit på ultraljud i veckan och det såg inte för hoppfullt ut. Läkarna hade mest kunnat se en gulkropp men inget foster. Så de ska på nytt ultraljud nästa vecka.Mina tankar blir då att jag tycker jättesynd om dem, eftersom att de betalat ca 30 000:- för denna behandling. De fick, precis som vi, inga embryon att frysa ner. De kommer inte att adoptera. Å andra sidan har de en jättehärlig pojke på fyra år. Dessutom om det nu inte är något foster behöver hon inte genomgå en operation. Naturligtvis förstår jag att de kommer att sörja och det ska de göra.Jag erkänner att jag får enormt dåligt samvete för mina tankar när jag faktiskt tycker lite mer synd om oss än om dem. :( Jag blir arg på mig själv, men samtidigt är det verkligen så jag känner och jag kan inte hjälpa det.Ikväll läste jag i en blogg att hon är gravid. Jag är jätteglad för hennes skull, verkligen! Men samtidigt är jag så avundsjuk att det knappt går att beskriva.Jag läste även i en annan blogg att en annan som kämpat, som vi, nu börjat ruva igen. Jag hoppas verkligen att de lyckas. Det är de väl värda. Samtidigt känner jag avundsjuka även där och längtar till januari när jag själv ska börja min behandling igen. Det känns så knäpp att längta efter en behandling som gör att man mår skit. Vallningar, sover dåligt, uppsvälld och ont i äggstockarna. Ta en massa blodprov och plocka ut ägg. Men jag vill verkligen ha ett biologiskt barn!Jag är trött på att känna avundsjuka, känna panik och ångest. Jag kämpar så gott jag kan och känner väl ändå att jag mår bra längre och längre stunder.Jag hoppas innerligt att jag inte uppfattas som en hemsk person som nu har dessa tankar. Jag menar inget illa med dem och jag försöker jobba på att bli en bättre människa.

Ikväll har maken och jag haft ett samtal om vår livsstil. Vi är båda överviktiga och behöver bli av med ganska många kilo. Maken var ganska deppig och uppgiven och sa att han bara ville gå ner i vikt men orkar inte göra något åt det. Vi (eller jag) kom med lite förslag som vi ska försöka följa:* försöka ha så fasta mattider som möjligt* se till att äta betydligt mer grönsaker* lägga upp grönsaker först och rätten sen* äta lugnt! (maken kastar i sig maten)* inte ta en andra portion* lägga upp maten i köket istället för att ha grytorna på bordet* äta mer frukt, gärna flera gånger om dagen* sluta dricka läsk* äta godis väldigt väldigt sällan och köpa väldigt lite* dricka mer vatten och inte så mycket kaffe* laga nyttig mat och massor åt gången* frysa in portioner så maken har till lunch och att vi slipper laga mat när vi kommer hem varje dag/kväll* komma igång och träna på gymmet samt motionera oftare* peppa och stötta varandra och inte ge upp så lätt* gå och lägga oss betydligt tidigare eftersom sömn är mycket viktigtJag tror verkligen att vi kan fixa det här. Det är ungefär så jag försöker leva på de flesta punkterna redan nu. Men min farhåga är att maken inte orkar och att jag måste peppa och kämpa för oss båda. Det vet jag att jag inte kommer orka. Jag måste samtidigt fokusera på att ladda batterierna och få mig att må bra både psykiskt och fysiskt och då orkar jag inte dra hela hans lass också. Han måste kämpa själv också och jag kommer att finnas där för honom. Vi gör ju det här tillsammans.Det bästa är att jag vet att vi kan fixa detta. :) Så bye bye till de sista 15 kilona. *vinkar farväl*

Nu är det verkligen höst. Det är grått och det blir inte riktigt ljus på dagen. Det har regnat nästan hela dagen och det är ju mysigt om man kan vara inne. Men vi var tvugna att ge oss ut för att handla lite mat. Vi och många, många andra. Dessutom passade vi på att slänga lite i den lilla, lilla återvinningsplats som finns där på parkeringen. Annat jag hunnit idag är:* organiserat lite i bastun* snart tömt hela gästrummet* gosat lite med katterna* ätit lunch* tittat på DVD* bytt glödlampor på övervåningen så vi har ljus igen i arbetsrummetSka nog snart ge upp med att vara duktig för idag och pyssla lite. :)

Nu jävlar är det lördag och idag ska jag vara flitig! Det har jag gett mig den på. Jag sov visserligen länge idag (9.15), men det behövdes. Så istället för att känna dåligt samvete för att jag inte kom upp tidigt ska jag se till att utnyttja resten av dagen effektivt. Jag har redan börjat ta ut resten av kläderna i garderoben i nuvarande gästrummet. Det slängs och rensas samt läggs i tvättkorgen. Så det känns skönt. Sen ska jag se till att rensa ur i gästrummet för att få ut möbler därifrån så att det bara är att sätta igång med att få ut den äckliga heltäckningsmattan. Samma sak gäller arbetsrummet. Nu SKA det hända saker här! Och pyssla ska jag banne mig hinna också. Och om maken åker och handlar mat blir det en eller två laddningar kanelbullar bakade också i helgen. :)En promenad hade inte varit fel heller. Hoppas det är uppehåll i helgen.