Jag känner mig verkligen deppig. Det känns som om jag bara vill börja tjuta och det är jättejobbigt. Jag har svårt för att le och vill bara gå och lägga mig. Sov en stund innan för att hoppas att det skulle hjälpa lite och få mig lite mer utsövd samt lite gladare, men det hjälpte inte.Har äntligen kopplat ihop två fönsterlampor som nu hänger i pysselateljén. Maken var jättegullig och hjälpte mig. Det kändes skönt att de äntligen är uppe.Maken ringde sin bror idag. De fick ett positivt gravtest i onsdags och hon mår hur bra som helst. Hon känner ingenting. De ska på ultraljud den 18/10. Är glad för att de lyckas, men känner ändå att det är orättvist. Inte orättvist att de lyckas och vi har misslyckats. Jag vet inte hur jag ska förklara det. Läser ju andra bloggar där folk kämpar för att få barn och heller inte lyckas, så jag vet att vi inte är ensamma. Men det känns ändå orättvist. Det kanske inte är konstigt att jag känner mig så otroligt låg. Sen känner jag mig besviken på mig själv för att jag inte bakat kanelbullar idag. Jag ville verkligen göra det men jag har verkligen inte orkat eller känt för det idag och då känns det som att det är risk att det bara blir katastrof. Jag hoppas kunna baka imorgon. Jag hoppas att middag och en rolig film kan pigga upp mig lite.

Ojojoj vad jag är duktig på att spara saker!Har gått igenom pärmar med garantier, kvitton och räkningar. Det äldsta kvittot jag hittade var från 1991 tror jag. Den äldsta räkningen var januari 2001.Vi borde helt klart rensa oftare. Då kanske vi får bättre plats med de saker vi har. :) Det är ju inte så stort hus som vi bor i och då underlättar det om man inte har en massa onödiga papper i pärmar t ex.Det är skönt att ha det gjort även om det är dödligt tråkigt att rensa. Det känns nästan lite som om man tränat och gått ner i vikt när man får slänga en massa gammalt och onödigt.Katterna tre har varit gulliga idag och hållt mig sällskap i atelj'en och tittat på när jag rensat. Hankatten hjälpte till med att ligga på papperna och makulerade dem med tänderna när jag försökte lyfta bort från där han låg så jag kunde slänga.Nu blir det minestronesoppa och vitlöksbröd. Maken håller på att fixa. Det ska bli spännande att höra vad han tycker om den.Vi får väl se om vi över huvudtaget kommer ut idag på promenad eller ut i garaget. Vi skulle behöva båda delar.

Jag avskyr verkligen att vakna av att jag drömmer mardrömmar. Hela natten har en och samma dröm spökat hos mig och den vägrade lämna mig även om jag vaknat minst 15 gånger. Till sist trodde jag nästan att det jag drömt var sant och det gjorde mig panikslagen och verkligen ledsen. Förståndet sa mig att det jag drömde inte kunde vara sant, men det var hela stämningen i drömmen och saker som sades som var så hemskt.Så utvilad och glad känner jag mig inte idag. Snarare stel och har huvudvärk. Jag har antagligen legat och spänt mig hela natten. Så det blir spännande att se vad jag orkar göra idag, höstens första dag.