Nu orkar jag inte mer!Fick ett mail nu ikväll om att jag inte var intressant på den tjänst jag sökt, som jag så innerligt ville ha. Inte ens en intervju, trots två referenser från deras egna anställda.Har gråtit mycket och häftigt tills luften gick ur mig. Nu orkar jag inte mer. Jag ger upp. Det som återstår nu är väl egentligen bara att gå runt i butiker och fråga om de anställer, vilket jag heller inte tror att de gör.Det jag retar mig mest på är att jag är så jävla naiv och tror att jag iallafall har en liten chans, men tydligen är det så många som söker och som är mycket mer lämpliga än jag. Så nu börjar jag verkligen ifrågasätta vad jag duger till.Jag sitter i mitt eget, privata helvete, och vet inte hur jag ska ta mig upp härifrån. Det känns som om jag går i en gigantisk labyrint där det finns dörrar vid "utgångarna" men varje gång jag hittar en dörr, är det en tegelvägg bakom och så hör man en dov röst som hånskrattar åt mig. Det är bara att stänga dörren och lomma iväg igen. Grejen är bara den att jag inte längre har ork till det. Min energi börjar ta slut och jag vill bara lägga mig ner på marken och tyna bort.Just nu känner jag bara en förtvivlan, en stooooor förtvivlan, blandad med ångest och panik. Det är fruktansvärt att känna så. Min arbetsplats och situation där håller på att knäcka mig fullständigt och nu är det inte mycket kvar. Jag orkar inte hålla emot längre.Har funderat över att gå till läkare i början på januari och sjukskriva mig. Att få prata med någon och berätta om hur min arbetsplats får mig att må och hoppas på att få bli sjukskriven, OM jag inte hittar något annat arbete innan dess. Bara jag slipper gå dit igen.Jag vet att tanken på att säga upp mig dyker säkert upp hos många som fortfarande orkar läsa denna text, men jag kan inte det. Vi bor i villa och jag kan inte äventyra vårt boende hur som helst. Det går inte.Så, här sitter jag i min rävsax. Är det att tugga av mig benet och sen dö som återstår för mig eller? Jag räknar inte längre med att ha "tur" med något eftersom sak på sak bara går åt helvete för oss i höst/vinter.Julkänslan är borta. Jag vill bara låsa in mig i en garderob. Aldrig förr har jag känt mig så värdelös och är inget att ha. Det spelar ingen roll att jag är otroligt lättlärd, social, flexibel, organiserad, eller har bra utbildningar. Kontakter är A och O.Har börjat fundera på om man skulle flytta ner till Skåne igen. Där är det mycket arbete. Dock ett helvete att hitta bostad. Men ett arbete kanske man skulle kunna hitta.

Jag försöker verkligen hitta julglädjen till 100%, men lyckas inte. Mycket är nog p g a utomkvedshavandeskapet. I jul skulle jag ju få vara lite rund, gå och klappa magen, kanske bli lite uppassad, mysa, njuta och längta fram till våren. Önska mig bra att ha-saker under graviditeten. Istället deppar jag ihop då och då. Blir ledsen för minsta lilla. Tycker att de två arbetskamrater gnäller för minsta lilla nu (de är i månad 6). De borde för f-n vara glada att de alls kan få barn. Ibland är folk bortskämda!Bloggar som jag följt innan som också gjort IVF och som nu är gravida, har jag svårt att följa numer då jag bara blir ledsen. Jag är jätteglad för deras skull, och de är verkligen värda att få barn. Men ändå känns det orättvist. Nu vet jag inte när vi ska börja vår IVF heller. Jag har ju skjutit upp det en månad, eftersom jag inte vet om jag får något nytt jobb. Får jag inte det blir det att sätta igång i slutet på januari. Annars får det vänta till i maj någon gång. Det känns inte kul att behöva vänta så längeIbland är livet verkligen inte kul! :(

Bestämde mig för att åka till jobbet imorse. Vet inte om det var en bra idé, men gjorde det ändå. Väl där sa jag till mina arbetskamrater att jag endast stannade t o m sista lektionen som jag hade då jag mådde skit. Till svar fick jag lite gruffanden. Inget om hur jag mådde eller något sådant.Hade mina lektioner. Jag hade verkligen noll ork, vilket var lite jobbigt, men det gick.På lunchrasten fick jag reda på att cd-spelaren i mitt klassrum var sönder och jag fick åka och handla en i eftermiddag. Det var viktigt att det var idag, eftersom fakturan måste vara skolan tillhanda innan nyår. Jippi, tänkte jag eftersom min plan var att åka direkt hem.Fick ett mindre utbrott på mina intelligensbefriade arbetskamrater på lunchen eftersom flera av dem bara satt disken på diskbänken i en hög. Diskmaskinen var nämligen inte tömd och det är mitt arbetslags vecka att sköta detta. Jag kanske överreagerar, men tycker det är dålig stil att bara sätta sakerna huller om buller så det blir merjobb för mig. Till saken hör att alla i mitt lag hade lektion innan och detta var kanske 15 min in på rasten, så det fanns ingen som hade kunnat tömma diskmaskinen. Så det tog mig ännu längre tid i köket eftersom folk inte vet hur man handdiskar längre. Jag tror att man kan ana att jag är fruktansvärt trött på det stället nu. Jag önskar så innerligt att jag fick något av jobben jag sökt, men jag har inte hört ett ord från någon av dem. :( Jag behöver hjälp och råd från någon nu. Vad ska jag göra när jag håller på att gå under på det ställe jag arbetar på nu, söker massor med olika jobb, inte kan säga upp mig eftersom vi har villa och jag inte vill äventyra vår ekonomi. Ångesten och paniken blir större och större för varje dag som jag måste sätta mina fötter på det stället. Har jag alternativ som jag inte ser för att jag stirrat mig blind? :(På väg hem hämtade jag upp maken som inte heller mår bra. Vi handlade lite mat på vägen. Mycket folk redan kl 14.30 Vi passade även på att köpa en gran. Den borde få plats i det lila hörn som vi avsatt till gran.Väl hemma började jag leta efter ljusslingan vi använde till granen för två år sen, men den är borta. Antagligen har vi använt den utomhus (ja det var nog en utomhusslinga vi köpte, så jag har inte hittat på något dumt). Så nu blir det att köpa en ny slinga till. :(Vi borde vara klara med julklapparna till makens familj. De ska bara slås in nu. Men det får vänta till en annan kväll denna veckan. Jag orkar inte idag.Ska försöka orka byta lakan i sovrummet samt dammsuga där inne iallafall. Det är så dammigt nu att jag får panik.Ska nog laga middag snart.