Ikväll har vi tittat på The Producers från 2005 med bland annat Nathan Lane, Matthew Broderick, Uma Thurman och Will Ferrell.Vi har sett originalet innan och jag gillade verkligen den versionen, så jag var lite skeptisk till denna. Men den var jättebra. :) Det var många goda skratt i den. Dessutom blev jag himla sugen på att ha mer vita möbler i vårt hus - antingen måla dem eller köpa nya vita, efterhand.Så jag kan rekommendera både den nya versionen och originalet. :)

Då har jag ändrat utseendet på bloggen igen. Jag tyckte det blev ganska fint. Jag önskar dock att jag helt själv fick bestämma vilken bakgrund jag vill ha, men jag har inte kommit på om man kan det eller hur.Jag har även letat bilder på nätet och hittat många fina, som jag tänkt använda som julkort nästa jul. Det kändes jättekul att jag hittade så många. Det är kul när man får inspiration till att göra fina saker. :)

Nu har jag varit lite duktig. Jag har lagat middag.Dagens middag bestod av fullkornspasta, kycklingkorv, bacon, schalottenlök, vitlök, paprika (röd, grön & gul), squash, tomater och frysta grönsaker (bönor, morötter, blomkål m m), creme bonjoursåser (en grön, en brun och en gul) samt Mildas minimat. Detta kryddat med peppar, grillkrydda, oregano, mexikanska kryddor och curry.Det blev jättegott. Jag stekte och rörde ihop allt utom de frysta grönsakerna och tomaterna. Mumsigt.Maken var jättegullig och hjälpte mig med tomaterna. Tack älskling!Och det bästa var att det är mat kvar så vi har imorgon också. :)

Jag förstår inte riktigt varför våra katter är så rädda för dammsugaren. Vi har aldrig skrämt dem eller gjort något elakt med dammsugaren mot dem. När minstingen var liten var hon inte alls rädd för dammsugaren de första gångerna, men av någon konstig anledning blev hon jätterädd helt plötsligt. Nu när maken dammsuger undervåningen, är alla katter upp i mitt pysselrum och gömmer sig. Det finns inte en chans att få ut dem, iallafall inte den äldre tjejen. Dammsugaren är det värsta som kan hända. Jag hade önskat att vi fått ut katterna innan han började, men men.Jag hoppas de kommer fram så fort dammsugaren tystnat och att det inte kissats ner någonstans.

* Jag borstade genom håret, eller burret.* Jag plockade undan necessärerna som stod på bänken i badrummet.* Jag hämtade posten.* Jag satte på mobilen fall i fall någon från de jobb jag sökt ville få tag på mig.* Jag bäddade sängarna.* Jag pussade maken och lät honom få veta att han är bäst.* Jag plockade undan i pysselrummet.* Jag började skriva på en ny önskelista.* Jag började skriva upp presentförslag att ge bort till födelsedag och julklapp.* Jag skrev vad jag vill göra under 2007.* Jag har avbeställt filmer och böcker på div bokklubbar jag är med i.Jag känner mig betydligt lättare och lugnare nu, när det gäller flera saker. Snart får jag nog ta och tänka på vad jag ska hitta på med kycklingkorven och baconet jag lade fram. Åka och handla mat blir det nog inte eftersom det lär vara en hel del folk nu. Det får vänta till imorgon förmiddag.

Jag gillar verkligen inte hur den här dagen utvecklar sig.Jag har lyckats byta från linne och pyjamasshorts, till mjuka träningsbyxor, top och tjock kofta. Borsten har inte fått komma i närheten av håret och tandborsten har lyst med sin frånvaro idag.Det känns som om jag var paralyserad. Jag klarar inte av någonting. Jag orkar ingenting, även om jag vill göra massor med saker. Jag har ett berg med "måsten" och "borde", men ingenting blir gjort.Jag har lyckats läsa lite i boken jag lånade av svärmor.Min stackars make har fått höra lite på min frustration. När han frågade hur det var med mig, svarade jag att jag vägrade att ta något som helst initiativ idag till att göra något utan det var hans tur att iallafall starta något. Han ringde ett par kompisar till oss och vi ska dit på middag imorgon. Sen satte han igång med att dammsuga på övervåningen. Just nu tror jag att han rengör toaletten där uppe. Han är så söt min lille make. Och jag är en dum idiot!Varför känner jag mig handlingsförlamad och har inte lust att göra något? Det är jättefrustrerande. Hur tar man sig ur det när man har supersvårt att börja med minsta lilla? Det är som om jag var fastnaglad i fåtöljen, med förtvinade muskler som inte lyder mig. Det känns som om jag väger 150 kg.Jag ska försöka göra en kraftansträngning och hämta posten. Inte för att det kan ligga något uppmuntrande där, men den måste ju ändå in.

Det är möhippa för den blivande bruden på fredag. Jag har sagt att jag ska vara med, men jag känner nu att vi absolut inte har råd med det. Jag KAN inte lägga pengar på det när jag vet att de behövs betydligt bättre på annat håll. Eftersom jag är tjänstledig behöver vi alla pengar vi kan få för att betala räkningar. Och då känns det fel att lägga pengar på en möhippa, som jag ändå inte känner så väldigt mycket för att hänga med på.Är jag taskig som säger att jag inte har råd?Jag känner att tidpunkten för möhippan kan inte ligga sämre än nu, oavsett jag varit tjänstledig eller inte. Det räcker att vi ska betala vår del av bröllopspresenten. Det går på några hundra.Jag får ta och höra av mig till systern till bruden och tacka nej och hoppas att hon kan godta mitt beslut.

Idag sov vi länge. Det var väldigt skönt att sova i sin egen säng, även om vi båda tyvärr fortfarande har ont i våra ryggar.Minstingen och hankatten låg i fotändarna på sängen när jag först vaknade. När maken vaknade tyckte de att det var dags för oss att stiga upp.När vi kom ner och ut i köket låg mandelskorpspåsen på golvet. Innehållet hade varit lockande. Om det var gott vet vi inte.Granen hade barrat en hel del under natten. Antagligen har katterna sprungit runt under den. :) Så det blev en del sopande. :)Nu har vi precis ätit frukost. Vi behöver åka och handla lite mat. Jag vill bara vara inomhus och ta det lugnt. Jag skulle behöva göra klart bröllopskortet till söndag. Vi behöver öva på sångerna idag också.Vi får väl se hur dagen blir.