Det märks att vi varit borta några dagar. Hankatten är superkelig och ligger nästan hela tiden i makens knä och ska bli klappad och kelad med. De andra två är inte lika kelbesatta, men den här lille killen mår dåligt om han inte får kel på länge. Just nu frustar och spinner han väldigt högljutt. Han är supersöt. :)Det är tur att vi är hemma igen.

Påminde maken nyss lite försynt om jag kanske kunde få min julklapp. Han glömde ju den hemma, så jag fick vänta till idag. Det var helt ok.Han hade inte slagit in den, vilket heller inte gjorde något eftersom jag inte hann det med hans innan heller. :)Jag fick en Mood Beam, Surprised-versionen. Den är söt. :) Maken köpte den i Cool Stuff-affären i Malmö när han var där på utbildning. De finns även på nätet, Cool Stuff.se[/url].Den kan en hel del och just nu står den på soffbordet och lyser och byter färg med jämna mellanrum. :)Tack baby. :) Den muntrar upp.

När jag och maken gått och lagt oss igårkväll, började vi prata lite om brorssonen och hur han uppfostras. Det var skönt att höra att vi var väldigt överens. Visserligen vet jag att jag har kortare stubin eftersom jag inte mår helt bra efter jobbets slit i höst.Som svar på en kommentar på att barn är en utmaning och att en trotsålder vid fyra årsåldern. Saken är dock den att han hela tiden eller väldigt, väldigt länge varit så här, eftersom föräldrarna ger efter precis som jag skrev i tidigare inlägg. De ger honom alternativ till allt möjligt. Naturligtvis är det så att han ska få alternativ, men inte alltid till allt. Han är ju mer eller mindre övertygad om att det är han som bestämmer. Och hur bra är det att en fyraåring tror det? Jag tycker det är direkt olämpligt. Det lär ju inte bli lättare med tiden. Likadant gäller det att man måste följa upp det man sagt om det är så att barnet bryter mot något man sagt att de inte får. Han har ju lärt sig att föräldrarnas "hot" inte betyder så jättemycket och blir förvirrad och arg när det väl blir en konsekvens.Sen blir jag så förvånad över att mamman till brorssonen i stort sett inte varit med sitt barn under hela helgen. Vanligtvis går pojken på dagis, pappan är tjänstledig och letar arbete och mamman jobbar. Borde man inte vilja umgås med sitt barn på jul? Kanske leka lite med julklapparna han fått? Mysa lite? Jag skulle vilja det om jag hade barn. Men hon ar hållt sig från honom. Hon har sett till att farmor och farfar tagit hand om sonen. Istället för att leka med honom har hon tagit promenader eller satt sig i soffan och läst. Och det som jag tycker är värst är att de vill ha ett barn till. Varför det? Jo, jag vet att de vill att deras son ska få ett syskon, men det tycker jag inte räcker som ett argument för att sätta ännu ett barn till världen.Varför ska de ha en till som farmor och farfar ska ta hand om, eftersom iallafall hon inte orkar det? Jag blir så fruktansvärt förbannad på sådant.Det är klart att jag förstår att det inte alls är lätt att ha barn men vissa saker är nog ganska bra att man är överens om som föräldrara och konsekvens är superviktigt. Kommunikation är också mycket väsentligt. Men vad vet jag? Jag är ju inte förälder.

Då var vi hemma igen. Vi vaknade ganska sent idag, åt frukost, gjorde vid oss och packade. Sen var det dags att bege sig till svågern för att göra och äta lunch innehållande lutfisk, potatis, senapssås och ärtor. Det var mycket gott. :) Till efterrätt blev det ostkaka med hemgjord blåbärssylt. Sen var det bara att bege sig hemåt igen. Både jag och maken har haft ont i ryggarna p g a de hårda sängarna. Min ryggvärk har nu även fortsatt som huvudvärk, vilket inte alls känns kul.Allt är uppackat. Det enda jag inte gjort är bäddat sängarna. Maken har tänt en eld i kakelugnen. Vi har myst med katterna lite och släppt ut dem. De verkar ha haft det bra.Jag funderar på att ta fram lite soppa och tina den sen till middag. Så kan vi äta lite ost och kex till efterrätt.