Ikväll har jag pysslat ihop ett kort. Jag blev mycket nöjd med det. Det är så rofyllt att scrappa - att tänka ihop färger och former.

Jag ska lägga upp det en annan dag här.

En jättehärlig kväll har det varit. Fler sådana kvällar hade inte varit fel. :) 

Då var man på jobbet igen. Tack o lov går det mycket mycket bättre idag än i fredags. Men det var väldigt jobbigt att stiga upp imorse. Det är sällan jag känner så, men imorse var det fruktansvärt. Jag mådde illa och hade noll energi. Det tog mig 40 minuter att komma upp, och det gör det aldrig i normala fall. Mysan låg i fotändan och ville kela, så det var bara att lägga huvudet i fotändan och gosa med henne. Hon är så himla morgonkelig och det är väldigt mysigt. :) Hon var också jättetrött och låg kvar och tittade på oss när vi steg upp. Snuttisen. Så maken fick bära ut henne då vi stänger till sovrummet så att det inte kissas därinne (vilket det ändå hade gjorts inatt).

Jobbet:

Vår evighetslista har vi fått iväg till den andra gruppen som ska kolla igenom den. Det var en befrielse att få iväg den. :)

Jag försöker få tag på folk idag som haft semester men som ska vara tillbaka idag. Jag har inte fått något mail eller någonting från dem jag mailat. Så nu i eftermiddag blir det lite jakt. :) Jag hoppas jag lyckas.

Annars är det ganska bra. Vi ligger bra till tidsmässigt på jobbet så det är inte så jättemycket att göra. Solen skiner nu och det är trevligt. :)

Och ikväll ska det pysslas. Det ser jag fram emot.

Imorgon efter jobbet ska vi kolla på bilar. Vilka det blir har vi inte bestämt än eftersom maken ska kolla på någon lista (eller vad han pratade om imorse) för att se vilka som finns var och vilka som äger vilka tillsammans osv. Det blir nog bra. :)

Hade en spännande incident med min jobbtelefon innan idag. Det går att lämna meddelanden på den, men jag har inte koden dit. Så jag fick en lapp i fredags med hur jag ev skulle kunna göra för att lyssna av telefonen idag. Så imorse provade jag. Jag kom fram och en röst sa till mig att knappa in min anknytning. Jag gjorde detta och det blev tyst. Så bad rösten mig plötsligt att trycka # för att bekräfta eller * för hjälp. Jag tryckte #. Men återigen kom rösten som sa bekräfta eller hjälp. Jag började nu le och tryckte # igen. När hon ännu en gång sa samma meddelande försökte jag trycka av samtalet. Detta gick inte och då började jag skratta hysteriskt. Arb.kamraten M försökte också att få den att sluta, men rösten hördes fortfarande. Till slut gav hon chefen telefonen. Jag kunde inte för att jag skrattade så mycket. Han fick ta ur batteriet för att den skulle avbryta samtalet. Jag hade ont i magen en bra stund efter det. Och jag kommer inte åt mina meddelanden. :)