Nu har vi varit på sjukhuset.

Vår läkare tyckte att det är ok att göra ny IVF när vi känner för det.

Det finns en liten förhöjd risk eftersom jag haft utomkveds tidigare, men fortfarande är riskerna väldigt små. Men vår läkare ska kolla med operationsläkaren för att kolla om hon kommer ihåg hur det såg ut när hon opererade och om hon ger klartecken.

Mycket diskuterande om antal embryon, hur det går till (tydligen FET där vi går efter min ägglossning, tinar embryona och in med dem) och hur vi ska göra med kontroller och dylikt.

Vår läkare tyckte att kanske köra blodprov och ev VUL två gånger varje vecka tills vi är säkra. Förlossningsavdelningen har tydligen ännu bättre ultraljudsutrustning som vi ev skulle kunna använda vid dessa besök.

Så just nu känns det jättebra. Spänningarna släpper mer och mer och jag känner att tårarna inte är långt borta. Men det känns ljus. Dimman och mörkret har lättat och jag kan se fram emot hösten på flera nivåer.

Tack till er som hållit tummarna. De hjälpte.

Det är kanske inte det smartaste att jag är på jobbet idag, men det smidigaste. Egentligen skulle jag nog behövt en dag till hemma, men eftersom det är smidigare för maken att hämta mig på jobbet när vi ska till sjukhuset istället för att åka hem om och hämta mig är jag därför på jobbet idag.

Det var kämpigt att ta sig till min plats, men jag lyckades. Nu sitter jag här, men vågar knappt rör mig, även om jag vet att jag måste för att inte stelna till.

Om 30 minuter hämtar maken mig. Vi får ju räkna med att det tar lite längre tid för mig att förflytta mig idag än vanligt.

Uppdatering om läget kommer när jag kommit tillbaka.