Nu har jag fixat mig en pysselblogg. Själva utseendet och utformningen är jag inte klar med, men jag har iallafall lagt upp en del av det jag pysslat ihop. Några saker ser jag fattas fortfarande, men det ska jag se till att fotografera och få upp på den.

Här, eller bland mina länkar hittar man min pysselblogg. 

Jag läste på Grodis blogg innan idag att folk som valt att vara anonyma ifrågasatt henne och hennes tankar kring att gå ner i vikt.

Och tidigare har jag läst att Tinselflickan blivit ifrågasatt angående adoption. Om de som skrev till henne var anonyma eller vågade stå för vilka de var kommer jag dock inte ihåg.

För det första har jag aldrig förstått varför man inte vågar skriva sitt namn om man nu väljer att kommentera. Det finns ju många som inte har någon blogg eller hemsida och det måste man ju inte ha, men att skriva under med sitt namn eller ett alias tycker jag att man borde klara av att göra. För mig är det som om man inte vågar stå för det man skriver genom att inte "skriva under", och då kan man lika gärna strunta i att skicka det.

Sen förstår jag inte själva ifrågasättandet heller. För många, inkl mig själv, är bloggarna en ventil för oss att få ut våra tankar, att reda ut dem, att ventilera frustration men även glädje och sorg. Man får akta sig för vad man skriver när man kommenterar. Det kan uppfattas fel och det är det sista jag vill iallafall om jag väljer att kommentera ett inlägg hos någon, oavsett om det är någon jag ofta kommenterar hos eller om det är för första gången. Och är det dessutom känsliga ämnen som vikt, barnlöshet, IVF och adoption bör man ju vara extra försiktig med vad man skriver.

Nu menar jag inte heller att man ska tassa på tå när man skriver för det kan jag inte tänka mig att någon vill, men man kan inte bara "stövla in" med skitiga skor i någons hus och ifrågasätta hur som helst. Fast tyvärr är det väl så att många inte har den kapaciteten att förstå vad deras ord faktiskt kan göra med andra människor. Det är för lite empati och förståelse i världen tycker jag, vilket är väldigt synd. 

OM jag någon gång skulle ha en bil som bara var min skulle jag ha denna i just denna färg. Den var ännu finare när man stod där och tittade.

Idag stannar jag hemma.

Jag känner mig jättetung i huvudet, det spänner lite i bihålorna och jag är stopp i näsan. Har lite småont i hela kroppen. Det är allt annat än kul, men så är det. Så idag blir det att vila mycket och försöka bli frisk så fort det bara går. Min tanke är att jobba imorgon igen, så idag blir en lugn dag.