Jaha, då var 2006 strax slut. 1 ½ dag kvar. Sen är det ett nytt år med nya erfarenheter, nya överraskningar, nya förväntningar, nya besvikelser, nya födelsedagar och andra högtider, m m.Så hur har mitt år varit?Jag skulle nog vilja kalla det för året med förändringar.* Vi blev utredda varför vi inte lyckades bli gravida* Vi hann göra ett IVF-försök* Jag har gått ner i vikt* Jag började träna mer seriöst innan graviditeten och började tänka mer aktivt på vad jag äter* Jag tog tjänstledigt från mitt jobb* Vi renoverade i husetDetta är väl i stora drag vad som hänt i år.Nu i december har jag börjat skriva lite i en bok varje kväll när jag går och lägger mig.Jag ska skriva ner minst tre saker som varit bra med mig under dagen.Jag ska skriva ner minst en sak jag är tacksam över.Jag ska skriva ner minst en sak jag behöver hjälp med nästa dag.Det är fortfarande svårt emellanåt, men jag känner ändå mer och mer att jag blir lite stärkt och att mina krav på mig själv börjar minska. Innan var jag jättebesviken på mig om jag inte hann allt jag tänkt mig. Nu gläds jag åt de saker jag hunnit istället.Jag känner mig lugnare och som maken sa, tar livet mer med en klackspark nu. Jag kan inte ha kontroll över alla situationer och jag vill inte ha det heller längre. Innan stressade det mig oerhört att inte ha kontroll. Nu är det oftast bara skönt att slippa. :)När det gäller bebis har jag också lugnat mig. Före operationen i mars när de kollade hur det såg ut i äggledaren, var jag stressad varje månad och mådde dåligt psykiskt när mensen kom. Nu när vi vet att jag inte kan bli gravid utan hjälp, har jag kopplat av avsevärt.I höst efter utomkvedshavandeskapet, längtade jag så till december på att få börja nästa IVF igen. Mycket att jag längtade så var nog att jag då förhoppningsvis skulle få ett datum igen där jag visste att jag skulle få gå hem och slippa min arbetsplats, förutom att få barn.Nu, när jag tagit tjänstledigt, måste jag hitta ett fast arbete först innan jag kan ge mig på nästa IVF, och det känns helt ok. Jag kan inte göra annat än att vänta med IVF, och det gör mig lugn. Jag är bara 31 och ett halvt. Det finns tid kvar.Att ta tjänstledigt var det absolut bästa jag gjort i år. Jag ångrar mig inte en sekund. Det känns så fantastiskt bra så det går knappt att beskriva. En frihet som skänker lugn över mig och hela vårt hus och familj. Att få något jobb borde jag kunna få. Om jag bara får en chans att visa vem jag är så. :)Det som varit otroligt jobbigt har varit att bilen gått sönder och kostat så otroligt mycket att vi fortfarande ligger lite back. Men nu hoppas jag att det vänder. Får jag bara ett jobb i Linköping, ska vi nog hyfsat snart kunna köpa en bil till.Så trots besvikelser och mycket jobb i år är jag ändå nöjd med året. Dock hoppas jag att 2007 blir ännu bättre. :) Jag ser positivt på det som komma skall. Man vet ju aldrig vad som kommer hända, men man måste ha en positiv inställning. Annars blir det bara jobbigt.

 

KK

30 december 2006 12:04

2007 kommer bli ett lysande år för oss!

http://kk.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här hittar ni mig. Trodde jag skulle kunna sluta skriva om barnlöshet. Så naiv jag var då. Vardagen skriver jag också om....

Nu har jag startat en ny blogg. Även maken är ditlagd så vi kommer båda två att skriva i den.     Då våra namn står där kommer vi att lösenordsskydda vissa inlägg (iallafall jag), så vill du ha tillgång till lösenord får du lämna en kommentar till d...

I söndags fick några av våra kompisar en liten bebis. Dessutom en flicka. När jag fick reda på detta i måndags morse genom att sätta på mobilen och läsa sms fick jga reda på det och det blev för mycket. Ångesten kom som på beställning. Jag var ledsen...

Jag vet inte hur jag vill ha det med mitt bloggande. Denna blogg har känts som min ventil för barnlöshet.  Men jag har så mycket mer att erbjuda.     Så just nu skriver jag och lägger in bilder på min pysselblogg istället. Dels för att den känns posi...

Ikväll var Mysan ute på långtur. Hon var verkligen ute i flera timmar, trots att det var väldigt blött ute och hon egentligen inte tycker om sådant väder.     Jag och K har nog varit ute i totalt 1½ timme och letat och kallat på henne. Till sist vid ...