Ikväll fick jag tag på psykologutbildningen där man kan få hjälp. Hon ställde frågor och skrev ner det jag sa. Dock fick jag inte det besked jag hoppats på.

Det som nu händer där är att hon som jag pratade med kommer att ta med anteckningarna och redogör på ett veckomöte de har varje vecka. Där kommer de besluta om de kommer att ta sig an mig eller inte. Nästa vecka (förhoppningsvis i början) ringer hon tillbaka och berättar vad de beslutat. OM jag antas sätts jag upp  på en väntelista och sen vet vi inte när jag får hjälp.

Det känns inte så positivt med tanke på att jag inte ens vet om jag blir antagen och sen vänta , och jag vet inte hur länge. Så hon tyckte att jag skulle söka vidare medan jag väntar på besked från dem.

Maken är jättegullig och kollar privata ställen nu.

Så att så är läget just nu. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte känner mig lite uppgiven. Men jag ger inte upp. 

Jag har suttit en hel del i telefon idag.

Jag har pratat med alla möjliga känns det som, men så är det inte.

Jag ringde först psykologiutbildningen, för att få höra att de har telefontid mellan 18 och 20 ikväll.

Sen ringde jag sjukvårdsupplysningen som först tyckte jag var konstig som tackat nej till medicin hos läkaren i fredags. Det var ett långt samtal och hon tyckte jag skulle vända mig till vårdcentralen igen, gå in på en hemsida (som jag inte orkat än) samt att jag fick två telefonnummer varav ett av dem var en hjälplinje. Mycket hjälp där tyckte jag inte att jag fick men men.

Sen ringde jag vårdcentralen för att prata med chefen där för att klaga på hur jag blivit bemött i fredags. Att ringa henne var nog ganska meningslöst kändes det som. Jag tvivlar på att hon ens kommer att prata med sköterskan, receptionisten eller läkaren. Och varje gång jag ska dit hädanefter måste jag säga ifrån att jag inte vill ha husläkaren från NoCareLand. Men jag framförde iallafall mina åsikter. Hon skulle lämna mitt namn och nummer till psykologen som finns på psykmottagningen där. Samma namn som sköterskan den 17/9 nämnde.

En stund senare ringde psykologen. Men det hjälpte inte mycket. Hon undrade vart vår terapeut skickat remissen. Hur ska vi veta det tänkte jag.  Men det spelade ingen roll. Hon hade inte tid förrän tidigast 29/10 och det är ju ännu längre dit. Så hon föreslog att jag skulle ringa psykologutbildningen.

Så här står jag nu. Jag ska ringa utbildningen strax. Kan in de ta emot mig blir det att ringa handläggaren imorgon. Då har jag försökt det bästa jag kan. Annars blir det psykakuten. Jag SKA ha hjälp! Men jag ger inte mycket för sjukvården i Sverige idag. 

Jag har blivit taggad av Alma och gör det bästa av det här. Dock kommer jag inte att skicka vidare till sju stycken utan de som vill får kopiera och skriva upp själva.

Här är reglerna:

1. Link/länka till den som har taggat dig!

2. Berätta 7 personliga sanningar om dig!

3. Tagga 7 nya personer i slutet av ditt inlägg!

4. Skriv ett meddelande i de 7 personernas blogg så att

de uppmärksammar att de blivit taggade!

Mina  absoluta sanningar:

1. Jag har till 98% alltid rätt

2. Jag har börjat att bli veligare och veligare, men är samtidigt ett kontrollfreak

3.  jag har oerhört lätt för att bli kär

4. jag kan se vissa serier eller filmer hur många gånger som helst utan att tröttna

5. jag kan vara oerhört långsint

6. jag har svårt att lita på den person som sårar mig

7. tror lättare på handling än på bara ord.

Om det var nya sanningar vet jag inte.

Känner du som inte skrivit det här innan så skriv gärna. 

Idag är jag hemma. Igår kväll började jag bli deppigare och deppigare och natten har varit jobbig. Mardrömmar och andra jobbiga drömmar som gjort att jag vaknat med ganska korta mellanrum. Så imorse kände jag mig helt förstörd. Och förkylningen som bara blir värre underlättar inte heller tyvärr.

Jag mår lite bättre nu när jag sovit lite på förmiddagen, men det är fortfarande inte bra. Så strax ska jag ta mod till mig och ringa min handläggare. Sen blir det nog att jag ringer sjukvårdsupplysningen och hör vart jag ska vända mig. Jag behöver inte akut hjälp idag, men gärna denna veckan vore ju bra. Eller om man uttrycker det lite hårdare - det måste jag ha.

Så håll tummarna att jag lyckas få tag på någon.