För att må lite bättre psykiskt har jag pysslar lite ikväll.

Jag har pysslat med beställningen jag fick innan i veckan.

Tre av åtta julkort har jag hunnit klart idag. Jag blev verkligen nöjd med dem. Själva födelsedagskortet känner jag att jag nog kan få inspiration till i helgen när det är pysselmässa. 

Så det känns bra. Pluttan kom och jamade rejält nu för en stund sen så det var lika bra att sluta pyssla då. Det är dags för sängen nu. En febernedsättande ska tas först så att jag får en lugn natt. 

Jag orkar inte läsa andras bloggar just nu (jo 2 st)

Jag orkar inte ta kontakt med personer jag vet att jag borde kontakta.

Jag känner mig inte så social just nu.

Och det måste jag tillåta mig att känna, utan att få dåligt samvete.

Jag orkar inte just nu. Så är det bara. Men det betyder inte att jag inte bryr mig om andra. 

Jag hoppas bara att min omgivning förstår och accepterar detta. 

Idag var det jobbigt på samtalet.

Och det underlättade inte att jag fick ett litet anfall på väg dit heller.

När jag stod i en korsning ganska nära där jag går och har samtalen kom en ambulans med sirener och ljus på i motsatt körriktning. Det rörde upp känslor från juni när jag själv åkte in. Jag trodde inte jag skulle känna så starkt som jag gjorde, och det var allt annat än skönt att känna det obehag, den ångest som kom.

Förutom detta pratade jag även om att jag alltid bryr mig mer om andra än mig själv. Jag själv kommer i sista hand. T ex när jag fick så ont på natten innan vi åkte till akuten. Det viktiga var att maken fick sova. Och andra händelser finns också där det är likadant.

Sen pratade vi om att jag inte vågar lita på vad folk säger, samt att mitt självförtroende och självkänsla är så låg. 

Mycket gicks igenom. Många tårar fälldes. Och när vi var klara var jag trött. Utmattad.

Jag har jobbat med min ångest och med att jag inte ska ha dåligt samvete när jag har ångestanfall. Och min samtals"psykolog" sa att jag inte hela tiden måste vara duktig och jobba jätteaktivt på  att hantera  och träna min ångest. Och så ska jag ta en dag i taget.

Det är inte alltidd lätt att vara jag. 

Jag tyckte verkligen att jag mådde bättre igår och var ganska övertygad om att jag skulle få sova gott inatt. En bra kudde hade jag så inget ont i nacken eller i huvudet.

Men istället har jag pendlat temperaturmässigt från att svettas som om jag vore i en bastu, till att jag stod naken i frysen. Rejäla ytterligheter, vilket har gjort att jag mer eller mindre legat vaken hela natten, upptagen med att ta på och ta av täcket, på och av, osv.

Att köra maken till tåget nu på morgonen var jättejobbigt eftersom jag inte har någon energi. Dessutom är jag fortfarande tung i huvudet och allmänt småont i kroppen. :( Så jag är hemma idag. Dock ska jag faktiskt ändå ta mig till mitt samtal i eftermiddag. Jag ska vila ordentligt under dagen så att jag orkar dit.  Så får jag jobba imorgon och kanske ta en lite kortare dag då och börja mjukt.

Fy  - - - vad jag är trött på det här nu. *suckar uppgivet*