Ikväll precis när vi skulle sätta oss och äta ringde telefonen. Det var E som ville bli av med sina bänkar i gamla lokalen. Senast fredag skulle de vara borta.

Eftersom vår lilla bil inte kunde ta någon av bänkarna var det bara att ringa grannen. Vi kunde låna deras bil ikväll. Ganska snart kom vi underfund med att de inte fick plats i deras bil heller, men om vi kunde låna hästsläpet av våra andra grannar skulle det lösa sig.  Som tur var kunde vi det.

Så vi har åkt in till sta'n, hämtat bänkarna och några småbord, åkt hem, lastat ur och lämnat tillbaka nyckarna.

Jag är så totalt slut nu!

Men vad gör man när man får två rejäla bord med bra höjd gratis? Skulle vi köpa dessa själva skulle vi få betala en bra slant. 

Tyvärr var det inte det bästa för mig att vara ute i det kalla eller att bära osv, men nu är det gjort. Men någon ork finns inte kvar.

Det blir att vara hemma imorgon med. :( 

Jag är totalt invaderad.

Min kropp har tagits över...av snor. :(

Hårt snor, som tror att det är betong och ska sitta kvar inuti mig och aldrig komma ut.

My main weapon is.....spray.

När jag tagit det känns det lite bättre. Det är inte lika tungt att andas då, men det är fortfarande jobbigt.

Det känns som om jag hade en stor, tung vikt på bröstkorgen och detta är oavsett om jag ligger, sitter eller står. Det spelar ingen roll.

Energin är på noll. Jag orkar ingenting. Men det värsta är att jag jag inte vill någonting. Nej, det är inte sant. Jag vill pyssla, men är alldeles tom när jag väl har satt mig där. Det är jättejobbigt. Det är som om inspirationen vände i dörrhålet när jag väljer att gå in i pysselrummet. Som om den ändrade sig och gjorde upp andra planer. Jag som trodde att jag och inspirationen var vänner.

Att ligga och läsa vore också mysigt. Under pläden i soffan och mysa till en brasa och ha en kopp te på bordet. Men jag kommer inte dit. Varför vet jag inte. *suckar*

Jag är invaderad av en massa främlingar: snor, inspirationsfiender, energitömmande varelser, m fl. :(

Hitta någon annan att hålla sällskap.

Jag klarar mig utan er.

Jag lovar. Det är säkert.

Just go.

Byyyyyeeee *vinkar*