Idag ringde min mobil. En kvinnoröst presenterade sig. Det var från psykologiutbildningen i sta'n dit jag ringde förra måndagen för att få samtalshjälp. Hon undrade om det fortfarande var aktuellt med att jag ville ha hjälp, och det är det ju så jag svarade ja.

Om jag förstått det rätt har de antagit mig, för jag ska dit på torsdag och fylla i en massa papper. Jag skulle få mer info via brev nu innan torsdag.

Jag antar att de papper jag fyller i på torsdag ska ligga som grund för vilken typ av behandling de anser vara bäst för mig. Hur lång tid det tar innan jag får hjälp sen vet jag inte. Men jag har fått in en fot, vilket känns skönt. Det var som om en tung sten föll från mitt hjärta. Jag fick höra att jag såg oerhört lättad ut, vilket jag verkligen kände mig också.

Ska det äntligen börja ljusna lite för mig och oss nu? Hoppas det. 

Minstingen ligger på golvet i vardagsrummet och sover.

Och varje gång hon andas in visslar det i nosen på henne.

Det är supergulligt.

Lilla nuttan. :)

Jag hade hankatten i knät innan när vi tittade på en serie.

Mysigt var det.

Värme och sällskap.

Maken och jag satt i samma soffa under den hemsydda pläden.

Också värme och sällskap.

För att inte tala om kärlek. :)

Nu blir det sängen.

Idag har varit en dag med mycket spänningar i kroppen.