Skit också!
Vi kom inte iväg till kompisarna och det var p g a mig.

Efter vi hade ätit lade jag mig i soffan. Maken bäddade ner mig och öppnade upp kakelugnen så lite mer värme skulle komma in i rummet.
Jag somnade ganska fort, vilket var skönt.


Efter en stund väckte maken mig. Jag frös fortfarande jättemycket och jag kände mig handlingsförlamad och omtöcknad. Det var ganska läskigt att känna så. Maken försökte få upp mig så vi kunde åka iväg, men jag klarade det inte. Jag försökte förklara att jag frös väldigt mycket och att jag inte kunde ta mig upp ur soffan. Ångesten hade tagit ett stadigt grepp om mig och jag började gråta hejdlöst. Det tog en liten stund för maken att få kontakt med mig och få mig att andas "normalt" igen. Det är verkligen jättejobbigt för mig när jag hör hur han vill hjälpa mig och jag inte kan. Jag vill kunna göra som han gör, d v s andas djupt så att jag kan fokusera igen och lugna mig och få anfallet att gå bort. Men är det rejäla anfall är det som om jag blir en fånge i min egen kropp. Jag sitter i en trång glasbur och hör och ser allt, men kan inte röra mig eller förmedla något. Jag kan bara lyssna. Och att känna så att jag så hemskt gärna vill men inte klarar det kan i sin tur ge mig panik. 

Och när jag väl hade lugnat mig snyftade jag förlåt. Dels för att jag fått ett anfall och dels för jag kände det som att jag svek både kompisarna, men även maken genom att helt enkelt inte fixa att ens ta mig ur soffan.

Nu vill jag starkt påpeka här att det aldrig är maken som ger mig dåligt samvete. Jag är oerhört duktig på att klara av den biten själv. 

Så medan jag "samlade mig" ringde maken kompisarna och meddelade att vi inte kunde komma. Vad han sa till dem vet jag inte. 

Istället har vi suttit i "min" soffa och tittat på serier under pläden och druckit saft och haft mysigt. Det behövde vi tror jag. Båda två är jättetrötta efter att härjat i garaget. Och sen är ingen av oss friska heller. Vi är båda förkylda igen vilket inte alls är skoj och därmed gör att vi inte orkar så mycket som vi önskar, m m.

Strax ska jag ta mig den där duschen och sen blir det sängen. Jag hoppas jag har lätt för att somna ikväll trots att jag sov på soffan. Det brukar ställa till det en del för mig tyvärr. 

Nu har vi varit ute i nästan fyra timmar i garaget och förrådet.

Även idag har det varit kyligt att vara ute. Jag är så kall nu så det känns ända in i märgen. Men så mycket vi fått gjort.

Vi har samlat ihop en massa saker både i och precis utanför garaget som ska slängas i veckan. Ena grannens hästsläp vet vi att vi får låna, och de andra grannarna ska vi höra om vi får låna deras bil med dragkrok. Jag vill ha slängt all skit innan vi får hem nya bilen nämligen.

* Borden som vi har i garaget har fått byta sida nu. Jättebra blev det.

* Massor med kartonger har rensats.

* En byrå och en hylla har åkt in i förrådet.

* Torkskåpet som vi köpte begagnat precis när vi skulle flytta är på en bra plats i förrådet samt inkopplat och det funkar! (trots att det stått i fyra år)

* Kylen/svalen som vi fick efter förra ägarna är ute ur förrådet. Vi har aldrig använt den trots att den fungerar

* En bokhylla har tömts och ska slängas

* En annan bokhylla ska tömmas och antingen flyggas eller slängas

* Två ljusslingor med grane ska sättas upp på verandanför att göra det vintermysigt

* Två snöskyfflar har flyttats mer lättillgängligt fall i fall det snöar snart. 

Nu är vi inne igen. Jag fryser jättemycket!

Maken har tänkt en brasa och vi har precis ätit lite fajitasrester från igår.

Måtte jag tina upp snart. Jag har rejäla rysningar, vilket inte är så skönt.

Senare i eftermiddag/kväll är det tänkt att vi ska åka och hälsa på ett par kompisar och fika. Men först ska jag ta en väldigt varmt dusch.