Imorse körde maken mig till stationen. Eftersom han behövde åka till jobbet, släppte han av mig lite tidigare på stationen. Vi var ganska tysta på vägen dit och det kändes jobbigt.Innan vi åkte iväg sade jag hej då till katterna. Ögonen blev fuktig och jag saknade dem redan när jag kom ut till bilen. En hel vecka utan deras pratande, dundrande på övervåningen, busande, kelande. Det var jobbigt även om jag snart kommer hem igen. Men det kändes inte så farligt som när vi båda åker bort. Nu kommer maken att vara hemma på kvällarna och de får mycket mer sällskap då än om vi båda är borta.Det handlar bara om en vecka från varandra, men det kändes ändå jättejobbigt. Fånigt egentligen, men vi är verkligen inte vidare vana att vara ifrån varandra så ofta eller länge. Så när vi väl stod vid parkeringen på stationen kom tårarna och rullade nerför mina kinder.Jag saknar honom redan, även om jag har det trevligt hos föräldrarna.

 

Jossan

6 februari 2007 10:03

Tycker inte alls att det är fånigt att du saknar din man. Tycker att det är fint att fastän man ses varje dag så kan en dag utan varandra kännas som en evighet. Jag hoppas att jag en dag får känna samma längtan.

http://jossans.bloggagratis.se

 

ff

6 februari 2007 10:14

Det hoppas jag också att du får. Det är underbart att få och kunna älska någon så mycket som jag älskar maken. :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här hittar ni mig. Trodde jag skulle kunna sluta skriva om barnlöshet. Så naiv jag var då. Vardagen skriver jag också om....

Nu har jag startat en ny blogg. Även maken är ditlagd så vi kommer båda två att skriva i den.     Då våra namn står där kommer vi att lösenordsskydda vissa inlägg (iallafall jag), så vill du ha tillgång till lösenord får du lämna en kommentar till d...

I söndags fick några av våra kompisar en liten bebis. Dessutom en flicka. När jag fick reda på detta i måndags morse genom att sätta på mobilen och läsa sms fick jga reda på det och det blev för mycket. Ångesten kom som på beställning. Jag var ledsen...

Jag vet inte hur jag vill ha det med mitt bloggande. Denna blogg har känts som min ventil för barnlöshet.  Men jag har så mycket mer att erbjuda.     Så just nu skriver jag och lägger in bilder på min pysselblogg istället. Dels för att den känns posi...

Ikväll var Mysan ute på långtur. Hon var verkligen ute i flera timmar, trots att det var väldigt blött ute och hon egentligen inte tycker om sådant väder.     Jag och K har nog varit ute i totalt 1½ timme och letat och kallat på henne. Till sist vid ...