Vi såg King kong igår kväll. Det finns inte ord för hur dålig den var, för att inte tala om äcklig. Det är sällan jag mår illa av filmer, men denna fick mig att må illa. Alla gigantiska insekter och skalbaggar. Blä.Vi gick och lade oss efter filmen. Hankatten skrek irriterat på maken när denne borstade tänderna. Han var väl inte tillräckligt snabb med att komma i säng.Väl i sängen började vi prata om hur maken egentligen mår, och det är verkligen inte bra han mår. Han mår superdåligt på jobbet, mest p g a arbetsuppgifterna han har.Han har fått för sig att han inte duger, att han bara kostar företaget en massa pengar, att alla andra där är bättre än han är eftersom de klarar av allt i hans ögon. Maken var jätteledsen och grät mycket och jag trodde mitt hjärta skulle brista. Stackars älsklingen. Jag gjorde det jag kunde göra, trösta och krama honom. Jag önskar verkligen att jag kunde göra något för att det ska bli bättre. Framför allt önskar jag att cheferna såg att han inte mår bra och tar itu med situationen där. Grejen är den att maken behöver någon att bolla idéer med, någon som hjälper honom och som han kan hjälpa tillbaka. Ser till så att den andre inte svävar iväg åt fel håll när det gäller att programera.Det som skrämde mig mest inatt var nog det att jag känner igen hur han mår, för det påminde mycket om hur jag mådde i höstas, och jag vill verkligen inte att det ska gå så långt som för mig.Mellan 2 och halv 3 släckte vi. Då var han lugn och ganska trött. Imorse steg vi upp kl 06.20 och jag gjorde frukost. Maken skulle åka med grannarna eftersom jag behöver bilen till intervjun idag. Jag stoppade ner lunch till honom i väskan, vi åt frukost och han gjorde vid sig för att sen bege sig.Diskmaskinen sattes igång och jag har även rengjort mellan glasen till ugnsluckorna. Det var verkligen inte lätt att se var smutsen satt alltid. Men nu är de hyfsat rena.Nu sitter jag i pysselrummet och tittar ut över en vacker himmel och ser hur dimman kommer från skogen mot mig. Häftigt.Älskling. Gör det bästa av dagen. Fundera på det med samtal med ena chefen.Jag älskar dig!

 

marie

19 februari 2007 12:06

Det där var tungt. Att känna sig mindre värd än andra, att tycka att man inte duger. Tur att du förstår och att ni kan prata. Tur att han vill och kan prata med dig. Många män klarar inte att erkänna, ens för sig själva, att de känner sig så där.
Lycka till! Kram!

 

FF

19 februari 2007 12:13

Ja, det är tur att han känner att han kan prata med mig och inte håller det inne. Det skulle göra mig ännu mer olycklig.
Jag pratade med honom innan i telefon nu när han skulle äta lunch och då lät han betydligt gladare. Ingen hade skällt eller varit arg på honom idag när de skulle dema ett program (eller vad det var). Han har tyvärr fortfarande det kvar att han vill vara alla till lags och då blir det oftast inte optimalt.
Men även om han lät gladare nu är jag väl medveten om att det finns kvar och att det är något vi måste jobba på för att maken ska må bättre och helst bra.
Tack för kramen. :) Kram tillbaka.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här hittar ni mig. Trodde jag skulle kunna sluta skriva om barnlöshet. Så naiv jag var då. Vardagen skriver jag också om....

Nu har jag startat en ny blogg. Även maken är ditlagd så vi kommer båda två att skriva i den.     Då våra namn står där kommer vi att lösenordsskydda vissa inlägg (iallafall jag), så vill du ha tillgång till lösenord får du lämna en kommentar till d...

I söndags fick några av våra kompisar en liten bebis. Dessutom en flicka. När jag fick reda på detta i måndags morse genom att sätta på mobilen och läsa sms fick jga reda på det och det blev för mycket. Ångesten kom som på beställning. Jag var ledsen...

Jag vet inte hur jag vill ha det med mitt bloggande. Denna blogg har känts som min ventil för barnlöshet.  Men jag har så mycket mer att erbjuda.     Så just nu skriver jag och lägger in bilder på min pysselblogg istället. Dels för att den känns posi...

Ikväll var Mysan ute på långtur. Hon var verkligen ute i flera timmar, trots att det var väldigt blött ute och hon egentligen inte tycker om sådant väder.     Jag och K har nog varit ute i totalt 1½ timme och letat och kallat på henne. Till sist vid ...