Igår berättade kompisen vi hälsade på att han läst att åldersdiabetes, typ 2, kryper ner i barnåldrarna och de hade t o m upptäckt 5-åringar med symptom för diabetes.Imorse när jag väntade på att maken skulle vakna hade jag tv'n på och TV4'as Nyhetsmorgon söndag, med Tilde de Paula. Där tog man upp just detta att fler och fler barn är kraftigt överviktiga och uppvisar flera symptom på diabetes typ 2. Detta är en genetisk sjukdom också, men snälla föräldrar. Ta ansvar!Det är inte normalt med tjocka 4-5-åringar! Mannen som satt i studion var så diplomatisk och försiktig i vad han sa. Jag tvivlar på att majoriteten av föräldrarna fattar vad de måste göra om de vill sina barns bästa.Själv är jag överviktig och vi har ätit grymt onyttigt innan. Vi har bättrat oss, men skulle ändå kunna äta ännu bättre och nyttigare. Men vi har alltid sagt att NÄR vi får barn är det slut på att äta onyttigt. Vi vuxna, och framför allt föräldrar, är förebilder för barnen. I min värld borde detta vara tillräckligt för att barnen ska vara normalviktiga (om de är friska men även har anlag för diabetes 2):* ät näringsrik mat* ha fasta mattider* ät nyttiga mellanmål* se till att barnen rör på sig på något sätt utan att hetsa barnen med för många aktiviteter* visa barnet att det är viktigt att äta lugnt ohc ordentligt genom att hela familjen ALLTID samlas och äter middag tillsammans. Där stressar man inte i sig maten!* Våga stå emot barnets tjat om godis och McDonalds (el dyl). Det är DU som bestämmer och vet bäst. Visa detta också.* Gör gärna aktiviteter tillsammans MED ditt barn. Detta är iallafall saker jag verkligen ska leva efter den gång jag får barn! För jag skulle aldrig ta vårt barn för givet och vill verkligen mitt barn det bästa och det bästa för barnet är inte att han eller hon får sin vilja genom.Jag lider verkligen med de barn som är kraftigt överviktiga p g a föräldrar som inte vet bättre. Den typen av diabetes är fruktansvärd. Det har jag sett på min egen stackars mamma. Om folk visste mer om åldersdiabetes skulle de nog vara försiktigare, hoppas jag iallafall.Det är inte bara att ta tabletter mot det.Det är inte bara att börja äta rätt och motionera om det gått "för långt" i sjukdomen.Det är sprutor, i värsta fall flera gånger om dagen.Efter några år får man kanske ta både tabletter OCH sprutor.Huden är allt annat än vacker där man måste spruta (i mage och lår).Man får lättare blåmärken och blodutgjutningar.Blodcirkulation blir sämre, speciellt i fötter och händer.Något av det värsta, som jag tror alldeles för få vet, är att man får nervskador. Man för sämre känselförmåga och kan t o m tappa känseln helt på olika ställen i kroppen.Det här är inte något som blir bättre med tiden heller, utan blir sämre. Det enda du kan försöka påverka är farten sjukdomen har - lite långsammare eller snabbare.Ingen förtjänar att få den sjukdomen, allra minst barn som inte har mycket möjlighet att påverka och ta de rätta besluten som vi vuxna måste fatta och ta.

 

marie

26 februari 2007 11:39

Jodu, tänk om fler kunde tänka på det sättet. Iställer för att ständigt ha Gorbys piroger i frysen som mellanmål och att försöka lära barnen att grönsaker och fisk kan vara gott. Att själv ha en positiv inställning till nyttigheter gör att man kommer långt. Jag läste en gång Anna Wahlgrens tips till småbarnsföräldrar: Se glad ut när du matar ditt lilla barn så förstår barnet att mat är något positivt och roligt. Och att man senare, när det är större, göra måltiden till en trevlig social händelse.
Du kommer att bli en bra mamma FF!

http://carpediem.bloggagratis.se

 

FF

26 februari 2007 12:00

Den positiva inställningen är A och O för att påverka barnen. Förutom allt det du skriver är det även viktigt att få barnen att förstå att det är viktigt att sitta ner i lugn och ro och äta för att kroppen ska må så bra som möjligt, istället för att stressa i sig maten eller flänga omkring och äta samtidigt.

Tack Marie. :) Jag hoppas jag blir det och får bli det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här hittar ni mig. Trodde jag skulle kunna sluta skriva om barnlöshet. Så naiv jag var då. Vardagen skriver jag också om....

Nu har jag startat en ny blogg. Även maken är ditlagd så vi kommer båda två att skriva i den.     Då våra namn står där kommer vi att lösenordsskydda vissa inlägg (iallafall jag), så vill du ha tillgång till lösenord får du lämna en kommentar till d...

I söndags fick några av våra kompisar en liten bebis. Dessutom en flicka. När jag fick reda på detta i måndags morse genom att sätta på mobilen och läsa sms fick jga reda på det och det blev för mycket. Ångesten kom som på beställning. Jag var ledsen...

Jag vet inte hur jag vill ha det med mitt bloggande. Denna blogg har känts som min ventil för barnlöshet.  Men jag har så mycket mer att erbjuda.     Så just nu skriver jag och lägger in bilder på min pysselblogg istället. Dels för att den känns posi...

Ikväll var Mysan ute på långtur. Hon var verkligen ute i flera timmar, trots att det var väldigt blött ute och hon egentligen inte tycker om sådant väder.     Jag och K har nog varit ute i totalt 1½ timme och letat och kallat på henne. Till sist vid ...