Varför får jag inte mitt hÄnglar & stÄnglar-paket?

När kommer det?

Det ska ju komma i slutet på maj och det är bara en dag kvar.

Och jag har kollat och maken har varit så duktig och betalat in det.

Snälla kom imorgon så jag har något att göra nu när maken är borta. 

Vi hittade en restaurang att äta på. När vi kom in träffade vi på vår sångpedagog som vi sjöng hos i några år för några år sen. Det var ett trevligt återseende.  :)

När vi satt och titade igenom menyn kände jag mig först gråtfärdig. Antingen var det saker jag absolut inte var sugen på eller så innehöll det saker som jag inte får äta.

Till slut blev det pasta med svampfyllning, ricottasås, riven parmesanost och en skiva torkad skinka. Var osäker på skinkan, men det var ju bara en och hon sa att det är många gravida som köper pizzan de har med bara sådan skinka. Jag ska inte äta sådan skinka igen iallafall. Vill absolut inte utmana ödet.

Min mat var jättegod, men plötsligt blev jag tvärmätt och mådde illa. Inte alls kul. Nu börjar jag mer känna igen hur det var med mat i förra graviditeten.  Jag mådde illa när vi gick ut från restaurangen. Vi promenerade bort långsamt till parkeringshuset. Maken fick köra hem till sin chef.

Väl där gick vi husesyn. Vi har aldrig varit hemma hos den chefen. Sommarfesten är alltid hemma hos den andra chefen. :)

Alla tre hamnade snart i gillestugan där vi fick se och höra ett litet smakprov på Moulin Rouge. Det var både bra bild och ljud. Projektor och helt svartklätt tyg för att få riktigt mörkt. Det var häftigt.

Sen fick vi prova på ett spel på xboxen (tror jag det var). Guitarhero2. Skitroligt, men jättesvårt. Jag blev lätt stressad. Och maken regerade verkligen! Men han spelar ju gitarr. ;) Jag var superimponerad.

Plötsligt var klockan över åtta, och jag var tvungen att åka hem för att se Grey's anatomy. Dessutom behöver killarna gå och lägga sig eftersom de åker hemifrån kl 04 imorgon. Maken har lovat att ringa när han går och lägger sig. 

Farvälet blev kort. Jag visste att jag skulle börja tjuta igen om vi stod och kramades och pussades för länge. Hade jättedåligt samvete när jag åkte hem sen. Men ringde honom för att förklara mig och han tyckte inte att jag betedde mig konstigt. Så det var ju bra det. 

Bajbi. Om du kommer åt en dator - Jag älskar dig fantastiskt mycket och saknar dig redan. Jag är inte hel utan dig.

Vi fick vänta i 55 min idag på sjukhuset. Jag grät en hel del i ren nervositet, vilket var jättejobbigt.

Väl inne hos läkaren fick vi träffa en jättetrevlig och ordentlig läkare. Dessutom var hon söt tyckte maken. :)

Hon kunde inte förstå hur maken blivit behandlad igår och att han bara fått antibiotika.

Jag blev ordentligt undersökt och nya prover togs. Dock gjorde hon inget ultraljud, men det är ju säkert för tidigt för det.

Livmodern kändes bra.

Inga konstiga flytningar.

Testet i mikroskopet såg jättebra ut.

Så jag fick ingen antibiotika då hon var rädd att det skulle ställa till med större besvär med svampinfektion än nu.

Hon hade dessutom refererat med överläkaren på KK som tyckte hon gjort helt rätt, vilket också lugnade oss. OM testerna visar något hör läkaren av sig. Annars är det lugnt.

Så gissa om jag kände mig lättad när jag gick därifrån. Men samtidigt jättetrött. Så mycket spänningar som släppte. Jag har ju inbillat mig allt möjligt hemskt fram till undersökningen. Så nu känns det lite bättre inför måndagens UL. Lite besviken var jag dock att de inte gjorde något grav.test idag på min urin som jag lämnade. Går ju fortfarande och är osäker, fastän brösten ömmar och blir större på ett helt annat sätt än de tidigare två gångerna. Maken är övertygad på att det är ett sätt att visa att skrutt*n satt sig rätt och att mina hormonnivåer fungerar som de ska (eftersom de inte gjort det tidigare p g a utomkvedes).

Strax slutar jag. Jag och maken ska ut och äta innan jag ska köra hem honom till chefen där han ska sova inatt. Kommer att sakna honom tokmycket och vet att jag kommer att tjuta för det idag också. Det blir så tomt och jag känner mig bara halv. Men jag ska göra mitt bästa.

Ha en trevlig onsdagskväll allihop, och tack Alma & Grodis för ert stöd.

 Kram!

Nu är det 1 timme tills vi ska vara på sjukhuset.

Tanken var att jag skulle jobba lite innan jag åkte till sjukhuset, men imorse var både jag och maken jättetrötta. Så det blir jobb efter sjukhuset istället.

Jag hoppas så att det är ok och är det inte det så bara något litet som antibiotika kan fixa.

Nu regnar det igen. Hoppas inte det är ett tecken.