Ikväll var vi på den årliga sommarfesten som makens chefer anordnar. Det var trevligt som vanligt och god mat, men oj vad jag var trött. Jag satt pall i en träsolstol nästan hela kvällen och orkade knappt röra mig. Jag försökte dock vara social och tycker ändå att jag lyckades ganska hyfsat.

Eftersom jag varit hemma idag fick maken åka hem om och hämta mig och på väg till sommarfesten undrade jag verkligen varför jag följde med då jag mådde småilla. Det var jättejobbigt. Och det dröjde ett bra tag innan det blev mat när vi väl var där också. Men tack o lov fanns det morotsstavar och dipp, så det åt jag lite av. Var inte alls sugen på chips eller ostbågar, som också fanns på bordet. Testade selleri, men det gick inte så bra, så jag åt bara en tugga av den.

Nu tror jag att alla där vet om att jag är gravid och folk var glada för vår skull och var lite måna om mig, vilket var gulligt. Anledningen till månheten var nog för att jag satt och såg ut som en zombie, vilket inte alls är likt mig i vanliga fall. :)

Nu är vi hemma igen iallafall. Jag undrar verkligen hur det ska gå att jobba imorgon, men jag åker dit och får se hur mycket jag orkar. Men det ska onekligen bli spännande.

God natt. 

Jag är en form av periodare. Dock inget farligt som sprit, knark eller så.

Nej mina perioder består mer av sodukulösande eller pinballspelande på datorn. Appropå det måste jag komma ihåg att hitta skivan med pinballspelen igen och be maken fixa så det funkar med XP.

Som nu så löser jag minst fem sudokun varje dag. Det kanske inte anses vara mycket, men för mig är det. Ett tag tycker jag det är jätteroligt och sitter gärna och löser dem och glömmer bort att tiden bara rusar iväg och jag borde göra annat.

Jag ser inte det här som något allvarligt alls. Jag bara noterar att vissa perioder älskar jag att göra något speciellt. :) 

Jag avskyr att bli nojjig.

Mina bröst är inte alls lika spända eller ömma längre. Illamåendet och småätandet har förändrats lite. Det spänner ibland i magen dock.

Men oron att det hänt något finns där och naggar i bakhuvudet.

Det är jättejobbigt. Jag känner mig inte alls lika gravid längre, vilket jag verkligen vill göra. Jag vill vara försäkrad hela tiden om att jag är det och att skrutt växer normalt i min mage.