Iförmiddags när vi åt frukost hade vi lite presentutdelning. Svärfar fyller år på måndag och jag nästa vecka, så det passade bra tyckte jag.

Vi hade lyckats få tag på "min galna hage" av Povel Ramel via Tradera efter det att vi varit och hälsat på svärföräldrarna i påsk. Svärfar och svågern pratade så varmt om denna bok, men ingen av dem hade den längre. Den hade försvunnit. 

Så när vi kom hem från besöket hos dem, hittade vi några ex på Tradera som vi köpte. Och en av böckerna fick svärfar idag. Han blev överlycklig som aldrig förr och att se glädjen var underbar.

Maken fick öppna paket från sin bror med fru. Vi fick en snygg, grön tygpåse samt ett skydd som man har över maten mot flugor och annat skit. Jättefina var de.

Och till sist fick jag öppna paket, fastän jag inte fyller år än.

Och jag trodde inte mina ögon och började gråta. Jag fick en Craft Robo. Jag trodde verkligen inte att jag skulle få någon. Jag kände  att vi inte riktigt hade råd, men det hade maken tyckt och beställt och ordnat tillsammans med svärfar.

Så nu håller de på att ställa iordning övervåningen så att vi kan installera Craft Robon i pysselrummet sedan.

Tack så hemskt mycket! :) 

Igår kväll började jag få mer ont i magen. För att försöka försäkra mig lite om att kunna få sova någorlunda inatt tog jag en Voltaren.

Vi gick och lade oss och det blev bara värre och värre i magen. Maken värmde vetekudden till mig och värken bara tilltog. Kom då på att det antagligen var mensen som var på väg och i och med det även värkar.

I fyra timmar hade jag extrema och täta värkar. Det gick att klocka dem. Magen var dessutom upp och ner så jag tillbringade ca 1½-2 timmar totalt på toaletten. Jag gjorde mitt bästa med att profylaxandas, men det funkade sådär. Kl 02.10 fick jag äntligen ut rester av moderkaka och annat som varit i livmodern. Det var bokstavligt talat ett blodbad.

Jag hade så ont att jag faktiskt någon gång övervägde att åka in till sjukhuset för att få smärtlindring. Och 4 timmar är egentligen inte mycket i värktid, det vet jag. Men när inget gott kommer av det eller kroppen är förberedd som till en förlossning, eller att man dessutom är nyopererad, då är det ett helvete. Jag tror jag höll på att svimma av smärta någon gång när jag låg i sängen.

Efter det att jag fått ut "allt" minskade smärtorna till "normal" mensnivå. Jag mådde illa och kunde inte ta några värktabletter. Maken väcktes och värmde vetekudden några gånger och jag lyckades till slut att somna efter någon timme, av ren skär utmattning.

Idag är jag lite ur gängorna. Kroppen är dränkt på energi och magen är fortfarande inte bra. Springer på toa då och då. Har mensont fortfarande, men har kunnat ta värktabletter.

Usch ja. Nu har jag haft värkarbete tre gånger till ingen nytta och allvarligt vill jag ALDRIG vara med om det igen. Inte ens om vi beslutar för att försöka få barn igen. Det får bli kejsarsnitt då. Svärmor tror dessutom att det ändå är det bästa för min kropp efter allt den genomgått.

Det som är skönt är att jag nu vet att det värsta är över. Nu ska jag bara läka mentalt och fysiskt.