Vi åkte faktiskt iväg och köpte pizza ikväll. Ingen av oss orkade laga mat. Det var skönt att komma ut en liten stund också.

Väl hemma igen med maten satte vi faktiskt på en film, In good company.  Den var småmysig och fick godkänt. Framför allt var det mysigt att bara ta det lugnt framför tv'n (förutom att försöka slå ihjäl en massa flugor som kommit in under dagen).

Jag behövde en sådan här kväll. Bara slappa framför tv'n, äta och då och då snegla på maken med kärlek i blicken.

Jag tror verkligen att jag kommer att sova riktigt gott inatt. Har precis tagit en värktablett för att underlätta detta.

Natti. 

Nu har jag precis tjutit för säkert sjätte gången idag. Och då menar jag verkligen stortjutit.

Jag har tjutit för att jag är glad som fortfarande lever.

Jag har tjutit för att jag känner mig ensam i att drabbas av utomkvedes om och om igen.

Jag har tjutit för att det känns så fantastiskt orättvist att vi ska drabbas så här.

Jag har tjutit för att jag känner att min empati mot dem som inte lyckas bli gravida inte är så stor. Det låter säkert hemskt, men jag tycker verkligen att vi haft ett större helvete än de. Hade jag fått välja mellan att inte bli gravid alls eller att genomgå dessa operationer med allt det medför hade jag valt det första alternativet lätt.

Jag har tjutit för att andra lyckats med sin IVF ungefär samtidigt som vi och deras graviditeter fortskrider utan problem.

Jag har tjutit för att jag är arg.

Jag har tjutit för att jag ser ut som värsta knarklangaren med alla mina förbannade blåmärken överallt och för att min mage antagligen ser ut som fan och jag undrar hur jag någonsin ska kunna känna mig sexig igen.

Jag har tjutit för att jag tycker så synd om maken som måste trösta mig i tid och otid fastän han gärna gör det.

Jag tjuter för att jag verkligen sörjer och just nu tycker jag jävligt synd om mig och oss! 

Jag vill må bra igen. :( 

Det var inte det lättaste att installera Craft Robon. Inte för oss iallafall, även om maken är väldigt van vid att installera.

Lite krångligt och bökigt och olika hjälpavsnitt som sade emot varandra lite.

Men nu är den installerad och vi har lyckats att få ut en text på prov.

Jag känner mig helt färdig och maken ser också lite trött ut. Vi behöver nog mat snart skulle jag tro. Frågan är bara vad vi ska äta, och hur vi ska få mat. 

Nu för en vecka sen låg jag på operationsbordet. Det känns overkligt att jag har gjort det.

Idag har svärmor tagit bort förbandet. Både hon och maken tittade och tyckte det såg fint ut. Själv tyckte jag att det bara kändes konstigt och lite äckligt när hon rörde vid såret. Jag vill fortfarande inte titta på det och kommer antagligen att dra ut på det så länge jag bara kan.

Svärfar och maken har skruvat ihop skrivbordet idag. Vi fick handla muttrar igår för att kunna få ihop det. Men nu är det uppe och maken är i full gång med att placera ut sina saker. Det blir jättefint. Det är fortfarande inte tapetserat, men det är ändå mycket ljusare där nu i o m golvet. :)

Själv har jag burit in saker i gästrummet, men är inte klar. Det går så långsamt. Men det får det ju göra.

Svärföräldrarna åkte hem vid 14. Det kändes jättekonstigt att det bara var jag, maken och katterna hemma nu. Vi  har inte varit själva sen vi kom hem från sjukhuset. Jag tyckte t o m att det kändes lite vemodigt och grät en skvätt. Lilla knäppa jag.

 Strax ska vi koppla in min Craft Robo. Det ska bli spännande. Och sen märker jag att jag måste förbättra här i pysselrummet. Det kan inte se ut så här.

Inatt har jag sovit ganska bra faktiskt. Det var skönt. Men hade jätteont när jag vaknade imorse så efter det att jag ätit frukost och tabletter gick jag och lade mig igen.

Imorgon och förhoppningsvis någon dag till ska maken jobba hemifrån. jag har kommit på att min ångest som jag skrev om tidigare är att jag inte vill vara själv och jag vill inte ha honom långt ifrån mig. Jag känner mig jättenojjig. Inte att det skulle hända mig något, utan att det kan hända honom något. Så imorgon ska han åka och hämta sakerna som han behöver samt vara med på morgonmötet och berätta läget med oss, så kommer han hem sen. Ja det är inte lätt med att känslor.

I eftermiddags åkte vi på utflykt till svärmors moster som bor i Nyköping. Fast hon var på sitt lantställe utanför Nyköping.

Vi tog med oss det vackra vädret vi hade här samt lite mat och folket där blev jätteglada. Vin intogs och mat lagades. Dragspel spelades och det sjöngs för glatta livet.

Vi hade jättetrevligt, men till sist orkade inte min kropp med riktigt. Vi satt på träbänkar på altanen (som var inglasad), men jag hittade ingen ställning som var bekväm till sist för min stackars mage. Menssmärtorna har kommit och gått idag och på väg till Nyköping sov jag en stund. Sov ju inte mycket inatt.

Nya värktabletter intogs för en stund sen och jag väntar nu på att de ska hjälpa. Jag ska värma vetekudden och sen blir det sängen.

Imorgon ska jag ta av förbandet. Vill nog fortfarande inte se hur såret ser ut. Vågar inte. Men maken och svärmor ska få ta av det och kolla att det ser fint och bra ut.

Sen ska svärfar och maken sätta ihop makens skrivbord som vi köpte förra året begagnat. Det ska stå i arbetsrummet. Sen ska vi koppla in min Craft Robo. Sen åker svärföräldrarna hem imorgon vid lunch tror jag.

Men nu sängen.

Natti.