I eftermiddags lade jag mig och läste lite. Naturligtvis somnade jag och det var skönt.

17.30 vaknade jag, fortfarande trött men hungrig. Maken satt fortfarande och jobbade när jag kom ner.

Vi ringde svärfar och gratulerade honom på födelsedagen och pratade en snabbis.

Eftersom jag var hungrig sa jag att jag kunde börja med middagen. Maken skulle bara gå på toa och skulle sen komma och hjälpa mig. Jag  började och blev ganska snart trött. Det var jobbigt att laga middag, även om det inte var så avancerad mat. Och maken kom inte. Så jag fick kalla på honom till sist. Han hade fastnat uppe vid sitt skrivbord och hade glömt att han sagt att han skulle hjälpa mig. Han kom ner och hjälpte mig med det sista.

När vi väl skulle äta var jag ganska trött och var inte jättehungrig längre. Ville helst bara vila.

Så nu har jag testat att  laga mat. Det var för stor uppgift för mig än så länge. Hjälpa till lite kan jag nog göra, men inte mer. Men nu vet jag det.

Då har jag ringt och fixat lite.

Först ringde jag larmföretaget som skickade en påminnelse på en faktura som vi inte fått. Vi har undrat varför det inte kom någon. Så jag ringde och undrade var den tagit vägen. Så de ska skicka en ny faktura och har skjutit upp betalningstiden till den 10/7. 1000:- kostade det att få hit en kille som klippte av en sladd som ställde till det för oss. Tack.

Sen ringde jag landstinget för att höra om fakturan jag fick för att jag kom in på akuten. Jag tyckte det var konstigt att jag skulle betala när jag har högkostnadskort. Men ingen på akuten frågade efter något sådant utan bara efter patientkortet, som maken hade. Och ingen frågade honom om det sen när han kom. Och till detta hör det ändå att vi var ju på akuten ett bra tag.

Men jag fick tag på de jag skulle och fakturan ska nu makuleras. 250:- som vi slapp betala.

Det kändes inte riktigt lika jobbigt att behöva betala larmet nu då eftersom vi slapp sjukhusräkningen.

Ibland är det bra att man ringer och snällt och artigt ifrågasätter. :) 

Jag har nu gjort ett nytt försök att göra bloggen lite ljusare och trevligare.

Märkte att jag själv blev deppig när jag gick in för att titta på den, och det var ju inte trevligt.

Så nu har jag försökt piffa upp den lite. Är inte helt nöjd med den dock. Vill hitta fina bakgrunder som man kan ha här. Grodis har alltid så fina, men jag kan ju inte hela tiden hålla på att kopiera hennes heller. Så den får vara så här en stund nu. 

Jaha, då har jag tidrapporterat för juni månad. Det var inte mycket att fylla i eftersom jag mestadels varit sjuk. :(

Men nu är det gjort. Maken var inom kontoret och lämnade sjukintyg idag så att jag får lön ändå för denna månaden. Så det är skönt att det är inlämnat. Så behöver man inte tänka på det heller. 

Imorse när vi åt frukost ringde telefonen. Det var någon som behövde vägbeskrivning för att ta sig ut till oss. Jag satt och grubblade och fattade inte vad det var för någon som skulle ut till oss. Vi hade ju inte ringt efter någon som behövde laga något (även om vi skulle behöva ha hit en rörmokare).

Maken berättade efter samtalet att det var ett blombud som skulle komma hit någon gång under förmiddagen. Jag förstod anledningen till att vi skulle få blommor nämligen förlusten, men inte från vem.

Väl under förmiddagen när jag försökt vara lite duktig gick jag och lade mig för att läsa lite. Eftersom jag var trött somnade jag efter en stund tillsammans med Pluttan tätt intill. Jag hade inte fått sova länge alls när dörrklockan ringde. Jag försökte ta mig till dörren så snabbt jag kunde och blombudet verkade vara stressad eftersom han hann ringa både två och tre gånger (och såååå lång tid tog det inte för mig att ta mig till dörren).

En fin bukett med röda gerberor (tror jag det är) fick jag av rekryteringsföretaget jag jobbar hos. Jag ska ta foto på den lite senare.

Alla behöver vi äta för att överleva.

Och alla som sett mig kan snabbt konstatera att jag gillar mat utifrån min kroppsform. Fast nu efter operationen är jag inte lika glad i mat.

Det är gott att äta. Jag kan njuta av maten och äter i lugn och ro. Men sen kommer problemet. Inte alls långt efter det att jag slutat äta får jag magknip. Och inte lite magknip heller. Det är som om någon vred om allt i magen på en och emellanåt tappar man luften. Ibland är det "bara" gaser, och ibland är det värre.

Just nu håller magen på efter lunchen. Jag hoppas det lugnar sig snart. För istället för att ge mig lite energi till att orka göra något, går all energi än en gång ut på att ha ont. När väl smärtorna lagt sig igen, är jag återigen utmattad. 

Trodde jag skulle få sova gott inatt ju. Jag var jättetrött igår och hade inte så värst ont. Men ack så fel jag hade.

Jag hade jättestora problem att somna. Sen har jag vaknat jättemånga gånger inatt av att jag antingen frusit eller badat i svett. Och hur bra sover man då?

Steg upp med maken imorse för att äta frukost med honom. Frös när jag vaknade fastän maken sa att jag var varm. Hade inte ont i magen när jag steg upp.

Jag orkade t o m  göra kaffe till oss och hjälpa till med frukosten. Fort gick det inte, men men.

Naturligtvis fick jag ont i magen medan vi åt. Dels gaser och dels mens. Inte kul alls. Tog 2 Panodil det första jag gjorde. 

Nu har maken åkt iväg. Han är tvungen att åka inom jobbet idag för att hämta grejer för at kunna jobba hemifrån. Han ska även närvara på morgonmötet. Sen hoppas vi att han inte ska bli kvarhållen där utan att de tycker det är ok att han är hemma hos mig och jobbar istället.

Jag har inte ångest över att han åkt, men det känns jobbigt. Jag är livrädd att det ska hända honom något och hoppas att han kommer hem jättesnart, även om jag vet att det dröjer någon timme. För att försöka lugna mig ska jag gå och lägga mig och läsa lite och fördriva tiden samt hoppas på att magen lugnar sig. Jag kanske t o m kan sova en stund. Det låter ju inte klokt när man steg upp för 1 timme och en kvart sen, men så är det här.