Imorgon ska jag ringa rekryteringsföretaget där jag skickat in senaste jobbansökan. Nu har det gått mer än en veckan coh hon har inte hört av sig. Så imorgon ska jag ringa och kolla läget.

Jag är ju ett litet kontrollfreak och vill ju veta om jag finns i åtanke alls eller om hon kanske inte ens läst min ansökan än. 

Jag har ju inget att förlora på det. 

Jag skäms lite, men det blev pizza idag. Köppizza.

Jag åt en Capricciosa + ananas och räkor. Maken tog en kebabpizza.

Det var jättegott och jag fick i mig mycket, vilket glädjer mig eftersom jag mår lite småilla. Så även om jag ätit onyttigt, så har jag fått i mig mat. :)

Man får vara glad för det lilla. 

Jag retar mig lite på att vi faktiskt inte tog foto på mig innan vi började med IVF denna gång. För att kunna se hur jag såg ut innan all medicin och graviditet.

Imorgon går jag in i åttonde veckan, vilket känns lite overkligt men spännande.  Jag är rejält svullen och nu känns det verkligen dags att börja ta foton för att kunna se utvecklingen sen.

Läste idag, till min oro, att risken för missfall tydligen är störst (enl en bloggare) v.9-11 Nu vet jag att jag inte är där än, men jag måste komma ihåg att fråga det på VUL på måndag. Jag vill veta om det verkligen är så eller hur det ligger till. På måndag får vi även reda på om skrutt utvecklas som h*n ska och att allt är ok. Jag hoppas så att få se något fint som växer i mig som det ska. Jag har mött så mycket besvikelse på ultraljud när jag varit gravid, så nu förtjänar vi verkligen att bara få positiva besked.

Är det ok ska jag skriva in mig på Kvinnohälsan efter det. Även det känns lite overkligt. När jag var gravid första gången hann jag ringa dem och fick en första tid. En tid jag aldrig fick använda. Att behöva ringa dem för att avboka tiden och berätta att jag inte längre var gravid p g a utomkveds gjorde så ont i mitt hjärta. Denna gång önskar jag att jag kunde få vara säker på att verkligen få komma dit och ha ett bra samtal. Men jag vet att det inte finns några garantier alls, utan det enda jag kan göra är att hoppas.

Ska jag äntligen få känna mig som en gravid kvinna som ska få uppleva allt och hela vägen?

Det är min önskan, min innersta önskan.

Allt ska gå bra och att vi i vinter äntligen blir föräldrar. 

Vår värmepump har fått spunk.

Trots att maken läst instruktionsboken fattar vi inte vad det är för fel på den. Det bara blinkar och vi kan inte få varmvatten. Och företaget som installerade den har stängt för dagen. Så det är bara att försöka få tag på dem imorgon bitti och hoppas att de kan komma hit och fixa så fort som möjligt.

Kan inte hjälpa att tycka att det är lite dåligt att något sådant händer mitt i sommaren när den är yngre än 3 år. 

Inatt sov jag ovanligt gott, när jag väl somnade (vid 1-tiden).

När jag vaknade vid 6.15 mådde jag ganska bra tyckte jag. Väl vid frukosten hade jag lite svårt att få i mig något, men lyckades med en smörgås. Mådde lite småkymigt, men då var det överkomligt. Kände dock att jag inte skulle klara av att borsta tänderna, så det fick jag hoppa över idag.

Mådde sämre och sämre i bilen på väg till jobbet. Maken körde tack o lov. Dessutom började det köra i magen, vilket gav mig en liten panikkänsla.

När jag steg ur bilen kände jag mig lite yr och matt och gick med små steg till jobbet. 

När jag väl satt mig på min plats mådde jag verkligen inte bra. Mina arb.kamrater undrade verkligen varför jag hade kommit idag, och då undrade jag verkligen det med.

För att göra en lång historia kort klarade jag mig i en ca en timme på jobbet. Sen körde han mig hem och jobbade hemifrån resten av dagen, vilket kändes tryggt och bra.

Jag har sovit, men inte så mycket som jag önskat att jag kunde. Har kunnat äta och har tack o lov inte kräkts. Yrseln kommer och går vilket inte alls är kul, men den är lite mer överkomlig nu. Jag är fortfarande jättetrött och pollenallergin gör sitt bästa för att hjälpa till så att jag inte mår bra. Idag har jag nyst så att det gjort ont både i gommen och i magmusklerna

Jag lär nog inte jobba imorgon heller misstänker jag. Jag måste verkligen lära mig att lyssna på kroppen och inte gå till jobbet för att jag har dåligt samvete. Och dåligt samvete vet jag att jag inte behöver ha. Jag har världens bästa arb.kamrat och det var verkligen lugnt på jobbet.

Så vila, småäta, dricka ordentligt (vilket jag tycker jag lyckas ganska bra med) är vad jag ska fortsätta göra.