Ikväll fick jag en present av min svärmor.

Ett guldhalsband som hennes mamma använde i stort sett alltid, men  som hon själv inte alls använt mycket.

Jag vet inte vad kedjan kallas, men ska ta foto på det.

Jag blev jätteglad för det. Dels för att jag får något som tillhör släkten och för att jag inte alls har någon liknande kedja.

Det var oerhört gulligt gjort. :) 

Ikväll har vi suttit på altanen tills för en stund sen.

Vi fick visserligen ha på oss lite mer och infravärmen var på, men trevligt var det.

Vi grillade kyckling, hade kokt potatis, bearnaisesås, sallad och vitlöksbröd. Till detta drack alla rödvin. Även jag. Det var gott.

Ett tag hade vi även närmsta grannen på besök som också drack lite vin. Vi har skrattat mycket och haft jättetrevligt.

Nu går svärföräldrarna och lägger sig. Strax ska vi nog också att göra det. Maken ska ge mig blodförtunnande spruta. :(

Jag hoppas jag kan sova gott inatt. Det hade varit skönt. Har ju faktiskt inte sovit något idag på dagen, så egentligen borde det inte vara några problem. Hoppas hoppas. 

Oj vad vi fått gjort idag!

Jag följde med maken och svärfar när de skulle handla lister och lite annat på Coop Bygg idag. Dessutom inhandlades kattmat och Felliway (för att Pluttan ska sluta kissa inomhus).

Sen lastade de in en massa dret i hästsläpet (som vi lånat av grannarna) och åkte till stationen för att hämta svärmor, för att sen slänga skräpet. Vi hann precis till återvinningsstationen innan de stängde. Massor blev slängt och t o m jag kunde hjälpa till lite.

När vi sen kom tillbaka lastade maken och svärfar in mer skräp som de sen slängde vid den lilla återvinningsstationen och de passade även på att handla mat. Under tiden har jag och svärmor plockat en massa blommor så det blev två stora buketter. Jag har bytt ur rosorna i en skål med vatten samt klippt en bukett oranga liljor. Jag ska ta foton på blommorna snart. De blev verkligen vackra.

Så nu är jag helt slut. Men det kanske inte är så konstigt. :)

Nöjd är jag iallafall.

Grillen är på nu. Potatisen kokar och kycklingen ska strax på grillen. Jag ska sätta mig tillrätta och bara koppla av. Det har jag förtjänat. 

Jag har för mig att jag skrev när jag gjorde bröllopskortet i slutet av maj att jag skulle lägga upp dikten/texten här så att andra kunde läsa den.

Vet inte om intresse finns, men här kommer den. Jag hoppas man kan läsa på bilden.

Idag nu när jag skulle kolla mailen hade jag fått nyhetsbrev från vårdguiden. Det var om skrutts utveckling. Det gjorde lite ont i hjärtat att avboka det, men det måste göras.

Graviditetsboken som jag skrivit i ska jag ställa i bokhyllan. Den ska sparas. Detta är ju inget jag vill glömma, även om det varit jobbigt.

Som det känns just nu är jag väldigt osäker till att göra en ny IVF. Vad är det som säger att det inte går åt helvete igen nästa gång, förutom oddsen? Och denna gången var det nära, lite för nära att jag skulle stryka med. Det är inte värt det. Maken sa uttryckligen igår att han inte vill ha barn utan mig. Vi är det viktigaste för varandra.

Igår kväll när svärfar gått och lagt sig pratade vi lite. Jag grät en hel del. Mest för att jag mer och mer inser hur nära det var att jag inte kommit tillbaka till honom. Att inte få titta in i hans vackra ögon, få se all den kärlek han har för mig som strålar ut, att inte få se hans underbara leende som värmer upp hela mig på 2 sekunder, att inte få höra hans röst och hur mycket han älskar mig, m m. Vi kramades en hel del kan jag säga. Som det kändes då skulle jag nog kunna stanna där resten av mitt liv. Det är så att tårarna rinner nu. Han är verkligen mitt allt, och jag vill ha honom hos mig jävligt länge till.

När vi gick och lade oss låg vi och höll varandras händer och somnade så. Det var mysigt. Sen har jag inte sovit bra inatt tack vare magen som gör att jag inte kan ligga hur jag vill eller kan röra mig. Jag sover dessutom oroligt och det var varmt. Inte lätt alls. Men jag känner mig lite mer rörlig idag, vilket är skönt. Tarmarna gör sig verkligen påminda och det är inte alltid så skönt. Men den verkar acceptera att jag äter mer och mer fast föda. Och förstoppning är något av det sista jag vill ha.

Ska försöka följa med maken och svärfar när de ska till stan idag. Jag måste prova att åka bil idag för att se om vi över huvudtaget kan åka till Nyköping imorgon för att fira lite midsommar. Dessutom vill jag inte vara ensam. Det är en av de bieffekter som jag får när jag opererats och gått igenom en sådan här sak. Jag vill vara nära maken helst hela tiden. Ha koll så att det inte händer honom något. Jag vet att det är lite knäppt och med tiden klingar det tack o lov av. Det är inte alls något kul att gå och känna. Tro mig! Men jag jobbar på det.

Igår mailade maken vår terapeuft. Hon kommer tillbaka från semestern på måndag så vi hoppas vi en tid ganska snart.

Det är fortfarande ganska många som inte vet vad som hänt oss. Men det få komma efterhand känner jag. Det är enormt jobbigt att berätta. Men men.

Ikväll kommer svärmor hit. Det ska bli trevligt. Jag blir lite riktigt lika ensam om grabbarna ska hitta på mer saker på dagarna. Och midsommarafton kan nog bli ganska trevlig trots vad som hänt. Det är tur att jag har Voltaren. Har faktiskt tagit en sådan idag. Den första sen i måndags. Det tycker jag är ganska duktigt av mig. Annars tar jag bara Panodil.

Nu ska jag ut och krama maken och svärfar och tacka dem för att de finns i mitt liv. Och så ska jag se hur det går att klä in trappsteget till pysselrummet.