Igår kväll satt jag och maken med min hemsida. Jag hade fixat till de bilder jag tagit och han tyckte de var fina. Han hade ett förslag till hur de kunde bli ännu finare och jag tyckte att det lät spännande. Men eftersom jag inte kan fotoprogrammen tillräckligt och han kan försökte han guida mig. PMSig som jag är, blev jag irriterad när han velade fram och tillbaka och jag tänkte att det hade varit bättre att han själv fixat bilderna. Då hade han kunnat visa mig när han visste hur man skulle göra så jag kunde lära mig då. Istället var det var världens gröt i huvudet på mig och jag var skitirriterad. Inte så bra kanske.Sen blev det inte bättre när jag skulle spara bilderna på servern så han kunde testa och se hur de blev på hemsidan. Jag frågade var jag skulle spara och när jag hade en annan bild, som inte var en ikon, frågade jag om jag skulle göra en egen mapp till dem. Jag fick svävande svar, blev irriterad, gjorde en sådan mapp och lade bilden där. Efter det påpekade maken något om att det var bättre att göra en mapp som hette så och så. Gissa om jag hade lust att strypa honom då.Jag tror fortfarande inte jag har riktig kläm på hur jag skulle göra med bilderna för att bli så som vi kom fram till. Det blev jättefint så det var en jättebra idé, men tillvägagångssättet var katastrof för mig. Hade han visat, hade jag kunnat skriva en lathund som jag hade kunnat följa idag.Pricken över i:et kom när han gick och lade sig och frågade när vi skulle stiga upp som idag (han skulle sätta klockan). PMS-djävulen kom fram igen och började påpeka (innan jag hann stoppa henne) att det spelade väl ingen roll eftersom han ändå snoozade och jag var vaken från första gången den satte igång, osv. Jag lyckades knuffa undan "henne" och sade lite lugnare (om det märktes) att han fick bestämma själv när han tyckte det var lagom.Vi somnade inte arga på varandra utan pratade lite.Jag älskar honom jättemycket. Jag önskar bara att han tänkte till ibland, speciellt när han vet att PMS är på besök [vare sig vi vill eller inte) och då kanske kunde göra saker lite smidigare. Och jag försöker mitt bästa för att vara så smidig jag bara kan också. Det är inte en persons uppgift att underlätta det här.Vik hädan PMSatan. Vik hädan!Jag vill ha en bra dag idag!

Den 18:e januari började på Blonde, som är på 862 sidor. Det är sällan jag läser så tjocka böcker.Jag har efter drygt en månad kommit 634 sidor i den. Den är ganska bra i helhet, men är fruktansvärt seg emellanåt och det går jättelångsamt för mig då att läsa, vilket inte är kul.Jag förstår naturligtvis att det är svårt som författare att hålla samma kvalitet/tempo/nivå hela tiden och jag tror att det hade känts mer ok om de sega partierna varit ganska korta, men flera gånger är de jättesega och lååååååånga. Detta är lite frustrerande.Naturligtvis kommer jag inte att sluta läsa den. Jag ska läsa ut hela boken. Jag ger aldrig upp om en bok. Envis/dum är jag måhända, men har jag börjat med en bok ska jag banne mig läsa ut den.Frågan är om man kan göra något åt de här sega passagerna.Men det finns det väl inte. Jag kan ju inte riva ut de sidorna i boken. Jag kan heller inte skriva om passagerna. Jag har ju precis sagt att jag läser :)Hur brukar du göra om en bok är seg emellanåt?* Hoppar över de sidor till nästa kapitel?* Struntar i att läsa boken?* Läser plikttroget ändå. Man kan ju missa något annars.