Jag ringde innan och pratade med maken. De var tre som höll på med köket. Jag blev dock inte riktigt klok på vad de gjorde, men det lär jag ju märka när jag kommer hem.

Maken frågade lite försiktigt om jag skulle komma hem snart, eller om jag väntade på att han skulle ringa. Jag svarade att jag väntar på att han ska ringa. Mer om det ordades inte. Och eftersom vi inte vet när svärfar lämnar vårt hus, har jag nu klätt om, tvättat håret och sminkat mig för att mer eller mindre vara redo att åka nästan direkt om det nu behövs i eftermiddag. Spexet börjar kl 18 och vi behöver ju vara där en stund innan. 

Jag undrar hur vi gör med mat idag. Vi kanske borde gå ut och äta efter föreställningen. Men i så fall måste jag äta något nu innan. Annars kommer jag att må riktigt dåligt ikväll och det vill jag ju inte. 

Maken ringde innan. De känner sig stressade med bänkskivan, vilket jag förstår.

Svärfar hälsade även att han hoppades att jag kunde komma hem igen innan han åkte så att "vi fick se varandra i ögonen".

Instinktivt och även nu ca en timme senare känner jag att jag inte vill åka

hem innan.

1. Det var inte jag som skällde och bar mig så illa åt. Det var svärfar!

2. Hans fru vet inte om det och frågan är om hon får reda på det

överhuvudtaget om jag kommer hem och är där när hon kommer. Är jag där inte måste de antingen ljuga eller säga henne sanningen, vilket kanske kan bli lite jobbigt. Jag vet inte.

3. Jag vill tydligt markera att jag inte tolererar hans beteende mot mig och min familj. Det känns som att det blir fel om jag kommer hem igen då. Låter jag bli att dyka upp innan han åker, har jag tydligt markerat var jag står och att jag håller det jag sagt. Att jag menade allvar när jag sa att jag inte kommer hem förrän han åkt.

4. Det kan hända att situationen förvärras genom min handling att inte komma hem innan han åker. Men är det då mitt fel och ansvar? Jag anser inte det. Jag anser att vi varit klara och tydliga i vårt beslut. Vi har handlat utifrån vår familjs bästa. JAG fick skit för det. Det är inte acceptabelt. Och jag känner inte då att det är mitt ansvar att se till att allt ordnar upp sig igen.

5. Jag vill inte riskera att han får ett utbrott igen och att jag än en gång känner mig som att jag inte tillhör familjen alls eller att jag är mindre värd, som jag fick göra i tisdags. Jag behöver lugn och ro psykiskt (inte fysiskt) och orkar inte argumentera och tjafsa. Jag vill inte utsätta mig för denna risk, som jag känner att det är. jag vill vara hyfsat pigg och faktiskt glad när vi går på spex ikväll, vilket jag tror grusas om jag kommer hem innan.

Därför blir det nog att stanna kvar här hos kompisarna tills svärfar åkt. Jag måste fortfarande se till mitt bästa. Hur han mår skiter jag faktiskt fullständigt i. Det är inte mitt problem. För hur jag och maken mådde när svärfar satte igång att skälla sket ju han i. Han känner inte oss, vet inte hur vi har det då jag känner att intresset inte finns. Och just nu tänker jag inte se till att han lär känna mig heller. Maken får göra som han vill.

Nu blir det kaffe här. 

Jag är så otroligt glad att min mobil har radio. Just nu lyssnar jag på "ring så spelar vi" i den. Jag stör inte M som sover och har lite sällskap av lille Torsten som ligger på stolen brevid mig och är så sockersöt att man bli knäpp ;)

Sitter och surfar runt lite och svarar tyst på frågorna som ställs i radioprogrammet. De är inte precis svåra oftast. :)

Men nu ska jag fixa lite frukost till mig har jag tänkt. 

Snart får jag åka hem.

Jag har haft jättemysigt här hos kompisarna, men... "There is no place like home". :)

När jag kan åka hem idag vet jag inte, men det är inga problem. Jag kan läsa min bok "Luftslottet som brann". Den är spännande, precis som de två föregående böckerna av Stieg Larsson. Det var himla synd att han dog tycker jag. Jag hade gärna sett att han skrivit några böcker till. Han var en duktig författare.

Jag ska även packa ihop mina prylar nu på förmiddagen i lugn och ro. Ta av sängkläderna i gästsängen samt påminna herren i huset om några saker som kvinnan i huset bett mig om. :) 

Det är -9 grader ute, en blå, klar himmel och solen klättrar högre och högre upp för den. Det blir nog en jättefin dag idag.

Ikväll ska vi gå och se årets spex av Linköpings Studentspex och träffa alla andra gamlingar. Det brukar bli trevligt. :) Jag undrar var jag har min spexskjorta. Fast jag vet inte om jag ska ha den på mig. Maken har ju använt sin i renoveringen och gå själv i en sådan är inte så kul. Dessutom är det roligare att ha på sig något annat, kanske lite finare. :)