Det är möhippa för den blivande bruden på fredag. Jag har sagt att jag ska vara med, men jag känner nu att vi absolut inte har råd med det. Jag KAN inte lägga pengar på det när jag vet att de behövs betydligt bättre på annat håll. Eftersom jag är tjänstledig behöver vi alla pengar vi kan få för att betala räkningar. Och då känns det fel att lägga pengar på en möhippa, som jag ändå inte känner så väldigt mycket för att hänga med på.Är jag taskig som säger att jag inte har råd?Jag känner att tidpunkten för möhippan kan inte ligga sämre än nu, oavsett jag varit tjänstledig eller inte. Det räcker att vi ska betala vår del av bröllopspresenten. Det går på några hundra.Jag får ta och höra av mig till systern till bruden och tacka nej och hoppas att hon kan godta mitt beslut.

Idag sov vi länge. Det var väldigt skönt att sova i sin egen säng, även om vi båda tyvärr fortfarande har ont i våra ryggar.Minstingen och hankatten låg i fotändarna på sängen när jag först vaknade. När maken vaknade tyckte de att det var dags för oss att stiga upp.När vi kom ner och ut i köket låg mandelskorpspåsen på golvet. Innehållet hade varit lockande. Om det var gott vet vi inte.Granen hade barrat en hel del under natten. Antagligen har katterna sprungit runt under den. :) Så det blev en del sopande. :)Nu har vi precis ätit frukost. Vi behöver åka och handla lite mat. Jag vill bara vara inomhus och ta det lugnt. Jag skulle behöva göra klart bröllopskortet till söndag. Vi behöver öva på sångerna idag också.Vi får väl se hur dagen blir.

Det märks att vi varit borta några dagar. Hankatten är superkelig och ligger nästan hela tiden i makens knä och ska bli klappad och kelad med. De andra två är inte lika kelbesatta, men den här lille killen mår dåligt om han inte får kel på länge. Just nu frustar och spinner han väldigt högljutt. Han är supersöt. :)Det är tur att vi är hemma igen.

Påminde maken nyss lite försynt om jag kanske kunde få min julklapp. Han glömde ju den hemma, så jag fick vänta till idag. Det var helt ok.Han hade inte slagit in den, vilket heller inte gjorde något eftersom jag inte hann det med hans innan heller. :)Jag fick en Mood Beam, Surprised-versionen. Den är söt. :) Maken köpte den i Cool Stuff-affären i Malmö när han var där på utbildning. De finns även på nätet, Cool Stuff.se[/url].Den kan en hel del och just nu står den på soffbordet och lyser och byter färg med jämna mellanrum. :)Tack baby. :) Den muntrar upp.

När jag och maken gått och lagt oss igårkväll, började vi prata lite om brorssonen och hur han uppfostras. Det var skönt att höra att vi var väldigt överens. Visserligen vet jag att jag har kortare stubin eftersom jag inte mår helt bra efter jobbets slit i höst.Som svar på en kommentar på att barn är en utmaning och att en trotsålder vid fyra årsåldern. Saken är dock den att han hela tiden eller väldigt, väldigt länge varit så här, eftersom föräldrarna ger efter precis som jag skrev i tidigare inlägg. De ger honom alternativ till allt möjligt. Naturligtvis är det så att han ska få alternativ, men inte alltid till allt. Han är ju mer eller mindre övertygad om att det är han som bestämmer. Och hur bra är det att en fyraåring tror det? Jag tycker det är direkt olämpligt. Det lär ju inte bli lättare med tiden. Likadant gäller det att man måste följa upp det man sagt om det är så att barnet bryter mot något man sagt att de inte får. Han har ju lärt sig att föräldrarnas "hot" inte betyder så jättemycket och blir förvirrad och arg när det väl blir en konsekvens.Sen blir jag så förvånad över att mamman till brorssonen i stort sett inte varit med sitt barn under hela helgen. Vanligtvis går pojken på dagis, pappan är tjänstledig och letar arbete och mamman jobbar. Borde man inte vilja umgås med sitt barn på jul? Kanske leka lite med julklapparna han fått? Mysa lite? Jag skulle vilja det om jag hade barn. Men hon ar hållt sig från honom. Hon har sett till att farmor och farfar tagit hand om sonen. Istället för att leka med honom har hon tagit promenader eller satt sig i soffan och läst. Och det som jag tycker är värst är att de vill ha ett barn till. Varför det? Jo, jag vet att de vill att deras son ska få ett syskon, men det tycker jag inte räcker som ett argument för att sätta ännu ett barn till världen.Varför ska de ha en till som farmor och farfar ska ta hand om, eftersom iallafall hon inte orkar det? Jag blir så fruktansvärt förbannad på sådant.Det är klart att jag förstår att det inte alls är lätt att ha barn men vissa saker är nog ganska bra att man är överens om som föräldrara och konsekvens är superviktigt. Kommunikation är också mycket väsentligt. Men vad vet jag? Jag är ju inte förälder.

Då var vi hemma igen. Vi vaknade ganska sent idag, åt frukost, gjorde vid oss och packade. Sen var det dags att bege sig till svågern för att göra och äta lunch innehållande lutfisk, potatis, senapssås och ärtor. Det var mycket gott. :) Till efterrätt blev det ostkaka med hemgjord blåbärssylt. Sen var det bara att bege sig hemåt igen. Både jag och maken har haft ont i ryggarna p g a de hårda sängarna. Min ryggvärk har nu även fortsatt som huvudvärk, vilket inte alls känns kul.Allt är uppackat. Det enda jag inte gjort är bäddat sängarna. Maken har tänt en eld i kakelugnen. Vi har myst med katterna lite och släppt ut dem. De verkar ha haft det bra.Jag funderar på att ta fram lite soppa och tina den sen till middag. Så kan vi äta lite ost och kex till efterrätt.

Nu känner jag att jag är färdig här. Jag har ont i ryggen av sängen, fastän maken var så otroligt gullig inatt så att jag fick ligga kvar i den lite bättre sängen.Brorssonen härjar här konstant och jag är fruktansvärt trött på honom nu. Han är drygt fyra år och kräver konstant uppmärksamhet. Jag är så innerligt trött på att höra honom bokstavligt talat skrika "hallååååå" så fort man ska titta på honom. Om vi sjungit har han skrikit "tyyyyyst" eftersom han eller tv'n är det enda som fått ljuda i huset. Jag ska påpeka att vi inte ens är hemma hos honom utan hos hans farmor och farfar.Han har blivit tjurig för minsta lilla och guldstunderna när han varit gullig har tyvärr varit få.Idag skulle han och jag titta på "Den lilla sjöjungfrun", men det fixade han inte vidare. Han klättrade på möblerna och lyckades sparka mig i ansiktet där jag låg i soffan och försökte sova då jag hade jätteont i ryggen. Jag hade sagt till honom ett antal gånger men ungen vägrade att lyssna. Hans föräldrar gör ju inte mycket för att deras son ska veta vad som gäller, utan de ger sig så fort ungen börjar gnälla eller gråta. Jag står inte ut med sådana föräldrar!Men nu packar de och är på väg hem till sitt eget hus och jag längtar verkligen efter att få lite lugn och ro här. Det ska bli underbart skönt. Vi ska inte träffa dem igen förrän imorgon när vi ska dit på lunch. Efter det åker vi hem till vårt hus och våra katter. Jag saknar dem jättemycket!I eftermiddags skulle vi försöka spela spelet som svärföräldrarna fick i julklapp av oss. Speculation hette det. Jag var trött och lite grinig och när jag ställde frågor fick jag inga vidare svar, så jag missuppfattade hur det skulle spelas. När detta hände åkte maken för att lämna av kusinen på tågstationen, så när han kom tillbaka, sa jag till honom att han fick ta över. Jag spelar hellre när alla andra spelat det en gång så att någon vet hur det ska spelas istället för att vi ska sitta och spekulera.Har idag börjat på min tredje bok sen jag började min semester i fredags. Denna har jag lånat av svärmor. Jag har väl kommit ca 50 sidor i den och den är lite seg emellanåt, men jag ger inte upp. Den blir förhoppningsvis bättre.Det har varit lite frost ute idag. Det var vackert. Det kändes lite juligare då. Vi har fortfarande inte övat på sångerna till vigseln. Jag ska höra med maken om vi ska rådfråga svärfar. Det kan ju vara bra.Jag undrar vad vi ska göra ikväll. Titta på tv, eller någon av filmerna vi fått i julklapp? Kanske spela något annat spel? Vi får väl se.

Då har vi varit i kyrkan. Prästen var för dagen en 82-åring som höll en 25 minuter lång predikan förutom allt annat under gudstjänsten. "Änglakören", som vi kallades, sjöng underbart vackert. :) Kantorns svärdotter satt brevid mig i kyrkan och sjöng också i kören. Hon sjöng underbart vackert. Efter allt var klart i kyrkan frågade hon mig om jag sjöng i någon kör eftersom jag sjöng så fint. Jag blev jätteglad av komplimangen och var ju inte sen att berätta för henne att jag tyckte att hon sjöng väldigt vackert. Med i kyrkan var även hennes bedårande dotter, som var dryga året. Hon var väldigt intresserad av mina smycken, som var röda glashjärtan smyckade med silvertråd. Jag smälte när jag såg henne och blev fruktansvärt sugen på en sådan liten bedårande flicka. Jag hoppas det kommer. Det som gladde mig var att jag inte kände det minsta sorg eller avundsjuka, utan bara glädje och jävlar anamma om att vi också minsann ska lyckas få en sådan liten bedårande tjej. :)Väl hemma igen bytte maken om till tomtekläder innehållande röda shorts, vit T-shirt, tomtejacka, sandaler, handduk och simglasögon. Jag sminkade honom fint och han begav sig ut med ficklampa i trädgården.När han kom in var tomten norrländsk och jättesöt. :) Han delade ut alla julklappar och sen gick han igen för att bada i sjön som ligger uppe på berget.När tomten gått och maken kommit upp till oss igen i vardagsrummet, var det dags att se "Karl-Bertil Jonssons jul". Vi vuxna tittade på den medan brorssonen satt och lekte lite på golvet med sina julklappar. Jag och maken öppnade våra julklappar efter programmet.Detta fick vi av:svärmor & svärfar: traktörpanna & 1000:-svåger & fru: runt kryddställ i ljust trä med hängande kryddburkar innehållande kryddormakes moster:ett handgjort glasfat modell stortmakes kusin:DVD Million dollar babyDet var fina julklappar. Nu är det strax matdags. Det blir lite blandad julmat. Det ska bli gott.Jag önskar jag kunde ge maken lite julklappar. Men jag får väl ge honom något lite extra ikväll och sen ge honom i efterskott när jag har en fast inkomst igen. Huvudsaken är att vi älskar varandra, vilket vi verkligen gör. Han är bäst. :)Vi får väl se om det blir något spelande sen ikväll.